Okej, jag tar mig en paus från pluggandet nu. Jag har i alla fall lärt mig lite under denna eftermiddagens läsande. Futhark hette det "skriftspråk" man använde under runsvenskan. Jag har lärt mig en himla massa annat också, oroa dig inte! ;-)
Nu sitter jag och funderar lite. Är det bra eller dåligt med självgodhet? Kanske både och? Eller bra till en viss gräns och sedan bara fruktansvärt jävla störande? För hur störande är det egentligen inte att sitta och lyssna på folk som bara pratar om sig själva, om hur jävla snygga, omtyckta och as bra dem är? Hur uppfattar du en person som sitter och säger "jag är vrålsnygg, jag kan få i princip vem jag vill och alla killar/tjejer avgudar mig?"?! Jag vill bara spy på personen och gå därifrån. Är det för att jag själv har dåligt självförtroende och inte alls är självgod, blir jag avundsjuk? Eller är det bara så i allmänhet, att man inte pallar sånna människor? Eller!!! Är det så att personen i fråga som säger sådant här själv egentligen har fruktansvärt dåligt självförtroende. Kanske man boostar upp självförtroendet genom att babbla på om hur jävla underbar man är? Är det så att man är stark för att man kan säga sådana saker om sig själv och att man är svag för att man inte kan det? I så fall föredrar jag dem svaga i samhället!
Back to schoolwork
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar