Vänskap..

Jag anser att riktig vänskap till stor del handlar om att man ska kunna lita på varandra. Det är liksom a och ö i en vänskapsrelation, eller i de flesta relationer för den delen. Jag påstår inte att jag aldrig svikit någon, för det har jag - rejält. Men jag har definitivt lärt mig av mina misstag och nu har jag stället snarare blivit löjligt "rädd" för att göra fel när det gäller mina närmsta vänner. Jag är livrädd för att säga eller göra fel saker. Men visst, klart att man gör sina misstag då och då.

Det finns olika misstag man kan göra som är mer eller mindre förlåtliga. Jag har fått en andra chans i en vänskapsrelation en gång efter att ha gjort något otroligt dumt och jag tror kanske aldrig att jag kommer få en sådan chans igen, framför allt kommer jag aldrig göra något sånt igen. Då inser man att man verkligen måste tänka på hur man behandlar sina vänner. Framför allt de allra närmsta.
Jag måste säga att det var längesedan jag själv blev sviken av nära vänner att nu när jag faktiskt blivit det så vet jag varken in eller ut hur jag ska bete mig. Jag har sjukt svårt för att bli arg på människor även om jag inuti kokar av ilska. Jag tror på att man själv känner om man svikit någon och därför ska inte jag behöva ta upp det utan dom ska komma till mig för att antingen be om ursäkt eller bara diskutera det. Jag var verkligen helt säker att jag hade träffat mina "riktiga" vänner som jag skulle få många fina minnen med framöver. Men jag är inte längre helt övertygad. Det är dags för er att övertyga mig!

Behövde bara skriva av mig lite eftersom ingen här hemma verkar fatta hur jag känner.

puss