...är just precis vad jag är just nu. Jag är helt slut i huvudet och trött som bara den! Skulle helst av allt bara vilja sätta mig på bussen och åka hem till min varma goa säng men det kan jag inte. Då sviker jag mig själv. Har lovat mig själv att gå på ALLA lektioner och inte hoppa över några bara för att jag inte orkar. För vem orkar egentligen? Tror inte det är många. Jag beundrar er som utan att ens fundera går upp ur sängen varje morgon, tar er till skolan och fullföljer dagen utan några som helst griniga miner. Sådan är inte jag. Varje morgon är en kamp om att kliva upp ur sängen och lämna den tryggheten som den ger. Varje morgon funderar jag på om jag inte bara ska ligga kvar i sängen och sova... Sova för att slippa skolan, sova för att slippa stöta på eventuella problem och sova för att slippa vara social! Men det fungerar inte så har jag insett, man kan inte sova bort sina dagar för att sedan en dag vakna upp och tro att allt ska gå bra. För nej, det gör det inte. Man måste gå till skolan varje dag för att hänga med i alla ämnen. Och man måste gå upp ur sängen varje morgon för man måste vara en del av det sociala. Missförstå mig inte nu, jag är ingen osocial outsider som inte lärt mig social kompetens. Men ibland ORKAR jag inte. Ibland orkar jag inte sitta med en massa folk och skratta bara för att det liksom på något vis står skrivet i sten att man ska skratta... Det finns så mycket som rör sig i mina tankar - positivt och negativt som ibland gör att jag inte kan koppla in mig i "verkligheten". Kan sitta i en stor folkgrupp och prata med massa folk men ändå inte vara delaktig. För innuti pågår andra tankar. Tankar som inte går att släppa, tankar som jag VILL släppa!
Just nu sitter jag i skolan. Jag har gått och satt mig på golvet i ett avlägset hörn dit ingen brukar komma. BARA för att jag är trött oh inte orkar gå in i någon diskussion om någons fina (eller fula) nya jacka eller om dagens kemiprov eller helgens fest. Jag orkar inte prata! Och jag orkar inte heller lyssna på folks prat. Rektorn kom precis förbi. Han tittade på mig och skrattade. Säker på att han tänkte ungefär "dagens ungdomar... dom är så trötta jämt!". Ja, det är vi. Och det är ni lärare och rektorer som gör oss trötta!!
Kan dock lugna mig själv genom att tänka att jag kommer piggna till om någon timme. Det är bara de första morgontimmarna som är hemska. Sedan när klockan blir sådär 11 någonting piggnar man till. Det är ju bara en och en halv timma kvar...
I morse när jag skulle åka till skolan körde pappa mig till bussen, tack och lov! Var inte så sugen på att gå i kylan.. Problemet var att varenda ruta på bilen var helt istäckt. Konstigt nog hade vi inte fått någon isskrapa med till den nya bilen så pappa frågade om jag hade något i min väska som skulle kunna hoppa in och agera isskrapa för någon minut. I fickan hittade jag mitt busskort - det fick det bli! Kan säga att det inte var det bästa redskapet.. Pappa skrapade bort ett litet utkikshål i framrutan och sedan fick det räcka.. Kan säga att det såg rätt kul ut när kan satt och liksom kisade ut genom det pyttelilla hålet i rutan. Mer än så såg vi inte. Rutorna var helt vita och vi såg ingenting annat. Det gick i alla fall bra för honom att köra mig till bussen, men hur det gick på hemvägen vet jag inte. Kanske borde ringa honom och fråga...
Ha en trevlig dag!
L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar