Väl framme i skolan lugnade jag ner mig lite men min attityd mot dem som kom i min närhet var nog inte den bästa. Förlåt för det. Men detta är verkligen ingen bra dag. Svenska provet gick åt helvette, alla ettorna på skolan går mig på nerverna. Alltså, var man likadan själv när man gick i ettan?! Man vill höra och synas hela tiden till vilket pris som helst om det så ska vara att man måste ligga i skoltrappan och tjuta som om man blivit stucken av ett bi. Seriöst, ta och väx upp några århundraden va?!
Sedan var det dags att ta sig hem från skolan. Spårvagnen var fullproppad med folk.. Jag fick stå upp! Okej, inte för att det är en lång bit att åka men det var skit varmt och trängas med massa okänt folk är inte min favoritsysselsättning. Framför allt inte när man är så varm att man liksom blänker av svett i ansiktet och man har någon som står typ tre centimeter ifrån en och kan se varenda liten plita man har i ansiktet. Åh, jag hatar det!
Äntligen fick jag sätta mig ner på 24a bussen som går hem till mig och bara svalka av mig lite och låta lite av irritationen rinna av mig. Pratade med Felicia på telefon och hon satt på bussen innan mig. Bestämde oss för att mötas på maxi över en redbull.
Äntligen fick jag sätta mig ner på 24a bussen som går hem till mig och bara svalka av mig lite och låta lite av irritationen rinna av mig. Pratade med Felicia på telefon och hon satt på bussen innan mig. Bestämde oss för att mötas på maxi över en redbull.
Satt och snackade en stund om allt och ingenting tills Lisa ringde och sa åt mig att komma hem till henne och lämna hennes moppehjälm som Måf fick låna förra helgen för att jag skulle kunna köra hem honom. Irritationen steg återigen inom mig. Det var verkligen helt fel tidpunkt för en sådan sak. Det betydde att jag var tvungen att 1) åka hem, vilket bland annat innebar en varm jobbig cykeltur från bussen. 2) åka till andra sidan av torslanda med min moppe vilket jag definitivt inte var allt sugen på. Men det var ju bara att göra... Har man lånat en sak så är det väl ens skyldighet att lämna tillbaka det också.
MEN VARFÖR JUST IDAG, VARFÖR JUST NÄR JAG ÄR PÅ DETTA HUMÖRET - tänkte jag..
När jag väl kom hem insåg jag att min gamla skrothög till moppe var lite smått sönder. Den går att köra men inte så långt då det kan bli en trafikfara främst för mig - men även för mina medtraffikanter. Pappa var lagom glad över att behöva sätta sig i bilen och åka med mig och lämna hjälmen. Det enda positiva var väl att jag fick övningsköra...
Jag ser mycket fram emot en lugn fredag i soffan med lite godis, Idol och sedan tidig läggdags. Dvs om inte Dennis ringer mig och ber mig hänga på vart det nu var han skulle ikväll. Hoppas nästan att han glömmer att höra av sig, men det hade varit kul att träffa dem också.
Jag har blivit en tråkig människa! Jag har inte lust till någonting. Jag menar, det är fredag idag och jag VILL ligga i soffan och bara vara. Hallå!? Hade detta varit för några månader sedan så hade jag dött av tristess vid detta laget. Det kanske är hösten som gör det. Man har liksom ingen lust att hoppa ur mys kläderna för att ta på sig något fint och sedan dra ut. Nej, jag tycker det känns mycket tryggare i mina mysbyxor och med min kopp kaffe i soffan.
Nu ska jag gå och ta ut mina agritioner på min familj vid matbordet.
L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar