Söndag idag och ytterliggare en helg har gått lika snabbt som vanligt. Man hinner knappt komma hem på fredagen och slänga sig i soffan och njuta av två dagars ledighet innan det är dags igen! Önskar att helgen hade varit fem dagar och skolveckan två dagar! Det hade varit väldigt skönt. Nu när jag går samhäll kan jag ju bli något inom politiken och framföra denna idé ;-)
Helgen har varit väldigt lugnt för min del. I fredags hade jag sjukt ont i huvudet så sov några timmar på eftermiddagen. På kvällen drog jag till Tobbe och kollade på idol. I lördags skulle jag följa med Tobbe (som för övrigt hade sin 23e födelsedag) till Mediamarkt för att kolla på lite prylar som han vill ha till sin nya lägenhet. Gick upp tidigt som fan på morgonen för att städa och lite sådant för att sedan kunna göra roliga saker på dagen. Mådde väldigt bra och städade som bara den. Strax innan Tobbe hämtade upp mig fick jag ett av mina spyanfall som börjar visa sig igen. Kände mig strax bättre igen och åkte som bestämt med Tobbe. Han bjöd på lunch efter att vi tittat i lite affärer. Sushi blev det! Gottigt! Väl hemma igen tänkte jag lägga mig och vila några timmar då jag kände mig ganska illamående. Men kunde inte ta det lugnt så jag började städa i hela huest. Mamma var på jobbet, pappa var iväg i någon skog och lekte med vapen och syrran låg och sov så jag hade huset för mig själv. Jag började göra rent i kaminen (tror inte det varit så rent på flera år), damsuga hela nedevånigen, tömma och plocka i diskmaskinen, göra rent på spisen och mycket annat. Mamma oc pappa blev så glada av min ansträngning att jag fick pengar! Haha, tack för det!
På eftermiddagen kom Patrik, Annika och Jonatan över på middag. Lika trevligt som vanligt. Man får sig alltid några glada skratt i deras sällskap. Roligare människor får man leta efter. Jag och Jonatan kollade på Robinsson och vi båda deckade nästan. Min mage krampade som bara den och jag trodde jag skulle få panik. Blir nog ett läkarbesök inom en snar framtid för mamma orkar inte gå runt och orka sig och jag orkar inte med smärtan och att aldrig veta om man tar sig igenom morgonen utan att spy.
Exakt för ett årsedan vid denna tiden fick jag magsår. Det började med att jag ständigt hade ont i magen och slutade med att jag varje natt i en hel vecka vid ett speciellt klockslag vaknade och spydde upp hela dagens matintag. Åkte till akuten och blev snabbt som ögan inlagd på sjukhuset där jag fick dropp i form av näring. Kroppen hade ju stött ifrån sig all näring jag försökt ge mig själv under en hel vecka så jag var uttorkad och hade sjukt låga värden. Efter ett natt på sjukhuset skulle jag på morgonen genomgå en undersökningen, förhoppningsvis den värsta jag någonsin kommer behöva genomgå. Gastroskåpi hette undersökningen. Man blir lagd på en bår och flera läkare står böjda över en och en av dem håller i en lång ganska så tjock slang. "Detta är en slang med en kamera längst ut som vi ska föra in genom munnen och sedan ska den föras hela vägen ner i magsäcken där vi ska se om vi med kamerans hjälp hittar något" det var förklaringen man fick på vad som skulle göras. När slangen med kameran på skulle passera svalget fick man stränga order om att svälja. SVÄLJA!? Det var inte så lätt ska jag be om att få tala om. Att svälja samtidigt som en cirka 2 centimeter tjock slang ska ner genom halsen är fruktansvärt. Det gjorde så ont och det var en äcklig känsla att känna att något letar sig ner genom tarmana ner till magsäcken. Det liksom kittlades på något konstigt sätt i tarmarna. Hela tiden hulkade jag och mängder med saliv och äckliga vätskor från min mage forsade ut ur munnen och täckte hela mig. Ni som någon gång stoppat fingrarna i halsen för att framställa kräkningar vet hur det känns. Fast detta är 1000 gånger så illa. PLUS att det pågår i flera minuter.
Jag är så himla rädd att behöva genomgå ytterligare en sådan undersökning och jag önskar inte min värsta fiende något liknande. Det är HEMSKT. Som tur var gick dom inte ner och gjorde undersökningen i onödan, dem hittade ett magsår och det ska jag väl vara glad för. Det kunde slutat riktigt illa. Men usch vad jag aldrig mer vill göra det. Drömde mardrömmar om det efteråt.
Nu är det slut tänkt på gamla hemska minnen och istället ska jag ta tag i pluggnadet igen. Det är ett jävla pluggande nu precis innan jul. Känns som om tusen uppgifter ska vara inlämnade och det är en hel del att göra...!
Ha de fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar