Planen var att bara läsa 100 sidor av min bok men jag kunde inte sluta, så det blev att jag läste ut hela boken. Bokens innehåll fick mig att tänka...
Jag vill inte leva mitt liv och sedan i slutet ångra något, eller ha missat något. Men det är exakt så det kommer bli, exakt jävla så. Jag kommer tänka tillbaka och tänka "tänk om..".
Tänk om jag fick säga en enda gång till att jag älskade någon, att jag en enda gång till fick burra in mig i någons famn och bara känna tryggheten och kärleken.
Kärleken som jag gjorde mig av med för att jag var rädd, dum och antagligen ung, kärleken som aldrig riktigt fick växa och bli något bra, kärleken som dog innan den ens hunnit få färg och börja leva, kärleken som inte gick att rädda.
Bara på grund av mina misstag och på grund av min rädsla.
Rädslan har bara expanderat och jag har, med tiden, byggt upp en tjock jävla mur runt mig som hindrar mig från att känna känslan av att vara kär igen, som hindrar mig från att känna tryggheten, värmen och lyckan.
Frågan är vad jag snart kommer att ångra mest - att jag gav upp kärleken eller att jag lät mig bygga upp en mur?
Det kommer komma en dag då allt är försent, då man inte längre kan ställa saker till rätta. Kommer jag ångra mig då? Och vad kommer jag i så fall att ångra?
nu. sova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar