onsdag 30 december 2009

Mot 2010!

År 2009 börjar gå mot sitt slut nu. Det är bara ett dygn kvar tills det nya året börjar. Det är helt sjukt hur fort tiden går! Jag blir nästan rädd. Känns som om tiden kommer gå jätte fort tills dess att jag ligger på min dödsbädd, förhoppningsvis i 80 års ålder, och ser tillbaks på mitt fina men korta liv! Vi lever allt för kort tid, det finns så mycket som borde göras men som antagligen inte hinns med. Därför borde man genom hela livet göra det man själv vill, inte styras av någon annan. Man borde ta varje tillfälle till att vara lycklig, till att älska och att älskas. Livet är för kort för att hata, kriga, vara olycklig och framför allt inte göra det man själv vill!

År 2010 lär bli ett bra år. Då blir jag 18 år vilket betyder krogen och körkort! Hoppas på att skaffa mig ett jobb så man kan åka utomlands och även ta sig en roadtrip när körkortet har tagits! Ett bra år väntar, helt enkelt! Några nyårslöften blir det inte. Dem hålls ändå inte och jag vet faktiskt inte vad det skulle vara i så fall.

Något som jag dock skulle vilja göra under det nya året är att ändra lite på min blogg. Jag skulle vilja ha en röd tråd genom hela bloggen, alltså ha ett specifikt ämne som mina texter kretsar runt hela tiden. Vill skriva om något som berör och som kan hjälpa människor. Men lat som jag är lär väl inte detta inträffa. Skulle vilja skriva om min kamp tillbaka till "livet" i detalj. Skulle vilja berätta om hur jag var nära att förlora mitt liv och om hur jag kämpade som ett djur för att bli frisk från den hemska sjukdomen. Om folk som idag är i samma situation som jag var i då skulle läsa det skulle det kanske kunna hjälpa. Det är verkligen något jag skulle vilja göra, något viktigt, något som hjälper människor. Men jag minns inte så mycket från den tiden och vet inte om jag orkar gräva mig tillbaka ner i sjukdomen.
Kanske år 2011? ;-) Kanske aldrig... Kanske långt fram i framtiden. Men någon gång vill jag i alla fall i detalj återge min historia för att hjälpa tjejer i samma situation, för vad kan kännas bättre än att veta att man gör någon nytta? Att man hjälper människor som verkligen behöver hjälp? Att man räddar liv?

Ett riktigt gott nytt år önskar jag hur som helst alla fina människor!
Drick mycket champange på nyår och fira in det nya året med dem ni älskar!
Det tänker i alla fall jag göra!

puss!

söndag 27 december 2009

Europe!

Klockan är 12 och jag är nyvaken, härligt! Längesedan jag kunde sova ut känns det som.

Igår var jag och Felicia i stan hela dagen. Vi kollade lite kläder osv. Jag hittade en klänning att ha på mig på nyår, så nu är det äntligen fixat. Köpte lite små saker också som till exempel nagellack, mascara och hårnålar :) Blir eventuellt att ta sig in till stan även idag för att kolla lite.
För övrigt tog jag mod till mig igår och gick till UVX för att pierca mig. Skulle gjort det för tre årsedan men då vågade jag inte, skulle gjort det förra vintern men då vågade jag inte heller. Nu när jag fick ett presentkort i julklapp kände jag mig tvungen att samla mod och få det gjort! Felicia var med mig och jag tror hon var nervösare än mig faktiskt! Gjorde lite ont ett tag sedan gick det över.

Mamma, pappa och min farbror Martin skulle gå på Europes konsert på lisebergshallen igår. Mamma är väldigt sjuk så hon kunde inte gå med. så JAG fick en biljett :) Gissa om jag var glad, har tjatat om att få gå på den konserten i flera månader men pappa var inte så sugen på att gå dit, och är det någon man ska gå på Europe med så är det han... Men hur som helst hade jag tur igår så det blev konsert i alla fall. Dem var GRYMMA! Det är ett jävla drag på Joey Tempeset, pappa säger att det ligger i generna! På väldigt lång väg är dem nämnligen släkt. Men på tillräckligt långt avstånd för att alla energiska drag från Joeys sida liksom har slarvats bort på vägen till pappa!



Bra som fan var det!:)

xxx

fredag 25 december 2009

Juldagen!

Julafton är över och jag måste faktiskt säga att det var riktigt mysigt!
Vaknade på julaftons morgon av att det låg lite julklappar utanför min sovrumsdörr.

Fick bland annat denna, synd bara att jag klippte av mig hälften av allt mitt hår dagen efter att mamma köpte den. Men det växer väl ut och så småningom kan jag se ut som en liten krulltott! Ett par jättemysiga vita mjuka strumpor låg även utanför min dörr, ett shampoo från TreSemme (syrran fick balsamet), strumpbyxor och lite andra nödvändigheter.

Självklart blrjade man redan nu längta efter kvällens paket från Tomten ;-)

Åt julfrukost tillsammans med familjen, sedan blev det att duscha, testade de nya hårvårdsprodukterna och det är verkligen något att rekomendera! Sedan blev det att bara mysa sig egenom förmiddagen för att sedan sätta oss i bilen och åka upp till farmor och farfar. Hade även med oss morfar i bilen så den var ganska proppfull av människor och julklappar vill jag lova!
Då vi tyärr inte har någon större släkt så är våra julaftonar inte dirket fyllda av människor. Efter att min mormor dog är det bara jag, min syster, våa föräldrar, morfar, farmor, farfar och en av mina två farbröder. Det är väl lite trist att inte fira med kusiner i sin egna ålder eller syssligar som många andra gör. Men å andra sidan blir det ju mer fokus på mig och min syster då vi är de enda "unga" och de som mest uppskattar spektaklet! Man får alltid vara lite positiv.. ;-) Det vore ju förfärligt om massa andra barn skulle vara där och vi skulle fått dela med oss av uppmärksamheten och kärleken!

Julmiddagen var väl som alla andra julmiddagar antar jag.... Överdrivet mycket mat i alla dess former helt enkelt! Jag nöjde mig med 7 kötbullar och rödbetssallad. Lite i protest kanske, jag vet inte. När jag tänker efter tog jag även någon liten sillbit också, sedan fick det räcka! Det som var mest intressant var vad som låg under granen! Eftersom jag önskat mig en klocka i flera, flera månader så var jag väldigt spännd över att se om jag skulle få den. Och det fick jag! Min lilla pärla som jag önskat mig så mycket sitter nu äntligen runt min handled! Lite väl mycket kärlek i den meningen kanske.... Lät typ som om jag fick en hundvalp eller något. Men det hade jag verkligen inte blivit lika glad av. Utöver det fick ja även epilatorn jag önskat mig. Nu i efterhand vet jag inte om jag håller mig fast vid, eller tar tillbaka den önskan. Det är ett riktigt tortyrredskap ska jag vänligen be om att få tala om! Testade den på benen i morse och jävlar va det kändes! Det är ungefär som om hundra pincetter drar upp håren på benen samtidigt, plus lite värre! Men jag är jätteglad över den , i sinomtid kommer jag vänja mig vid helvetet så att säga!

Jag fick även en hel del pengar, ett presentkort på UVX så jag kan pierca min navel som jag så länge velat men inte vågat. Av syrran fick jag ett svart gina linne som jag verkligen behöver och så fick jag ett läppbalsam från The Body Shop! Fick produkter från Bobby, ni vet han "kändisfrisören". Det var väl ungefär det plus lite annat smått och gott.


Denna epilatorn fick jag alltså. Känns som den kommer bli min bästa vän och värsta fiende ungefär...!


Jag älskar dessa läppbalsamen! Papaya ska det vara!

Idag har jag och pappa kollat på sagan om ringen. Det är lite av en jultradition för oss. Kanske inte just Sagan om ringen men att ligga i soffan hela juldagen och glo igenom massa filmer, det är tradition! Blir en lugnt kväll ikväll. Blir att gå upp tidigt imån och åka in till stan med Felicia. Jag ska pierca mig och sedan blir det att kolla mellandagsrean!

puss på rumpan!

måndag 21 december 2009

Snö!

Åh! I morse vaknade jag av att det var massvis med snö ute. Det är så himla vackert tycker jag. Men det såg fruktansvärt kallt ut och jag var inte alls sugen på att bege mig till Högsbo/Frölunda för att kolla när nästan alla elever (förutom vi som valde att vara åskådare) på skolan spelade beachvolleyboll. Min syster vaknade ungefär samtidigt som mig och hon frågade om inte hon och jag skulle stanna hemma från skolan idag och tända en brasa och bara ligga framför den öppna spisen hela dagen. Men jag fick vara den förståndiga och vuxna i det hela och säga bestämt att både hon och jag skulle pallra oss iväg varesig vi vill eller inte!

Är jag inte förståndig ibland då eller? ;-)

Beachvolleyboll grejen var inte så himla kul. Jag och Gurpan kollade ett tag men bestämde oss sedan för att åka hem och göra lite nytta istället för att sitta och glo på 300 utklädda elever som jagar en boll. Nyttan jag gjorde var att jag somnade på golvet framför spisen. Så jag fick väl ungefär det som min syser ville ha det, medans hon var i skolan! Haha på henne säger jag då! Den nyttan jag egentligen tänkte göra var att plugga svenska. Men som tur var fick jag gjort även det på kvällskvisten.

Kollade för övrigt på Anna Ankas Jul. Altså jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Tror att hon är rätt smart och trevlig egentligen men att hon vill framstå som en bitch. Det är vad jag tror i alla fall. Vad tror du?

Jag har varit på jättebra humör nu de sista två dagarna :) Jag hoppas verkligen inte att det förstörs nu såhär dagarna innan jul. Men varför skulle det göra det? Har ju underbara folk runt omkring mig. Nu är jag verkligen taggad för julafton. Kan knappt vänta tills jag får riva upp pappret runt mina julklappar. Det ska bli nice. Sedan blir det ännu mera nice med mellandagsrean! Hoppas på att hitta något till nyår då...

Imån är det julavslutning i skolan! Sedan ska jag möta Felicia i stan och gå runt där ett tag och till sist ska jag skriva klart en uppsats som ska vara inne imån klockan 24:00.

xxx

söndag 20 december 2009

4e advent!

Jaha, då var det sista advent och julafton är verkligen nära. Jag har inte lämnat sängen än så länge men jag hör att pappa håller på och donar på nedevåningen. Antagligen gör han någon god adventsfrukost :) Man kan ju i alla fall hoppas....

Igår åkte familjen inklusive Tobbe till Sjövik då mammas kompis Annelie skulle ha fest för att fira sin födelsedag. Det var trevligt! Hade enorma problem med magen dock under hela kvällen och kunde inte riktigt slappna av. Kändes som om blindtarmen skulle spricka vilken sekund som helst ungefär. Men annars var det väl trevligt. Massvis med barn som tjoar och har sig och cirka 20 vuxna som dricker alkolhol. Jag tror de flesta kan se ungefär hur kvällen såg ut. Ett tag satt jag med två ungar i knät som var trötta och ville sova. Min syster hade feber så vi bestämde att vi skulle bli tidiga denna kväll. Pappa skulle köra hem så vi åkte vid tolv. Fick dock inte med oss mamma och Tobbe som bestämde sig för att sova över. Så hem åkte vi med en betydligt med rymlig bil och skönt var väl det. Men nu vill jag att mamma ska vara hemma när vi ska äta frukost. Men hon ligger väl och sover i någon liten vrå hemma hos annelie eller så är hon vaken och sjukt bakis ;-) Måste säga att jag ÄLSKAR Maria, mammas bästa kompis. Hon är så himla rolig och snäll! Man skrattar alltid när man är i närheten av henne! Mamma har allt lyckats med sina val av vänner iaf.

Idag måste jag städa. Verkar som om Felicia, Gerke och Rickard ska komma hit så det behövs verkligen städas i mitt rum. Tar inte in någon i detta rum som det ser ut nu. Kläder överallt och dammråttor under sängen. Jippie! Jag hatar att städa... Men vad gör man inte för sina vänner?

xxx

torsdag 17 december 2009

Förtränger att julen är på ingång.

Shit, här sitter man exakt en vecka innan julafton och känner ingen som helst stämning alls. Visserligen lyser julstjärnor och adventsljusstakar överallt, julgranar börjar finna sig till rätta i de flesta husen och julmaten har börjat göras men ändå?! Jag är inte alls taggad för julen. Missförstå mig inte, jag tycker att det ska bli trevligt med julafton, men det känns som om något fattas. Om det är en person eller något annat vet jag inte. Förmodligen flera personer i detta fall..

Julafton är en högtid då man vill att alla nära och kära ska vara med. Men det går inte alltid.. Vissa personer går bort och andra är inte längre en del av ens liv.

Julafton kommer se ut exakt likadant detta året som alla andra sedan min mormor gick bort (förutom den julaftonen vi spenderade på en busshållplats i Australien då ;) ). Jag och min familj inklusive morfar åker hem till min farmor och farfar för att fira med dem och min farbror Martin. Jag älskar allihop och jag skulle inte vilja att det var annorlunda, förutom på ett plan. Jag önskar att det fanns lite mer släktingar, att jag och min syster hade några andra i samma ålder att njuta av denna dag med. Nu är det inte så och kommer aldrig att bli så så det är egentligen inte ens någon idé att spekulera i det. Men det är bara hur jag känner. Det är trist att folk har gått bort under årens gång och det är trist att folk har försvunnit åt andra håll.
Jag ska inte gnälla, det finns folk som har det värre. Det finns folk som inte firar julafton alls och det finns folk vars hela familj dött i krig och sjukdom. Så nu ska jag sluta gnälla och se det posivit istället. Julafton kommer bli en mysig kväll men min älskade släkt (den lilla jag har) och jag kommer få en massa fina julklappar.

Vad har jag då önskat mig? Jadu.. Detta året har nästan varit svårast hittills. Varit helt tomt i skallen på mig. Inte haft en enda sak jag önskat mig. Men har lyckats komma på några saker.
Min önskelista lyder:

  • Epilator
  • Klocka från Triwa
  • Piercing i naveln (jag vet jag är lite efter men har inte vågat innan)
  • Läppbalsam från Bodyshop
  • Pengar
Det var väl det. Något annat har jag inte kommit på.

Idag har jag förövrigt varit hos frisören. Jag bestämde mig för att klippa bort min fula utväxt och mina slitna toppar och ta tillbaka min frisyr från förra sommaren. Nu är det alltså page "a la Vickan Beckam" style på det hela. Färgade det en aning mörkare och resultatet blev riktigt bra :) Felicia var med och stöttade mig igenom nervositeten. Vad kan vara bättre än att ha med sig en bliviande frisör liksom? ;)

Nu blir det sova! Ska vara i skolan klockan 08.00 i morgon bitti för att skriva ett prov. Sedan på eftermiddagen ska jag hem till min älskade vän Sarah och hennes älskade mamma Carina och lillebror David. David kommer tycka det är lika roligt som vanligt att jag kommer..! Haha. Jag var så jävla jobbigt mot honom när vi var små så det är inte sant! Jag sa alltid att vi skulle gifta oss och jag tjatade om allt annat mellan himmel och jord också för den delen. Tror tyvärr inte att han lyckats förtränga allt detta ännu. Men sist jag träffade honom bjöd jag och Sarah honom på pepparkaksdeg - förhoppningsvis fick han lite högre tankar om mig då.

Helgen är förövrigt fullspäckad. Imorgon ska jag som sagt till Sarah. Blir att sova över där. På lördag ska jag försöka hinna hem någon timme på dagen och städa innan det bär av till Sjövik för att fira Annelie som fyller år och träffa hela tjocka barndomsgänget! Det ska bli trevligt. Har jag tur hinner vi också bort till en annan familj i Sjövik för att umgås med dem ett tag. Deras barn är som mina kusiner och mamman i familjen är som mammas syster nästan. Anna, den äldsta dottern har två barn som jag träffat alldeles för lite! Den yngsta har jag inte träffat över huvudtaget och det skulle jag verkligen vilja försöka göra på lördag :) Ska sova i Sjövik och åka hem på söndag. Mamma, pappa, Anders och Annelie har fått försig att familjer med alla barn ska åka till skogen runt landvetter och hugga gran. HUGGA GRAN!?!?!?! JAG?!?! Blä. Traska över berg och mossor för att hugga ner en gran jag lika gärna jag köpa på ica maxi? Nej tack. Men får väl göra det för mina kära föräldrars skull och för Anders, som anstränger sig så mycket och som är så snäll :) Sedan ska jag även hinna träffa Gerke, Felicia och Rickard. Ja, det är en hel del som ska hinnas med.

Bäst att sova nu så jag orkar!

xxx

onsdag 16 december 2009

Happyface!

Tjena!

Mamma kläckte ur sig att hon tydligen läser min blogg. Så nu får man börja tänka på vad man skriver. Att föräldrar alltid ska lägga näsan i blöt. Nej, skoja. Mamma, jag älskar dig! Detsamma gäller dig pappa, snart får jag väl veta att även du hänger här titt som tätt..

Idag har varit en as bra dag i skolan. Hade två prov som gick galant och fick tillbaka ett prov som jag fick jättebra betyg på. Idag är jag stolt över mig själv. Förtjänar faktiskt att ligga i soffan ett tag och koppla bort det pluggandet som är kvar innan jullovet, och det är precis det jag gör! Käkar lite pepparkakor och väntar på att Tobbe ska komma förbi! :)

Haft en hel del givande samtal med Mr X det sista.
Och en viss Mr Y är väldigt intressant... ;)
Och oj va kul det är att prata med Mr Z!

xxx.

måndag 14 december 2009

Måndagar borde tas bort från kalendern!

Alla måndagar är skit, men denna tog nog priset för att vara den sämsta på länge!
Började med att jag inte kunde sova i natt. Tror jag somnade runt tre tiden, efter att ha legat och vridit och vänt på mig i flera timmar. Självklart vaknar man en timme senare av att katten står utanför sovrumsdörren och skriker för att hon vill ut. Då är det bara att pallra sig upp ur sängen och släppa ut det feta helvettet (förlåt katten, du är oftast den underbaraste varelsen jag vet, men INTE på natten). Sedan var det bara att på nytt försöka sova, vilket jag inte lyckades så jättebra med. Somnade väl efter ytterligare en timma. Kändes som om jag sovit tio minuter när klockan började ringa klockan nio. Supertrött och superförbannad gick jag upp och började göra mig i ordning. Fick snart intygat att trötthet och hala trappor inte är en bra kombination. Jag halkade till och stöp ner för hela trappan och landade på rygg samt armbåge. AJ! Blev förbannad och låg och skrek en stund för mig själv (tur att ingen annan var hemma).

I skolan blev det inte dirket bättre. Skulle ha seminaruim i engelskan. Sitta i grupp och prata om en novell man läst och disskutera olika engelsktalande länder. SYND ATT JAG INTE LÄST NÅN JÄVLA BOK! Har haft en bok liggandes på mitt sängbord i över en månad men har inte haft tid att läsa den. Har nämnligen varit tvungen att läsa en svenska bok på 550 sidor utöver det PLUS 75o334562 läxor! Fick göra så gott jag kunde. Via internet tog jag reda på massa information om boken och sedan hittade jag på lite själv. Det är något av det värsta jag vet, att hitta på och ljuga om sådant. Hade extremt dåligt samvete och skulle helst av allt vilja be min lärare så hemskt mycket om ursäkt för min dåliga planering och mina påhitt. Men det kan jag ju inte göra....
För att kompensera detta ska jag plugga gärnet hela kvällen, och resten av veckan med för den delen. Inga mer påhitt och inget mer slarv! Dumma mig.

Nu är jag i alla fall hemma från skolan och inga mer oturheter har inträffat mig hittills iaf.. Ska nog ligga stilla i sängen resten av kvällen för att minimera risken att trilla i trappan eller någon annan stans för den delen.

Tjolahopp tjolahej!

torsdag 10 december 2009

Vi måste göra något!



Ärligt talat, ska det verkligen få vara såhär?

Jag såg nyss en dokumentär på TV som handlade om det krigsdrabbade området Liberia i Afrika. Jag blev så arg och ledsen av att se så mycket hemskt som faktiskt pågår på vår planet samtidigt som vi i de "rika" länderna har det hur bra som helst. Jag tror det är svårt för oss att förstå hur illa människor verkligen kan ha det. Inte ens av att se det på tv kan man komma i närheten av de känslor som de drabbade har. Här blir vi skit griniga och en hel dag kan gå helt åt helvette bara för att en buss är fem minuter för sen eller för att de jeansen man planerat ha på sig inte blivit tvättade.

Vad är det egentligen för problem vi har i västvärlden? Är det verkligen problem? Är vi inte bara jävligt bortskämda och lata? Det vi ser som problem ser andra som lyx.

Har du någonsin sett en liten barnsoldat springa runt på Avenyn, tvingad att skjuta folk som anses som fiender? Nej, det har du inte. Sådant inträffar inte här - som tur är! Men det ska fan inte få inträffa i andra länder heller! Ett barn (oavsett vilket land det kommer ifrån) bör ha rätt till samma uppväxt. De bör leva som barn i allmänhet lever och INTE bli vuxna vid sex års ålder och kastas in i krig, våld och slaveri! Alla barn måste få chansen att leva som alla barn ska. De ska få springa runt och leka och ha kul. De ska inte behöva gå runt som soldater med ett gevär i handen beredda att skjuta alla fiender som korsar deras väg. Tänk att det, i de drabbade länderna, finns barn som är i 6 års åldern och uppåt som vet hur det känns att ta en annan människas liv. Bara för att de blivit tvingade till det. Tänk att det finns mammor som varje sekund, varje minut, varje timme går runt och oroar sig för att någon ska komma och ta deras barn ifrån än, och för att någon våldta deras barn. VARJE minut!!

Och här sitter vi, oroliga för att det ska börja regna i morgon, oroliga för att vi inte kommer få den perfekta julklappen vi önskat oss, oroliga för att lönen kommer sänkas från 30 000 till 25 000. Vi måste tänka om! Vi måste göra oss mer medvetna om vår omvärld och istället för att hela tiden vara missnöjda måste vi börja glädjas åt hur jävla bra vi faktiskt har det.

Här sitter jag med tak över huvudet, en dator där jag i princip kan kommunicera med hela världen, en mjuk säng att lägga mig i så fort jag känner att tröttheten börjar komma och ett kylskåp fullt med mat som kan göra mig mätt på nolltid.

I ett annat land sitter det just nu en liten kille på ett underlag av lera. Han har inget tak över huvudet då han är urfattig. Hans pappa har blivit tvingad att arbeta som soldat. Pojken vet inte ens om hans pappa är vid livet längre. Det dröjer antagligen inte länge innan pojken själv blir tvingad att som soldat vara med i kriget. Pojkens mamma har, förutom pojken, ytterligare fyra barn att ta hand om och försöka ge föda. Nyss födde mamman en liten dotter, men hon dog bara några veckor senare av svält. Ingenting kan ge dem information om vad som händer i omvärlden. Det finns inga tidningar och ingen teknisk utrustning. För pojken och hans familj är varje sekund en kamp om att överleva. Och det finns flera tusentals människor som har det likadant.

Vi borde vara så glada med vad vi har, vi borde inte gnälla över någonting. Ändå gör vi det. Jag gör det ofta. Det är alltid något som inte är bra. Men varje gång jag ser en liknande dokumentär blir jag alltid lika illa till mods. Jag önskar att jag kunde ta hem varenda unge från dessa fattiga och krigsdrabbade länder och ta hand om dem. Jag vill krama dem, ge dom mat och ge dem ett bättre liv!

onsdag 9 december 2009

Tisdag

Gårdagen bjöd på väldigt blandande känslor. Försov mig till första lektionen, kom till skolan lagom till tyskan, sedan var matten inställd och det var även psykologin. Härdade ut halva information layout lektionen men sedan gick jag hem efter att nästan ha spytt inne på toaletten och svettats lika mycket som om jag vore fullt påklädd ute i Afrikas öken eller något. Åkte alltså hem och la mig. Somnade en kvart innan mamma och pappa kom hem från jobbet. Och det var endast den kvarten jag fick sova.... När pappa kom hem praktiskt taget sprang han in i vardagsrummet, där jag låg och slumrade så sött, för att göra rent i kaminen. Damsugaren drogs fram och taklampan skruvades upp på max. Vill inte påstå att min huvudvärk direkt blev bättre av detta.
Det finns ingenting som gör mig så sur som när jag blir väckt vid fel tillfälle. Eller förresten, när jag blir väckt över huvudtaget! Jag blir en ragata gånger 1000! Jag blir ibland rädd för mig själv hur sur jag blir. Jag försöker alltid lugna ner mig själv så mycket det bara går men för det mesta lyckas jag inte och istället får dem som är i min närhet utstå de mest hemska anklagelser och dumma ord från mig.

Piggnade dock till ganska fort när det plötsligt bestämdes att jag och pappa skulle på hockey. J ringde nämligen och frågade om vi ville ha två biljetter. Så helt plötsligt skulle vi åka till scandinavuim om 45 minuter. Vakten vi skulle hämta biljetterna hos var helknäpp. Jag kan inte se framför mig en vakt med humor. För mig är vakter sura gamla gubbar utan någon som helst humor. Men denna vakten var inte som jag väntat mig. Han var ung, skämtade och var inte alls som jag väntat mig helt enkelt. Matchen i sig var väl inget att hänga i granen precis. 1-0 till Luleå i första perioden, 2-0 i andra, men i tredje kom frölunda allt in i matchen! Efter fulltid stod det elt plötsligt 2-2 och i förlängningen blev det äntligen vinst till Frölunda. Så efter 4 tänder utslagna på en kille i frölunda, blod på isen, och två blödningar i knäna på en annan frölunda kille blev det vinst och vi kunde glatt åka hem igen :)

Idag ligger jag och gottar mig i soffan, har kollat på Melrose Place, Andra Avenyn och ny ligger jag och lyssnar på musik. Gjorde egen chailatte förrut också, måste säga att den jag gör själv är godare än den på Espresso House, inte lika söt och får mig inte att må lika illa efteråt.
Är inte helt frisk och stannade därför hemma idag. Antagligen har jag fått tillbaka mitt magsår, så det blir väl snart att börja knapriga äckliga tabletter igen.. Kul att jag är en av de få som får magsår i denna åldern. Det är egentligen ngot man får som mycket äldre. Varför ska jag alltid drabbas av allt? Vad har jag gjort för fel? Får nog börja källsortera eller något, kanske jag blir en bättre människa då och slipper synda? ;-)

puss

söndag 6 december 2009

Söndag och som vanligt plugg!

Söndag idag och ytterliggare en helg har gått lika snabbt som vanligt. Man hinner knappt komma hem på fredagen och slänga sig i soffan och njuta av två dagars ledighet innan det är dags igen! Önskar att helgen hade varit fem dagar och skolveckan två dagar! Det hade varit väldigt skönt. Nu när jag går samhäll kan jag ju bli något inom politiken och framföra denna idé ;-)

Helgen har varit väldigt lugnt för min del. I fredags hade jag sjukt ont i huvudet så sov några timmar på eftermiddagen. På kvällen drog jag till Tobbe och kollade på idol. I lördags skulle jag följa med Tobbe (som för övrigt hade sin 23e födelsedag) till Mediamarkt för att kolla på lite prylar som han vill ha till sin nya lägenhet. Gick upp tidigt som fan på morgonen för att städa och lite sådant för att sedan kunna göra roliga saker på dagen. Mådde väldigt bra och städade som bara den. Strax innan Tobbe hämtade upp mig fick jag ett av mina spyanfall som börjar visa sig igen. Kände mig strax bättre igen och åkte som bestämt med Tobbe. Han bjöd på lunch efter att vi tittat i lite affärer. Sushi blev det! Gottigt! Väl hemma igen tänkte jag lägga mig och vila några timmar då jag kände mig ganska illamående. Men kunde inte ta det lugnt så jag började städa i hela huest. Mamma var på jobbet, pappa var iväg i någon skog och lekte med vapen och syrran låg och sov så jag hade huset för mig själv. Jag började göra rent i kaminen (tror inte det varit så rent på flera år), damsuga hela nedevånigen, tömma och plocka i diskmaskinen, göra rent på spisen och mycket annat. Mamma oc pappa blev så glada av min ansträngning att jag fick pengar! Haha, tack för det!

På eftermiddagen kom Patrik, Annika och Jonatan över på middag. Lika trevligt som vanligt. Man får sig alltid några glada skratt i deras sällskap. Roligare människor får man leta efter. Jag och Jonatan kollade på Robinsson och vi båda deckade nästan. Min mage krampade som bara den och jag trodde jag skulle få panik. Blir nog ett läkarbesök inom en snar framtid för mamma orkar inte gå runt och orka sig och jag orkar inte med smärtan och att aldrig veta om man tar sig igenom morgonen utan att spy.

Exakt för ett årsedan vid denna tiden fick jag magsår. Det började med att jag ständigt hade ont i magen och slutade med att jag varje natt i en hel vecka vid ett speciellt klockslag vaknade och spydde upp hela dagens matintag. Åkte till akuten och blev snabbt som ögan inlagd på sjukhuset där jag fick dropp i form av näring. Kroppen hade ju stött ifrån sig all näring jag försökt ge mig själv under en hel vecka så jag var uttorkad och hade sjukt låga värden. Efter ett natt på sjukhuset skulle jag på morgonen genomgå en undersökningen, förhoppningsvis den värsta jag någonsin kommer behöva genomgå. Gastroskåpi hette undersökningen. Man blir lagd på en bår och flera läkare står böjda över en och en av dem håller i en lång ganska så tjock slang. "Detta är en slang med en kamera längst ut som vi ska föra in genom munnen och sedan ska den föras hela vägen ner i magsäcken där vi ska se om vi med kamerans hjälp hittar något" det var förklaringen man fick på vad som skulle göras. När slangen med kameran på skulle passera svalget fick man stränga order om att svälja. SVÄLJA!? Det var inte så lätt ska jag be om att få tala om. Att svälja samtidigt som en cirka 2 centimeter tjock slang ska ner genom halsen är fruktansvärt. Det gjorde så ont och det var en äcklig känsla att känna att något letar sig ner genom tarmana ner till magsäcken. Det liksom kittlades på något konstigt sätt i tarmarna. Hela tiden hulkade jag och mängder med saliv och äckliga vätskor från min mage forsade ut ur munnen och täckte hela mig. Ni som någon gång stoppat fingrarna i halsen för att framställa kräkningar vet hur det känns. Fast detta är 1000 gånger så illa. PLUS att det pågår i flera minuter.

Jag är så himla rädd att behöva genomgå ytterligare en sådan undersökning och jag önskar inte min värsta fiende något liknande. Det är HEMSKT. Som tur var gick dom inte ner och gjorde undersökningen i onödan, dem hittade ett magsår och det ska jag väl vara glad för. Det kunde slutat riktigt illa. Men usch vad jag aldrig mer vill göra det. Drömde mardrömmar om det efteråt.

Nu är det slut tänkt på gamla hemska minnen och istället ska jag ta tag i pluggnadet igen. Det är ett jävla pluggande nu precis innan jul. Känns som om tusen uppgifter ska vara inlämnade och det är en hel del att göra...!

Ha de fint.

lördag 5 december 2009

Yes, I understand that every life must end, uh-huh
As we sit alone, I know someday we must go, uh-huh
Oh I'm a lucky man, to count on both hands the ones I love
Some folks just have one, yeah, others, they've got none

Stay with me...
Let's just breathe...

Practiced all my sins, never gonna let me win, uh-huh
Under everything, just another human being, uh-huh
I don't wanna hurt, there's so much in this world to make me believe

Stay with me
You're all I see...

Did I say that I need you?
Did I say that I want you?
Oh, if I didn't I'm a fool you see
No one knows this more than me

As I come clean...
I wonder everyday, as I look upon your face, uh-huh
Everything you gave
And nothing you would save, oh no

Nothing you would take
Everything you gave...

Did I say that I need you?
Oh, did I say that I want you?
Oh, if I didn't I'm a fool you see
No one knows this more than me
And I come clean, ah...

Nothing you would take
Everything you gave
Hold me til I die
Meet you on the other side...

tisdag 1 december 2009

Hatar att jag älskar dig!

Jag skulle ju förfan inte gråta mer över dig. Jag skulle ju bara glömma allt, radera alla minnen och gå vidare mot nya äventyr. Hur fan gick det då? Hur fan ska det gå när jag inte klarar mig mer än nån vecka innan jag MÅSTE se så du mår bra och att allt är okej! Jag måste skärpa mig, för detta är fan inte okej. Allt för många tårar har runnit på min kind för dig och fler får det snart inte bli. Jag tänker på massa minnen hela tiden från den tiden. Från den tiden då vi grillade tillsammans med våra kompisar och du bara satt och höll om mig hela kvällen, från den tiden då vi bara låg på ditt rum och höll om varandra och tiden bara stannade, från den tiden då du fick mig att LE! Idag har leendet svalnat och kvar är ensamheten, denna förbannade jävla ensamhet som snart dödar mig! Även om någon annan är vid min sida finns ensamheten och saknaden kvar och det är inte rättvist. Det är inte rätt att jag inte ska kunna gå vidare. Jag MÅSTE, jag VILL! Men hur? Ingen annan kan ju få mig att känna den tryggheten? Ingen annan kan ju få mig att känna mig så uppskattad som du fick mig att känna.
Allt du sa till mig, alla allvarliga samtal vi hade om då tiden, nuet och framtiden. Allt stöd du gav mig när det var som svårast. Vart tog det vägen? Vart tog dina förbannade jävla ord vägen? Var det bara en lek? En farlig lek som fick ditt liv att kännas lite mer spännande just då? En ful lek då du satte allt på spel. Du kunde förlora så mycke men ändå sa du det...

Jag kräver bara fem små ord, fem ord och sedan kan jag gå vidare och glömma. Hur svårt kan det vara? För det är väl vad du vill? Att jag glömmer dig och går vidare så du slipper känna att jag fortfarande, efter all denna tid, behöver dig? Det är helt galet, att efter den lilla tid vi hade tillsammans så hann jag verkligen inse (allt för sent) att det skulle kunna bli något bra. Att Vi skulle kunna ha något bra tillsammans då jag verkligen behöver dig.

Jag tycker verkligen inte synd om mig själv, det gör jag inte. Det var jag som sumpade detta från början, det var jag som gjorde fel. Men du borde inte ha sagt allt det du sa om du inte menade det, du borde bara gjort som du sa att du skulle göra och aldrig mer säga ett ord till om det ändå var så det skulle sluta.