Den där rösten, den som sa åt mig vad jag fick och inte fick göra. Den som sa vad som var rätt och vad som var fel. Den som tjöt i mitt huvud så fort jag tog ett steg för nära det som är vanligt för de flesta andra. Rösten som slog sig till ro inne i mig och höll på att krossa mig totalt. Den som ville se mig livslös.

Den rösten har jag kämpat emot hur länge som helst och jag tänker fortsätta kämpa! Vill inte låta den få övertaget om mig igen. Jag har redan gett den för många år av mitt liv. Jag känner hur den börjar ta över vissa dagar. Idag är en sån dag och då måste jag kämpa lite extra, kan inte låta den genomskinliga monstret vinna! Eller kan jag det kanske...

------------------------------------------------------

Haft jättemysigt på Orust :)