I flera månader har min energi gått åt till att försöka fixa vår vänskap, jag har försökt så in i helvette att försöka få det att bli bra igen utan att du brytt dig. All denna energin jag ödslat på dig gör mig förbannad. Jag skäms över den person jag blivit. Jag är inte sådan här! Du har gjort mig svag. Du vet exakt hur du ska göra för att få mig att komma krypande samtidigt som du avfärdar mig. Nu har all energi runnit ur mig, det finns inte längre någon ork kvar att försöka lappa ihop något som du ändå inte bryr dig om.
Mina minnen kommer alltid finnas kvar, jag glömmer aldrig den dagen du kom och hämtade dina saker. Enda sedan dess har en del av mig varit tom och olycklig.
Jag ska lägga all energi på att skapa något fint nu. Någonting jag kan lyckas med och någonting jag kan bli lycklig av. Bara av att inse detta har gjort mig så himla mycket lyckligare. Jag har underbara vänner, en underbar familj och förhoppningsvis en riktigt ljus framtid. Jag måste börja fokusera på det nu istället. Men du kommer alltid finnas i mitt hjärta, no matter what. Men så länge du inte kan vara den personen för mig som jag vill att du ska vara så är detta lika bra. Jag behöver dig att prata med, du är den andra personen i mitt liv som jag kan prata med allt om. Om jag inte kan vända mig till min allra bästa vän om någonting, kanske pga att hon är borta eller inte går att få tag på, så vill jag kunna vända mig till dig. Detta är omöjligt och därför får det bli såhär.
Jag älskar dig för den människan du fick mig att bli och det kommer jag nog alltid göra. Du gjorde att jag fann vändningspunkten och startade ett friskare och sundare liv. Du gav mig den lyckan att jag tillslut orkade. Tack för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar