Jag blir knäpp...

... av att kolla på tv. Igår kollade jag det avsnittet i One Tree Hill då en kille skjuter Peyton i skolan och sedan låser in några på ett rum och hotar att döda dem. Det slutar ju med att han tar självmord. Även om jag har sett det avsnittet flera gånger innan så lipade jag som en jävla idiot - i flera timmar! Det som gjorde mig så ledsen var att denna killen som helt och hållet blivit lämnad av sina vänner och istället blivit mobbad inte såg någon bättre utväg än att ta livet av sig. Det sjuka är att det finns sådant här på riktigt. Det finns folk som inte vågar gå till skolan och det finns folk som anser att dem hellre dör än att leva det liv dem lever. Det är inte den personens fel, det är ALLA ANDRAS fel. Dem som inte bryr sig, dem som inte pratar med personen för han eller hon är för ful eller för fet eller något annat sjukt.

Jag började tänka på en tjej som gick i samma skola som mig på högstadiet och som hoppade från en bro och tog livet av sig. Jag är nästan säker på att nästan varenda en av eleverna på den skolan har förträngt detta, jag tror inte att det är nästan någon som tänker på detta och sörjer. Man är för ego trippad, man har bara sig själv i huvudet hela tiden. Det är bara jag, jag, jag! Jag måste erkänna att jag också förträngt detta men att jag då och då tänker på det, vilket i för sig säkert en hel del gör å och då. Det är för svårt att tänka på. Jag kände inte henne, men jag kände henne när vi var yngre. Jag vet att hon var den mest omtänksammaste och snällaste tjejen av väldigt många. Men hon var inte som alla andra. Hon var inte en i mängden. Hon såg ut på ett annat sätt, och klädde sig på ett annat sätt än vad vi andra gjorde. Det var inte så många som pratade med henne och det var ingen som verkade bry sig. Självklart fanns det några stycken, men alldeles för få! Anledningen till att jag förtränger detta är för att det är för svårt, man vet inte hur man ska hantera detta i vår ålder, kanske inte i nån annan ålder heller för den delen... Min enda tanke är att det är mitt fel att hon tog livet av sig. Mitt och ALLA ANDRAS fel. Det är inte okej att tänka så, jag vet det. Men om vi bara hade hejat på henne i korridoren, om vi hade frågat henne hur hennes helg var och om vi hade frågat om hon ville sitta med på rasten. Kanske hade det slutat annorlunda då. Vi har oss alla att skylla, och det är en hemsk tanke.

ha en fortsatt trevlig kväll, nu drar jag på hockey..