För tillfället ligger jag i min säng och känner inte riktigt att jag har någon större lust att kliva upp. Regnet smattrar mot rutan, inte sådär så att man kan höra en liten droppe falla på rutan lite då och du utan det är ett konstant smattrande som tyder på att det är ett ösregn som pågår på andra sidan mina persienner. Får ju ingen lust till att göra någonting i detta vädret. Lär bli jätte blöt bara genom att ta ett kliv ut genom dörren. Så det blir ingenting med det!
Berättade ju igår om mina fruktansvärda agritioner jag hade igår. Det blev inte direkt bättre framåt kvällen kan jag lova! Eller jo, för en stund så var allt helt underbart glatt. Mamma och pappa hade besök av Patrik och Annika som för övrigt är några av de roligaste människor jag någonsin träffat. Går inte fem minuter utan att jag skrattar åt någon av deras skämt. Detta gjorde jag även igår INNAN helvettet bröt lös. Självklart var min syster anledningen till detta.
Hon skulle vara hemma hos en kompis under kvällen och klockan tolv skulle hon vara hemma. Klockan elva smsar hon mamma och säger att hon är med några andra. Klockan blir tolv och hon kommer inte hem. Klockan blir tio över tolv och pappa ringer henne men telefonen är avstängd. Klockan blir halv ett och hon har inte kommit hem, telefonen är avstäng och när Annika ringer hem till den kompisen min syster skulle vara hos så får man beskedet att Frida ensam gått där ifrån klockan elva, altså för en och en halv timma sedan!
VAR I HELVETTE ÄR HON!?!?
Mamma får panik och börjar typ lipa. Jag ringer mina kompisar då jag misstänker att hon är med dom eftersom att hon några timmar tidigare sagt till mamma att hon träffat dom. Dem säger först att dom inte sett henne eller varit med henne på hela dagen och hon är ABSOLUT INTE där.. Jag tror dem och lägger på. Ringer sedan en annan kompis som var under samma tak som den första jag ringde. "ja hon är här. Eller nej, jag skojar bara! Har inte sett henne". Jag trodde jag skulle bli helt galen. Att föra en konversation med fulla människor är inte lätt... Efter att ha pratat med en tredje av mina vänner under samma tak som de två andra får jag efter många om och men bekräftat att hon faktiskt sitter alldeles intill dom. Innan dess hade mamma i princip hunnit få hjärtattack. Jag var helt förbannad. Man ljuger inte någon rakt upp i ansiktet om en sådan sak! Det hade ju faktiskt kunnat hända vad som helst under den en och en halv timmen som hon inte var kontaktbar!
När vi äntligen fått reda på var hon var och att hon var på väg hem drog jag ut och mötte Dennis och satte oss och pratade lite. Min syster kom cyklade på väg hem från där hon varit. Hon stannade och fick sig en rejäl utskällning av Dennis! Jag orkade inte säga något för det finns ändå ingen chans att hon lyssnar på mig. Förhoppningsvis tar hon åt sig av vad Dennis sa och förstår att folk bryr sig!
Nu ska jag ta mig en tupplur!
puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar