Ditt liv - ditt val!

Nyss hemkommen från Kungsbacka.

Åkte till Gurpan i Lindome igår på dagen. Jättetrevligt att träffa henne och massa av hennes vänner! Sedan bestämde jag mig för att följa med mamma hem till sin barndomskompis i Kungsbacka. Ångrar inte det för en sekund. Träffade min lilla vän Johan för första gången på kanske två år. Saknat honom så mycket.
Efter allt han varit med om den sista tiden är jag så enormt glad över att han lever och att jag har fått lära känna honom. Aldrig träffat en människa som ger en så himla mycket energi och glädje bara genom att sitta bredvid en och disskutera allt och ingenting.

Ibland krävs det att hemska saker händer i ens närhet för att man ska inse hur mycket man uppskattar sina nära och kära. Ibland krävs det även för att man ska förstå hur glad man själv ska vara för att man lever och har det bra! Kan säga efter mina egna erfarenheter är jag väldigt tacksam för mitt liv!
När man, som jag, balanserat mellan liv och död under en tid i sitt liv så förstår man innerst inne att man egentligen bara ska vara glad över att man fortfarande finns på denna planet. Inte för att det är något man går runt och funderar på och är tacksam över hela tiden, men det finns ändå någonstans i bakhuvudet.
Det jag framför allt lärde mig under den tiden var att jag hade extremt bra vänner och familj som hela tiden stöttade mig och tvingade mig att bli frisk - för det var inget jag hade klarat på egen hand. Man lär sig även att man ska vara vldigt glad för varje minut man får i livet, det kan ju faktiskt ta slut när som helst!

När jag säger att man ska ta tillvara på varje minut så behöver det ju inte betyda att man MÅSTE ut och umgås med folk hela tiden och vara social varje sekund. Så fort jag blev frisk så var det ungefär exakt det jag trodde var det viktigaste i livet - att hela tiden vara ute och träffa massa folk och att det var så himla mycket viktigare än att ta hand om skolarbete och så vidare. För vad skulle folk tro om mig om jag var hemma i mitt hus en hel dag utan att träffa vänner? Den frågan satt fast i mitt huvud ett bra tag och jag lät mig inte ta en dag "ledigt" för att bara ligga i soffan och kolla film eller något annat liknande. Om jag mot all förmodan gjorde det nån gång så hade jag alltid min mobil bredvid mig och hela tiden var sms-konversationen igång åt alla olika håll för att hela tiden ha koll på vad som hände och var alla var.
Inte förren nu ungefär har jag insett att man inte måste träffa folk varje sekund och att man absolut inte måste festa varje helg osv. Man måste hitta en balans där och framför allt - göra det man själv vill och inte göra något bara för att alla andra vill att man ska göra det! De riktiga vännerna har man kvar - även om man inte känner för att umgås varje dag eller komma ut varenda helg!

Bilden är på Johan, han känns lite som en lillebror för mig! Jag är enormt stolt över honom!

Detta var allt för nu.

/ Lollo