Jag kan förstå de som inte fattar varför man skriver blogg och jag kan absolut förstå de som tycker att det man skriver är helt ointressant. Men jag tror att det för många, åtminstone för mig, mer handlar om att få ut det man har i tankarna och så vidare. Det handlar inte alltid om att det är viktigt för en att massa människor läser bloggen. Missförstå mig inte nu - det är jättekul att folk läser! Men för min del handlar det inte om att jag gör detta för någon annans skull för att jag tror att ni tycker mitt liv och det jag skriver är väldigt intressant, för det är inte det det handlar om!
Det var det jag först och främst ville klargöra.
Sedan vill jag tacka alla som förgyllde min födelsedag igår. Kul med lite uppvaktning! Det blev en herrans massa pengar och lite färre paket men det var ju pengar jag mest av allt behöver. Så i morgon blir det eventuellt att åka in och köpa en ny mobil telefon! Efter det ska jag in på göteborgskalaset med Felicia. Fick förövrigt ett jättefint armband av henne igår med en jättefin diamant! Tack så mycket, JAG ÄLSKAR DIG! <3
Så himla synd att jag såg en viss person ute igår.. Det liksom sänkte mitt humör så enormt mycket. Aldrig ser man denna person annars, men jojo igår av alla dagar skulle bli annorlunda. Efter allt vi sagt om vänskap och hit och dit inser jag nu att det bara är bullshit! Vänner är inget vi kommer vara. Jag vill inte vara din vän och du visar inte längre något intresse heller för den delen. Allt de du sagt till mig för lite mer än ett halvårsedan, jag tror inte längre på ett enda ord av det! Jag orkar inte bry mig längre, det är inte värt det. Jag har väl egentligen bara mig själv att skylla i för sig. Men om man ska vara vänner så är inte detta hur man behandlar dom.
Jag gråter. Den där jävla klumpen i magen av stress. Jag orkar inte, jag kan inte känns det som! Magkänslan säger att hur mycket jag än försöker så är det helt jävla omöjligt. Hur mycket jag än vill kämpa så kan jag inte! Måste lära mig att hantera stressen och känslan av att allt är så himla fel. Jag vill att allt ska kännas rätt, att det ska kännas som att allt faller på plats. Jag VET att jag inte klarar av stress, men hur fan lär man sig att hantera det då?
hejdå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar