Begravning

I morse satte sig jag, mamma och morfar oss i bilen och åkte ner till Skåne för att gå på begravning. Min mammas ingifta moster, morfars svägerska eller mina sysslingars mormor/farmor, kalla henne vad ni vill. I vilket fall gich hon tyvärr bort för några veckor sedan och idag var det alltså dags för begravningen.

Tidigare har jag alltid haft inställningen att jag inte ska gå på begravning om det inte är någon jätte nära som gått bort men ändrade mig så fort jag fick frågan om att följa med. Tyckte det kändes viktigt att finnas där och stötta alla mina älskade släktingar så som mina sysslingar Linda, Lisa, Cedrik och Katinka. Ville visa att jag bryr mig och det kände jag att jag kunde göra som bäst genom att gå på begravningen. Så himla snäll som Stina och hennes man (mormors bror) Rolf varit mot mig i alla dessa år så kändes det verkligen rätt.
Måste säga att jag verkligen inte trodde att det skulle vara så svårt som det faktiskt var. Inne i kyrkan var jag så nära till tårarna hela tiden. Att se mina sysslingar och alla mammas kusiner så himla ledsna som de var gjorde så fruktansvärt ont att jag själv blev helt svag. Och när det var dags för att gå fram till kistan och ta ett sista farväl genom att lägga en ros på bröt min mamma ihop och jag själv kunde inte hålla tillbaka tårarna.

Efter själva cermonin var vi alla bjudna till en jättefin restaurang för att äta lunch ihop. Rolf, generös som han är, bjöd in cirka 40 gäster på lunch av första klass! Först bjöds det på massa olika brödsorter som skulle vara lite som en aptitretare. Sedan var det dags för huvudrätten som bestod av potatismos, wallenbergare, lingon, grönsaker och jätte god sås! Det var det godaste jag ätit på oerhört länge. Sedan var det dags för efterätt - glass, hemmagjort sås (kan inte svara på om det var choklad, kola eller något annat liknande, gott var det iaf!) och massa bär och grädde. Sedan bars det in brickor med någon "chokladtopps" kaka. Jag var då proppmätt och kunde inte få en en endaste bit till men alla andra sa att det var något av det godaste de ätit i kakväg. Sedan bjöds det på kaffe, det fick jag i alla fall i mig!:)

Satt på samma bort som mamma, morfar och alla sysslingar. Det var kul att få prata med dem då det inte sker allt för ofta. Cedrik och Katinka har jag inte träffat på flera år. Katinka har till och med hunnit få ett litet barn sedan sist. Otroligt kul att höra om hur alla haft det det sista osv!

Får tacka Rolf för denna fantastiska lunch!

Kan inte skriva mer nu, Felicia ringer på dörren!

puss