Mot 2010!

År 2009 börjar gå mot sitt slut nu. Det är bara ett dygn kvar tills det nya året börjar. Det är helt sjukt hur fort tiden går! Jag blir nästan rädd. Känns som om tiden kommer gå jätte fort tills dess att jag ligger på min dödsbädd, förhoppningsvis i 80 års ålder, och ser tillbaks på mitt fina men korta liv! Vi lever allt för kort tid, det finns så mycket som borde göras men som antagligen inte hinns med. Därför borde man genom hela livet göra det man själv vill, inte styras av någon annan. Man borde ta varje tillfälle till att vara lycklig, till att älska och att älskas. Livet är för kort för att hata, kriga, vara olycklig och framför allt inte göra det man själv vill!

År 2010 lär bli ett bra år. Då blir jag 18 år vilket betyder krogen och körkort! Hoppas på att skaffa mig ett jobb så man kan åka utomlands och även ta sig en roadtrip när körkortet har tagits! Ett bra år väntar, helt enkelt! Några nyårslöften blir det inte. Dem hålls ändå inte och jag vet faktiskt inte vad det skulle vara i så fall.

Något som jag dock skulle vilja göra under det nya året är att ändra lite på min blogg. Jag skulle vilja ha en röd tråd genom hela bloggen, alltså ha ett specifikt ämne som mina texter kretsar runt hela tiden. Vill skriva om något som berör och som kan hjälpa människor. Men lat som jag är lär väl inte detta inträffa. Skulle vilja skriva om min kamp tillbaka till "livet" i detalj. Skulle vilja berätta om hur jag var nära att förlora mitt liv och om hur jag kämpade som ett djur för att bli frisk från den hemska sjukdomen. Om folk som idag är i samma situation som jag var i då skulle läsa det skulle det kanske kunna hjälpa. Det är verkligen något jag skulle vilja göra, något viktigt, något som hjälper människor. Men jag minns inte så mycket från den tiden och vet inte om jag orkar gräva mig tillbaka ner i sjukdomen.
Kanske år 2011? ;-) Kanske aldrig... Kanske långt fram i framtiden. Men någon gång vill jag i alla fall i detalj återge min historia för att hjälpa tjejer i samma situation, för vad kan kännas bättre än att veta att man gör någon nytta? Att man hjälper människor som verkligen behöver hjälp? Att man räddar liv?

Ett riktigt gott nytt år önskar jag hur som helst alla fina människor!
Drick mycket champange på nyår och fira in det nya året med dem ni älskar!
Det tänker i alla fall jag göra!

puss!

Europe!

Klockan är 12 och jag är nyvaken, härligt! Längesedan jag kunde sova ut känns det som.

Igår var jag och Felicia i stan hela dagen. Vi kollade lite kläder osv. Jag hittade en klänning att ha på mig på nyår, så nu är det äntligen fixat. Köpte lite små saker också som till exempel nagellack, mascara och hårnålar :) Blir eventuellt att ta sig in till stan även idag för att kolla lite.
För övrigt tog jag mod till mig igår och gick till UVX för att pierca mig. Skulle gjort det för tre årsedan men då vågade jag inte, skulle gjort det förra vintern men då vågade jag inte heller. Nu när jag fick ett presentkort i julklapp kände jag mig tvungen att samla mod och få det gjort! Felicia var med mig och jag tror hon var nervösare än mig faktiskt! Gjorde lite ont ett tag sedan gick det över.

Mamma, pappa och min farbror Martin skulle gå på Europes konsert på lisebergshallen igår. Mamma är väldigt sjuk så hon kunde inte gå med. så JAG fick en biljett :) Gissa om jag var glad, har tjatat om att få gå på den konserten i flera månader men pappa var inte så sugen på att gå dit, och är det någon man ska gå på Europe med så är det han... Men hur som helst hade jag tur igår så det blev konsert i alla fall. Dem var GRYMMA! Det är ett jävla drag på Joey Tempeset, pappa säger att det ligger i generna! På väldigt lång väg är dem nämnligen släkt. Men på tillräckligt långt avstånd för att alla energiska drag från Joeys sida liksom har slarvats bort på vägen till pappa!



Bra som fan var det!:)

xxx

Juldagen!

Julafton är över och jag måste faktiskt säga att det var riktigt mysigt!
Vaknade på julaftons morgon av att det låg lite julklappar utanför min sovrumsdörr.

Fick bland annat denna, synd bara att jag klippte av mig hälften av allt mitt hår dagen efter att mamma köpte den. Men det växer väl ut och så småningom kan jag se ut som en liten krulltott! Ett par jättemysiga vita mjuka strumpor låg även utanför min dörr, ett shampoo från TreSemme (syrran fick balsamet), strumpbyxor och lite andra nödvändigheter.

Självklart blrjade man redan nu längta efter kvällens paket från Tomten ;-)

Åt julfrukost tillsammans med familjen, sedan blev det att duscha, testade de nya hårvårdsprodukterna och det är verkligen något att rekomendera! Sedan blev det att bara mysa sig egenom förmiddagen för att sedan sätta oss i bilen och åka upp till farmor och farfar. Hade även med oss morfar i bilen så den var ganska proppfull av människor och julklappar vill jag lova!
Då vi tyärr inte har någon större släkt så är våra julaftonar inte dirket fyllda av människor. Efter att min mormor dog är det bara jag, min syster, våa föräldrar, morfar, farmor, farfar och en av mina två farbröder. Det är väl lite trist att inte fira med kusiner i sin egna ålder eller syssligar som många andra gör. Men å andra sidan blir det ju mer fokus på mig och min syster då vi är de enda "unga" och de som mest uppskattar spektaklet! Man får alltid vara lite positiv.. ;-) Det vore ju förfärligt om massa andra barn skulle vara där och vi skulle fått dela med oss av uppmärksamheten och kärleken!

Julmiddagen var väl som alla andra julmiddagar antar jag.... Överdrivet mycket mat i alla dess former helt enkelt! Jag nöjde mig med 7 kötbullar och rödbetssallad. Lite i protest kanske, jag vet inte. När jag tänker efter tog jag även någon liten sillbit också, sedan fick det räcka! Det som var mest intressant var vad som låg under granen! Eftersom jag önskat mig en klocka i flera, flera månader så var jag väldigt spännd över att se om jag skulle få den. Och det fick jag! Min lilla pärla som jag önskat mig så mycket sitter nu äntligen runt min handled! Lite väl mycket kärlek i den meningen kanske.... Lät typ som om jag fick en hundvalp eller något. Men det hade jag verkligen inte blivit lika glad av. Utöver det fick ja även epilatorn jag önskat mig. Nu i efterhand vet jag inte om jag håller mig fast vid, eller tar tillbaka den önskan. Det är ett riktigt tortyrredskap ska jag vänligen be om att få tala om! Testade den på benen i morse och jävlar va det kändes! Det är ungefär som om hundra pincetter drar upp håren på benen samtidigt, plus lite värre! Men jag är jätteglad över den , i sinomtid kommer jag vänja mig vid helvetet så att säga!

Jag fick även en hel del pengar, ett presentkort på UVX så jag kan pierca min navel som jag så länge velat men inte vågat. Av syrran fick jag ett svart gina linne som jag verkligen behöver och så fick jag ett läppbalsam från The Body Shop! Fick produkter från Bobby, ni vet han "kändisfrisören". Det var väl ungefär det plus lite annat smått och gott.


Denna epilatorn fick jag alltså. Känns som den kommer bli min bästa vän och värsta fiende ungefär...!


Jag älskar dessa läppbalsamen! Papaya ska det vara!

Idag har jag och pappa kollat på sagan om ringen. Det är lite av en jultradition för oss. Kanske inte just Sagan om ringen men att ligga i soffan hela juldagen och glo igenom massa filmer, det är tradition! Blir en lugnt kväll ikväll. Blir att gå upp tidigt imån och åka in till stan med Felicia. Jag ska pierca mig och sedan blir det att kolla mellandagsrean!

puss på rumpan!

Snö!

Åh! I morse vaknade jag av att det var massvis med snö ute. Det är så himla vackert tycker jag. Men det såg fruktansvärt kallt ut och jag var inte alls sugen på att bege mig till Högsbo/Frölunda för att kolla när nästan alla elever (förutom vi som valde att vara åskådare) på skolan spelade beachvolleyboll. Min syster vaknade ungefär samtidigt som mig och hon frågade om inte hon och jag skulle stanna hemma från skolan idag och tända en brasa och bara ligga framför den öppna spisen hela dagen. Men jag fick vara den förståndiga och vuxna i det hela och säga bestämt att både hon och jag skulle pallra oss iväg varesig vi vill eller inte!

Är jag inte förståndig ibland då eller? ;-)

Beachvolleyboll grejen var inte så himla kul. Jag och Gurpan kollade ett tag men bestämde oss sedan för att åka hem och göra lite nytta istället för att sitta och glo på 300 utklädda elever som jagar en boll. Nyttan jag gjorde var att jag somnade på golvet framför spisen. Så jag fick väl ungefär det som min syser ville ha det, medans hon var i skolan! Haha på henne säger jag då! Den nyttan jag egentligen tänkte göra var att plugga svenska. Men som tur var fick jag gjort även det på kvällskvisten.

Kollade för övrigt på Anna Ankas Jul. Altså jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Tror att hon är rätt smart och trevlig egentligen men att hon vill framstå som en bitch. Det är vad jag tror i alla fall. Vad tror du?

Jag har varit på jättebra humör nu de sista två dagarna :) Jag hoppas verkligen inte att det förstörs nu såhär dagarna innan jul. Men varför skulle det göra det? Har ju underbara folk runt omkring mig. Nu är jag verkligen taggad för julafton. Kan knappt vänta tills jag får riva upp pappret runt mina julklappar. Det ska bli nice. Sedan blir det ännu mera nice med mellandagsrean! Hoppas på att hitta något till nyår då...

Imån är det julavslutning i skolan! Sedan ska jag möta Felicia i stan och gå runt där ett tag och till sist ska jag skriva klart en uppsats som ska vara inne imån klockan 24:00.

xxx

4e advent!

Jaha, då var det sista advent och julafton är verkligen nära. Jag har inte lämnat sängen än så länge men jag hör att pappa håller på och donar på nedevåningen. Antagligen gör han någon god adventsfrukost :) Man kan ju i alla fall hoppas....

Igår åkte familjen inklusive Tobbe till Sjövik då mammas kompis Annelie skulle ha fest för att fira sin födelsedag. Det var trevligt! Hade enorma problem med magen dock under hela kvällen och kunde inte riktigt slappna av. Kändes som om blindtarmen skulle spricka vilken sekund som helst ungefär. Men annars var det väl trevligt. Massvis med barn som tjoar och har sig och cirka 20 vuxna som dricker alkolhol. Jag tror de flesta kan se ungefär hur kvällen såg ut. Ett tag satt jag med två ungar i knät som var trötta och ville sova. Min syster hade feber så vi bestämde att vi skulle bli tidiga denna kväll. Pappa skulle köra hem så vi åkte vid tolv. Fick dock inte med oss mamma och Tobbe som bestämde sig för att sova över. Så hem åkte vi med en betydligt med rymlig bil och skönt var väl det. Men nu vill jag att mamma ska vara hemma när vi ska äta frukost. Men hon ligger väl och sover i någon liten vrå hemma hos annelie eller så är hon vaken och sjukt bakis ;-) Måste säga att jag ÄLSKAR Maria, mammas bästa kompis. Hon är så himla rolig och snäll! Man skrattar alltid när man är i närheten av henne! Mamma har allt lyckats med sina val av vänner iaf.

Idag måste jag städa. Verkar som om Felicia, Gerke och Rickard ska komma hit så det behövs verkligen städas i mitt rum. Tar inte in någon i detta rum som det ser ut nu. Kläder överallt och dammråttor under sängen. Jippie! Jag hatar att städa... Men vad gör man inte för sina vänner?

xxx

Förtränger att julen är på ingång.

Shit, här sitter man exakt en vecka innan julafton och känner ingen som helst stämning alls. Visserligen lyser julstjärnor och adventsljusstakar överallt, julgranar börjar finna sig till rätta i de flesta husen och julmaten har börjat göras men ändå?! Jag är inte alls taggad för julen. Missförstå mig inte, jag tycker att det ska bli trevligt med julafton, men det känns som om något fattas. Om det är en person eller något annat vet jag inte. Förmodligen flera personer i detta fall..

Julafton är en högtid då man vill att alla nära och kära ska vara med. Men det går inte alltid.. Vissa personer går bort och andra är inte längre en del av ens liv.

Julafton kommer se ut exakt likadant detta året som alla andra sedan min mormor gick bort (förutom den julaftonen vi spenderade på en busshållplats i Australien då ;) ). Jag och min familj inklusive morfar åker hem till min farmor och farfar för att fira med dem och min farbror Martin. Jag älskar allihop och jag skulle inte vilja att det var annorlunda, förutom på ett plan. Jag önskar att det fanns lite mer släktingar, att jag och min syster hade några andra i samma ålder att njuta av denna dag med. Nu är det inte så och kommer aldrig att bli så så det är egentligen inte ens någon idé att spekulera i det. Men det är bara hur jag känner. Det är trist att folk har gått bort under årens gång och det är trist att folk har försvunnit åt andra håll.
Jag ska inte gnälla, det finns folk som har det värre. Det finns folk som inte firar julafton alls och det finns folk vars hela familj dött i krig och sjukdom. Så nu ska jag sluta gnälla och se det posivit istället. Julafton kommer bli en mysig kväll men min älskade släkt (den lilla jag har) och jag kommer få en massa fina julklappar.

Vad har jag då önskat mig? Jadu.. Detta året har nästan varit svårast hittills. Varit helt tomt i skallen på mig. Inte haft en enda sak jag önskat mig. Men har lyckats komma på några saker.
Min önskelista lyder:

• Epilator
• Klocka från Triwa
• Piercing i naveln (jag vet jag är lite efter men har inte vågat innan)
• Läppbalsam från Bodyshop
• Pengar

Det var väl det. Något annat har jag inte kommit på.

Idag har jag förövrigt varit hos frisören. Jag bestämde mig för att klippa bort min fula utväxt och mina slitna toppar och ta tillbaka min frisyr från förra sommaren. Nu är det alltså page "a la Vickan Beckam" style på det hela. Färgade det en aning mörkare och resultatet blev riktigt bra :) Felicia var med och stöttade mig igenom nervositeten. Vad kan vara bättre än att ha med sig en bliviande frisör liksom? ;)

Nu blir det sova! Ska vara i skolan klockan 08.00 i morgon bitti för att skriva ett prov. Sedan på eftermiddagen ska jag hem till min älskade vän Sarah och hennes älskade mamma Carina och lillebror David. David kommer tycka det är lika roligt som vanligt att jag kommer..! Haha. Jag var så jävla jobbigt mot honom när vi var små så det är inte sant! Jag sa alltid att vi skulle gifta oss och jag tjatade om allt annat mellan himmel och jord också för den delen. Tror tyvärr inte att han lyckats förtränga allt detta ännu. Men sist jag träffade honom bjöd jag och Sarah honom på pepparkaksdeg - förhoppningsvis fick han lite högre tankar om mig då.

Helgen är förövrigt fullspäckad. Imorgon ska jag som sagt till Sarah. Blir att sova över där. På lördag ska jag försöka hinna hem någon timme på dagen och städa innan det bär av till Sjövik för att fira Annelie som fyller år och träffa hela tjocka barndomsgänget! Det ska bli trevligt. Har jag tur hinner vi också bort till en annan familj i Sjövik för att umgås med dem ett tag. Deras barn är som mina kusiner och mamman i familjen är som mammas syster nästan. Anna, den äldsta dottern har två barn som jag träffat alldeles för lite! Den yngsta har jag inte träffat över huvudtaget och det skulle jag verkligen vilja försöka göra på lördag :) Ska sova i Sjövik och åka hem på söndag. Mamma, pappa, Anders och Annelie har fått försig att familjer med alla barn ska åka till skogen runt landvetter och hugga gran. HUGGA GRAN!?!?!?! JAG?!?! Blä. Traska över berg och mossor för att hugga ner en gran jag lika gärna jag köpa på ica maxi? Nej tack. Men får väl göra det för mina kära föräldrars skull och för Anders, som anstränger sig så mycket och som är så snäll :) Sedan ska jag även hinna träffa Gerke, Felicia och Rickard. Ja, det är en hel del som ska hinnas med.

Bäst att sova nu så jag orkar!

xxx

Happyface!

Tjena!

Mamma kläckte ur sig att hon tydligen läser min blogg. Så nu får man börja tänka på vad man skriver. Att föräldrar alltid ska lägga näsan i blöt. Nej, skoja. Mamma, jag älskar dig! Detsamma gäller dig pappa, snart får jag väl veta att även du hänger här titt som tätt..

Idag har varit en as bra dag i skolan. Hade två prov som gick galant och fick tillbaka ett prov som jag fick jättebra betyg på. Idag är jag stolt över mig själv. Förtjänar faktiskt att ligga i soffan ett tag och koppla bort det pluggandet som är kvar innan jullovet, och det är precis det jag gör! Käkar lite pepparkakor och väntar på att Tobbe ska komma förbi! :)

Haft en hel del givande samtal med Mr X det sista.
Och en viss Mr Y är väldigt intressant... ;)
Och oj va kul det är att prata med Mr Z!

xxx.

Måndagar borde tas bort från kalendern!

Alla måndagar är skit, men denna tog nog priset för att vara den sämsta på länge!
Började med att jag inte kunde sova i natt. Tror jag somnade runt tre tiden, efter att ha legat och vridit och vänt på mig i flera timmar. Självklart vaknar man en timme senare av att katten står utanför sovrumsdörren och skriker för att hon vill ut. Då är det bara att pallra sig upp ur sängen och släppa ut det feta helvettet (förlåt katten, du är oftast den underbaraste varelsen jag vet, men INTE på natten). Sedan var det bara att på nytt försöka sova, vilket jag inte lyckades så jättebra med. Somnade väl efter ytterligare en timma. Kändes som om jag sovit tio minuter när klockan började ringa klockan nio. Supertrött och superförbannad gick jag upp och började göra mig i ordning. Fick snart intygat att trötthet och hala trappor inte är en bra kombination. Jag halkade till och stöp ner för hela trappan och landade på rygg samt armbåge. AJ! Blev förbannad och låg och skrek en stund för mig själv (tur att ingen annan var hemma).

I skolan blev det inte dirket bättre. Skulle ha seminaruim i engelskan. Sitta i grupp och prata om en novell man läst och disskutera olika engelsktalande länder. SYND ATT JAG INTE LÄST NÅN JÄVLA BOK! Har haft en bok liggandes på mitt sängbord i över en månad men har inte haft tid att läsa den. Har nämnligen varit tvungen att läsa en svenska bok på 550 sidor utöver det PLUS 75o334562 läxor! Fick göra så gott jag kunde. Via internet tog jag reda på massa information om boken och sedan hittade jag på lite själv. Det är något av det värsta jag vet, att hitta på och ljuga om sådant. Hade extremt dåligt samvete och skulle helst av allt vilja be min lärare så hemskt mycket om ursäkt för min dåliga planering och mina påhitt. Men det kan jag ju inte göra....
För att kompensera detta ska jag plugga gärnet hela kvällen, och resten av veckan med för den delen. Inga mer påhitt och inget mer slarv! Dumma mig.

Nu är jag i alla fall hemma från skolan och inga mer oturheter har inträffat mig hittills iaf.. Ska nog ligga stilla i sängen resten av kvällen för att minimera risken att trilla i trappan eller någon annan stans för den delen.

Tjolahopp tjolahej!

Vi måste göra något!

Ärligt talat, ska det verkligen få vara såhär?

Jag såg nyss en dokumentär på TV som handlade om det krigsdrabbade området Liberia i Afrika. Jag blev så arg och ledsen av att se så mycket hemskt som faktiskt pågår på vår planet samtidigt som vi i de "rika" länderna har det hur bra som helst. Jag tror det är svårt för oss att förstå hur illa människor verkligen kan ha det. Inte ens av att se det på tv kan man komma i närheten av de känslor som de drabbade har. Här blir vi skit griniga och en hel dag kan gå helt åt helvette bara för att en buss är fem minuter för sen eller för att de jeansen man planerat ha på sig inte blivit tvättade.

Vad är det egentligen för problem vi har i västvärlden? Är det verkligen problem? Är vi inte bara jävligt bortskämda och lata? Det vi ser som problem ser andra som lyx.

Har du någonsin sett en liten barnsoldat springa runt på Avenyn, tvingad att skjuta folk som anses som fiender? Nej, det har du inte. Sådant inträffar inte här - som tur är! Men det ska fan inte få inträffa i andra länder heller! Ett barn (oavsett vilket land det kommer ifrån) bör ha rätt till samma uppväxt. De bör leva som barn i allmänhet lever och INTE bli vuxna vid sex års ålder och kastas in i krig, våld och slaveri! Alla barn måste få chansen att leva som alla barn ska. De ska få springa runt och leka och ha kul. De ska inte behöva gå runt som soldater med ett gevär i handen beredda att skjuta alla fiender som korsar deras väg. Tänk att det, i de drabbade länderna, finns barn som är i 6 års åldern och uppåt som vet hur det känns att ta en annan människas liv. Bara för att de blivit tvingade till det. Tänk att det finns mammor som varje sekund, varje minut, varje timme går runt och oroar sig för att någon ska komma och ta deras barn ifrån än, och för att någon våldta deras barn. VARJE minut!!

Och här sitter vi, oroliga för att det ska börja regna i morgon, oroliga för att vi inte kommer få den perfekta julklappen vi önskat oss, oroliga för att lönen kommer sänkas från 30 000 till 25 000. Vi måste tänka om! Vi måste göra oss mer medvetna om vår omvärld och istället för att hela tiden vara missnöjda måste vi börja glädjas åt hur jävla bra vi faktiskt har det.

Här sitter jag med tak över huvudet, en dator där jag i princip kan kommunicera med hela världen, en mjuk säng att lägga mig i så fort jag känner att tröttheten börjar komma och ett kylskåp fullt med mat som kan göra mig mätt på nolltid.

I ett annat land sitter det just nu en liten kille på ett underlag av lera. Han har inget tak över huvudet då han är urfattig. Hans pappa har blivit tvingad att arbeta som soldat. Pojken vet inte ens om hans pappa är vid livet längre. Det dröjer antagligen inte länge innan pojken själv blir tvingad att som soldat vara med i kriget. Pojkens mamma har, förutom pojken, ytterligare fyra barn att ta hand om och försöka ge föda. Nyss födde mamman en liten dotter, men hon dog bara några veckor senare av svält. Ingenting kan ge dem information om vad som händer i omvärlden. Det finns inga tidningar och ingen teknisk utrustning. För pojken och hans familj är varje sekund en kamp om att överleva. Och det finns flera tusentals människor som har det likadant.

Vi borde vara så glada med vad vi har, vi borde inte gnälla över någonting. Ändå gör vi det. Jag gör det ofta. Det är alltid något som inte är bra. Men varje gång jag ser en liknande dokumentär blir jag alltid lika illa till mods. Jag önskar att jag kunde ta hem varenda unge från dessa fattiga och krigsdrabbade länder och ta hand om dem. Jag vill krama dem, ge dom mat och ge dem ett bättre liv!

Tisdag

Gårdagen bjöd på väldigt blandande känslor. Försov mig till första lektionen, kom till skolan lagom till tyskan, sedan var matten inställd och det var även psykologin. Härdade ut halva information layout lektionen men sedan gick jag hem efter att nästan ha spytt inne på toaletten och svettats lika mycket som om jag vore fullt påklädd ute i Afrikas öken eller något. Åkte alltså hem och la mig. Somnade en kvart innan mamma och pappa kom hem från jobbet. Och det var endast den kvarten jag fick sova.... När pappa kom hem praktiskt taget sprang han in i vardagsrummet, där jag låg och slumrade så sött, för att göra rent i kaminen. Damsugaren drogs fram och taklampan skruvades upp på max. Vill inte påstå att min huvudvärk direkt blev bättre av detta.
Det finns ingenting som gör mig så sur som när jag blir väckt vid fel tillfälle. Eller förresten, när jag blir väckt över huvudtaget! Jag blir en ragata gånger 1000! Jag blir ibland rädd för mig själv hur sur jag blir. Jag försöker alltid lugna ner mig själv så mycket det bara går men för det mesta lyckas jag inte och istället får dem som är i min närhet utstå de mest hemska anklagelser och dumma ord från mig.

Piggnade dock till ganska fort när det plötsligt bestämdes att jag och pappa skulle på hockey. J ringde nämligen och frågade om vi ville ha två biljetter. Så helt plötsligt skulle vi åka till scandinavuim om 45 minuter. Vakten vi skulle hämta biljetterna hos var helknäpp. Jag kan inte se framför mig en vakt med humor. För mig är vakter sura gamla gubbar utan någon som helst humor. Men denna vakten var inte som jag väntat mig. Han var ung, skämtade och var inte alls som jag väntat mig helt enkelt. Matchen i sig var väl inget att hänga i granen precis. 1-0 till Luleå i första perioden, 2-0 i andra, men i tredje kom frölunda allt in i matchen! Efter fulltid stod det elt plötsligt 2-2 och i förlängningen blev det äntligen vinst till Frölunda. Så efter 4 tänder utslagna på en kille i frölunda, blod på isen, och två blödningar i knäna på en annan frölunda kille blev det vinst och vi kunde glatt åka hem igen :)

Idag ligger jag och gottar mig i soffan, har kollat på Melrose Place, Andra Avenyn och ny ligger jag och lyssnar på musik. Gjorde egen chailatte förrut också, måste säga att den jag gör själv är godare än den på Espresso House, inte lika söt och får mig inte att må lika illa efteråt.
Är inte helt frisk och stannade därför hemma idag. Antagligen har jag fått tillbaka mitt magsår, så det blir väl snart att börja knapriga äckliga tabletter igen.. Kul att jag är en av de få som får magsår i denna åldern. Det är egentligen ngot man får som mycket äldre. Varför ska jag alltid drabbas av allt? Vad har jag gjort för fel? Får nog börja källsortera eller något, kanske jag blir en bättre människa då och slipper synda? ;-)

puss

Söndag och som vanligt plugg!

Söndag idag och ytterliggare en helg har gått lika snabbt som vanligt. Man hinner knappt komma hem på fredagen och slänga sig i soffan och njuta av två dagars ledighet innan det är dags igen! Önskar att helgen hade varit fem dagar och skolveckan två dagar! Det hade varit väldigt skönt. Nu när jag går samhäll kan jag ju bli något inom politiken och framföra denna idé ;-)

Helgen har varit väldigt lugnt för min del. I fredags hade jag sjukt ont i huvudet så sov några timmar på eftermiddagen. På kvällen drog jag till Tobbe och kollade på idol. I lördags skulle jag följa med Tobbe (som för övrigt hade sin 23e födelsedag) till Mediamarkt för att kolla på lite prylar som han vill ha till sin nya lägenhet. Gick upp tidigt som fan på morgonen för att städa och lite sådant för att sedan kunna göra roliga saker på dagen. Mådde väldigt bra och städade som bara den. Strax innan Tobbe hämtade upp mig fick jag ett av mina spyanfall som börjar visa sig igen. Kände mig strax bättre igen och åkte som bestämt med Tobbe. Han bjöd på lunch efter att vi tittat i lite affärer. Sushi blev det! Gottigt! Väl hemma igen tänkte jag lägga mig och vila några timmar då jag kände mig ganska illamående. Men kunde inte ta det lugnt så jag började städa i hela huest. Mamma var på jobbet, pappa var iväg i någon skog och lekte med vapen och syrran låg och sov så jag hade huset för mig själv. Jag började göra rent i kaminen (tror inte det varit så rent på flera år), damsuga hela nedevånigen, tömma och plocka i diskmaskinen, göra rent på spisen och mycket annat. Mamma oc pappa blev så glada av min ansträngning att jag fick pengar! Haha, tack för det!

På eftermiddagen kom Patrik, Annika och Jonatan över på middag. Lika trevligt som vanligt. Man får sig alltid några glada skratt i deras sällskap. Roligare människor får man leta efter. Jag och Jonatan kollade på Robinsson och vi båda deckade nästan. Min mage krampade som bara den och jag trodde jag skulle få panik. Blir nog ett läkarbesök inom en snar framtid för mamma orkar inte gå runt och orka sig och jag orkar inte med smärtan och att aldrig veta om man tar sig igenom morgonen utan att spy.

Exakt för ett årsedan vid denna tiden fick jag magsår. Det började med att jag ständigt hade ont i magen och slutade med att jag varje natt i en hel vecka vid ett speciellt klockslag vaknade och spydde upp hela dagens matintag. Åkte till akuten och blev snabbt som ögan inlagd på sjukhuset där jag fick dropp i form av näring. Kroppen hade ju stött ifrån sig all näring jag försökt ge mig själv under en hel vecka så jag var uttorkad och hade sjukt låga värden. Efter ett natt på sjukhuset skulle jag på morgonen genomgå en undersökningen, förhoppningsvis den värsta jag någonsin kommer behöva genomgå. Gastroskåpi hette undersökningen. Man blir lagd på en bår och flera läkare står böjda över en och en av dem håller i en lång ganska så tjock slang. "Detta är en slang med en kamera längst ut som vi ska föra in genom munnen och sedan ska den föras hela vägen ner i magsäcken där vi ska se om vi med kamerans hjälp hittar något" det var förklaringen man fick på vad som skulle göras. När slangen med kameran på skulle passera svalget fick man stränga order om att svälja. SVÄLJA!? Det var inte så lätt ska jag be om att få tala om. Att svälja samtidigt som en cirka 2 centimeter tjock slang ska ner genom halsen är fruktansvärt. Det gjorde så ont och det var en äcklig känsla att känna att något letar sig ner genom tarmana ner till magsäcken. Det liksom kittlades på något konstigt sätt i tarmarna. Hela tiden hulkade jag och mängder med saliv och äckliga vätskor från min mage forsade ut ur munnen och täckte hela mig. Ni som någon gång stoppat fingrarna i halsen för att framställa kräkningar vet hur det känns. Fast detta är 1000 gånger så illa. PLUS att det pågår i flera minuter.

Jag är så himla rädd att behöva genomgå ytterligare en sådan undersökning och jag önskar inte min värsta fiende något liknande. Det är HEMSKT. Som tur var gick dom inte ner och gjorde undersökningen i onödan, dem hittade ett magsår och det ska jag väl vara glad för. Det kunde slutat riktigt illa. Men usch vad jag aldrig mer vill göra det. Drömde mardrömmar om det efteråt.

Nu är det slut tänkt på gamla hemska minnen och istället ska jag ta tag i pluggnadet igen. Det är ett jävla pluggande nu precis innan jul. Känns som om tusen uppgifter ska vara inlämnade och det är en hel del att göra...!

Ha de fint.

Yes, I understand that every life must end, uh-huh
As we sit alone, I know someday we must go, uh-huh
Oh I'm a lucky man, to count on both hands the ones I love
Some folks just have one, yeah, others, they've got none

Stay with me...
Let's just breathe...

Practiced all my sins, never gonna let me win, uh-huh
Under everything, just another human being, uh-huh
I don't wanna hurt, there's so much in this world to make me believe

Stay with me
You're all I see...

Did I say that I need you?
Did I say that I want you?
Oh, if I didn't I'm a fool you see
No one knows this more than me

As I come clean...
I wonder everyday, as I look upon your face, uh-huh
Everything you gave
And nothing you would save, oh no

Nothing you would take
Everything you gave...

Did I say that I need you?
Oh, did I say that I want you?
Oh, if I didn't I'm a fool you see
No one knows this more than me
And I come clean, ah...

Nothing you would take
Everything you gave
Hold me til I die
Meet you on the other side...

Hatar att jag älskar dig!

Jag skulle ju förfan inte gråta mer över dig. Jag skulle ju bara glömma allt, radera alla minnen och gå vidare mot nya äventyr. Hur fan gick det då? Hur fan ska det gå när jag inte klarar mig mer än nån vecka innan jag MÅSTE se så du mår bra och att allt är okej! Jag måste skärpa mig, för detta är fan inte okej. Allt för många tårar har runnit på min kind för dig och fler får det snart inte bli. Jag tänker på massa minnen hela tiden från den tiden. Från den tiden då vi grillade tillsammans med våra kompisar och du bara satt och höll om mig hela kvällen, från den tiden då vi bara låg på ditt rum och höll om varandra och tiden bara stannade, från den tiden då du fick mig att LE! Idag har leendet svalnat och kvar är ensamheten, denna förbannade jävla ensamhet som snart dödar mig! Även om någon annan är vid min sida finns ensamheten och saknaden kvar och det är inte rättvist. Det är inte rätt att jag inte ska kunna gå vidare. Jag MÅSTE, jag VILL! Men hur? Ingen annan kan ju få mig att känna den tryggheten? Ingen annan kan ju få mig att känna mig så uppskattad som du fick mig att känna.
Allt du sa till mig, alla allvarliga samtal vi hade om då tiden, nuet och framtiden. Allt stöd du gav mig när det var som svårast. Vart tog det vägen? Vart tog dina förbannade jävla ord vägen? Var det bara en lek? En farlig lek som fick ditt liv att kännas lite mer spännande just då? En ful lek då du satte allt på spel. Du kunde förlora så mycke men ändå sa du det...

Jag kräver bara fem små ord, fem ord och sedan kan jag gå vidare och glömma. Hur svårt kan det vara? För det är väl vad du vill? Att jag glömmer dig och går vidare så du slipper känna att jag fortfarande, efter all denna tid, behöver dig? Det är helt galet, att efter den lilla tid vi hade tillsammans så hann jag verkligen inse (allt för sent) att det skulle kunna bli något bra. Att Vi skulle kunna ha något bra tillsammans då jag verkligen behöver dig.

Jag tycker verkligen inte synd om mig själv, det gör jag inte. Det var jag som sumpade detta från början, det var jag som gjorde fel. Men du borde inte ha sagt allt det du sa om du inte menade det, du borde bara gjort som du sa att du skulle göra och aldrig mer säga ett ord till om det ändå var så det skulle sluta.

Tjeeena!

Då var man hemkommen från Sälen igen då och det känns verkligen urtrist! Älskar att vara där uppe. Det känns liksom som om "verkligheten" försvinner lite. Man glömmer alla problem, skolan och allt annat tråkigt och nödvändigt. Det blir lite som en annan värld, en kravlös värld där man bara gör saker som är kul, dvs åker skidor, lyssnar på livemusik och umgås med härligt folk. Längtar redan till nästa skidresa som blir vecka 6. Då är vi typ 20 pers som drar dit tillsammans. Det kommer bli grymt :-)

Jag hatar de första dagarna efter att jag kommit hem från en resa av något slag. Jag hatar känslan av att allt blir vardag igen och att all stress och press kommer tillbaka. Önskar att jag alltid kunde leva som jag gör där uppe. Utan krav och bara kunna göra det jag känner för. Jag skulle lätt kunna leva bland musik och skidbackar dygnet runt hela tiden. Det är något som verkligen skulle göra mig lycklig. Men riktigt så kan man ju inte leva. Man måste ta hand om det viktiga i livet också, såsom skolan. Jag har väldigt lätt att drömma mig bort i en låtsas värld och har sedan svårt att acceptera det "riktiga" livet. Jag är helt fantasikst grym på att sitta och dagdrömma om massa konstiga saker som jag önskar vore sanna. Det sjuka är att även om det vore sant så skulle jag ändå inte vara helt nöjd, istället skulle jag sitta och drömma om något annat. Jag tror inte att någon någonsin kommer vara helt hundra procent nöjd med sitt liv och därför tror jag att det är viktigare att försöka acceptera och, framförallt, nöja sig med det man har.

Nu sitter inte jag här och gnäller över att mitt liv är jätte dåligt. Det är snarare tvärt om. Jag har underbara vänner, en familj som jag älskar och som älskar mig. Jag behöver inte jobba för att få mycket av det jag vill ha och jag har fått chansen att förbättra mitt liv genom att bli en frisk och kry person. Men ÄNDÅ sitter jag och funderar över hur jävla mycket bättre livet kan vara. Jag funderar över vart den perfekta killen är, när han ska dyka upp. För på den punkten blir jag aldrig nöjd. Jag finner alltid massa fel och osäkerheten på mig själv tar övertaget. Alla söker sig alltid till det bättre istället för att nöja sig med det man har. Det är antagligen något som männskligheten alltid kommer hålla på med. Tyvärr tror jag bara att den som förlorar på det är än själv. Man lämnar det som är bra för en bakom sig för att ge sig ut efter något bättre. Men ibland kanske det inte dyker upp? Ibland kanske man har det som verkligen är rätt för en utan att inse det. När man väl inser det så är det för sent.

Tror att detta vädret måste förvandlas till det bättre! Ingen kan ju seriöst må bra av detta pissvädret. Jag blir så sjukt opepp och trött av allt regn och rusk. Vill vara en björn och gå i ide denna tiden på året och vakna upp lakom till våren och värmen.

hejhoppgummisnopp.

Sälen part 2

Sista kvällen i Sälen nu. Haft riktigt goa dagar här måste jag säga! Roligare kväll än igår har jag inte haft på länge och idag fick jag riktigt bra skidåkning trots att jag var lite bakis sedan igår och super trött! Men ner för backen åkte jag! Massa gånger, och oj va kul det var. Jag älskar skidåkning, det är ungefär den enda fysiska påfrestningen jag tar mig ann varje år ;-)

Kvällen igår började med Idol (såklart). Efter att ha sett alla framträdanden så gick jag och pappa till Högis och satte oss i pianobaren. Efter en stund fick vi sällskap av Adam och Eric. Blev bjuden på lite dricka och hade det allmänt trevligt. Inget direkt ös till en början men mycket trevligt! Efter ett tag kom även Sebastian och hans tre kompisar. Så helt plötsligt satt man omringad av ganska många, ganska fulla killar ;-) Satt där en liten stund och sedan hängde jag med Adam och Eric till nattklubben för att kolla ett band som skulle spela där. Hoffmaestro hette dem. Aldrig hört talas om dem tidigare men dem var sjukt bra! Det blev ett jälvla ös och lite mer dricka! Efter ett tag kom även Sebastian, pappa och resten av gänget för att kolla på bandet.

Orkar inte skriva något mer nu för jag ska kolla på Beck. Men kvällen var mycket rolig, synd att tiden går så fort! Hade gärna haft en repris av gårdagen även ikväll men är sjukt sliten och ska nog för mitt eget bästa inte resa mig ur soffan.

Imån är det hemfärd som gäller, saknar mamma och Felicia!

puss

Sälen

Klockan är 13.30 och jag sitter INNE i fjällstugan och slappar lite. Har nog aldrig tidigare hänt att man sitter inne vid denna tiden då man är i sälen men vädret är inte det bästa ska jag tala om! Det finns ingen snö i terrängen och det är bara några få backar där det finns snö. Men det går faktiskt att åka skidor i dem, det ska vi göra i morgon! Idag har det regnat/snöat som bara den. Det har liksom legat på tvären så det piskar i ansiktet så fort man sätter foten utanför huset.

Vi har under dagen tagit oss en liten biltur. Vi hamnade i Norge! Ingen snö där heller.. Höll på att köra över en hund som kom springandes. Det var ungefär det enda livet vi såg under de två timmarna i bilen. Det är helt dött här uppe nu. Visst, det finns några tappra människor som åker skidor trots regnvädret och det finns några som gör som vi, bara driver runt. Har aldrig varit med om ett så dött Sälen innan! Tittade ut genom fönstret nu och nu snöar det på riktigt. Inget snöblandat äckel regn utan RIKTIG snö :-) Härligt! Det förbättrar ju helt klart morgondagens möjligheter!

Har fetaste huvudvärken så ska nog vila mig ett tag innan det blir afterski på högfjällshotellet med det goa gänget Duojag. Har lovar Eric att om han fixar fram en hårtork till mig så lovar jag att ta över hans arbete som ljudtekniker idag... För bandets skull hoppas jag verkligen inte att han lyckats med sitt uppdrag! ;-) Men för min del hade det ju varit en rolig upplevelse. Ha ha!

Ingenting är rättvist

Det finns ingen rättvisa i världen. INGEN! Det blir så tydligt när en människa som alltid varit frisk, alltid varit snäll mot alla och som alltid har gjort allt för sina nära och kära helt plötsligt dör. Från ingenstans bara trillar ihop och dör. Det är så hemskt att någon blir ifråntagen sitt liv utan någon som helst chans att få säga farväl. Sådant gör mig så arg och så ledsen på samma gång.

Mina små änglar på andra sidan av detta parhus har i helgen förlorat sin älskade morfar. Helt från ingenstans. En underbar man har gått förlorad. Efter sig har han lämnat fru, barn, barnbarn och vänner som alltid kommer älska honom och glädjas åt alla minnen. Men alla kommer alltid att behöva leva med att de aldrig fick chansen att ta farväl, det är inte rättvist.

Om jag någon gång undrat om det finns någon god man ovanför oss som vakat över oss och som kallas Gud har jag nu insett att det är omöjligt. Då skulle aldrig sådana här saker hänt.

R.I.P

Vamps!

Idag är jag äntligen frisk! Och idag ska jag äntligen ta mig ut ur detta huset för första gången på en vecka! Det ska bli skönt :)

Jag och min bästa vän Felicia (som jag för övrigt saknar som fan) ska gå på bio idag. Tror ingen kan gissa vilken film det är vi ska se så jag säger det rakt ut: New Moon. Tror inte att någon vet vilken film detta är, det är någon liten skitfilm som visas på bio men som ingen vill se;) Nej, skämt å sido. Verkar inte som om någon film på jätte länge fått lika mycket uppmärksamhet som denna. Mina förväntningar är skyhöga och jag vill inte bli besviken, för då kommer jag förhoppningsvis ligga och gråta hela kvällen.

Jag har alltid haft någon slags förkärlek till vampyrer. Det började nog när jag var liten och för första gången såg Buffy The Vampire Slayer. Angel, en "snäll" vampyr som är med i den serien är en av mina största kärlekar! Och nu är det Edward Cullen som gäller. Vampyerer är så sexiga, så lugna (inte då dem är hungriga), och så betryggande på något vis. Jag skulle inte tacka nej till att ha en vampyr som vakade över mig!


Edward! Hot, hot, hot



Men jag funderar på om min älskade Angel tar priset ändå!

Ligger fortfarande sjuk..

God morgon!

Det är lördag, jag är fortfarande inte helt frisk och live suger. Nej, det sista var överdrivet. Jag börjar friskna till och jag ser väldigt mycket fram emot i morgon då jag och Felicia ska gå på bio och se New Moon. Det ska bli skönt att komma ut ur huset för första gången på nästan en hel vecka.

Sitter och kollar på The Hills nu. Jag HATAR Spencer! Det värsta är typ att jag skulle kunna se mig själv bete mig som honom. Det sägs ju att man ogillar dem som är lik än själv, he he ;)! Nej, så illa är det inte. Jag är inte alls lik honom!.... Eller? Nej.
Trots att det är lördag, och trots att klockan bara är 13.00 har jag faktiskt fått gjort lite nytta idag. Jag har hunnit läsa 20 sidor (än så länge) i min bok och jag har under en timme suttit oh planerat nästa veckas alla skolarbeten. Varit inne på skolans hemsida och kollat alla arbetsgångar, sedan suttit och skrivit in allt som ska göras i min planeringsbok. Min lärare kommer bli riktigt stolt över mig på måndag då jag visar detta för honom. Då kanske jag får en liten stjärna i kanten ;) Brukar annars alltid strunta i att skriva i planeringen och försöka komma ihåg allt i minnet i stället. Jag kan lova dig att inte ens en tredjedel av allt komms ihåg i min hjärna....

Har bestämt mig för att verkligen koncentrera mig på skolan till 100% nu. Det kommer göra att jag till viss del slutar tänka på allt annat och tar det som det kommer istället. Det kommer bli bra detta här. Tillslut. Och i veckan blir det ju faktiskt bara tre skoldagar. Sedan blir det skidor! Det ser jag verkligen fram emot. Detta är första gången jag och min pappa ensamma åker iväg någonstans över en helg, det ska bli intressant hur detta kommer gå. Vi är så lika han och jag. Vi är ganska slöa och gör lite som vi vill. När mamma är med så är det alltid hon som styr upp allt ihop. Det är hon som ställer klockan så vi kommer upp i tid på morgonen. Det skulle inte förvåna mig om jag och pappa kommer ut i backarna i tid till att liftarna stänger, nu när vi ska klara oss själva. Det blir väl jag som får ta "mamma ansvaret" för pappa kan man inte lita på! :D


Detta är en bild jag tog när vi var i sälen och åkte snöskoter för två årsedan



Jag och Felicia på våran skidresa förra året! Supertrevligt! Tills jag blev supersjuk och inte kunde resa mig ur soffan... Men fram tills dess var det det roligaste på länge! :)



Blev även en skirdresa med detta gänget plus föräldrar och Lisa förra året. Även detta var supertrevligt! :)



Jag och Lisa tog oss en åk i Väggen. Första gången för min del. När jag väl var nere var jag lika vit som en snögubbe ;)



Jag, Natalie och Elsa! Jag har hört att det är myyycket idomin på läpparna som gäller när man är i Sälen! Stämmer detta eller? ;) Fina tjejor!



Vad är en skidsemester utan After ski? Tom! Detta är ett fantastiskt band med fantastiska killar. Anders har på denna bilden fräckat till sig lite och kör på hip hop style! ;)

Nu blev det ett långt inlägg med en himla massa bilder. Måste skärpa till mig på den fronten. Men ibland blir jag så inne i det att jag inte kan sluta!

Nu ska jag fortsätta studera Spencers hemska personlighet!

Trevlig helg!

Sjukaste drömmen.

Börjar fundera på om det är dags att gå till läkaren snart kanske. Jag blir ju inte frisk!? Det kanske är något virus eller något som slagit till i min lilla kropp. Jag hatar att vara såhär himla förkyld!! Jag är inte van vid det. Under de åren jag var sjuk i "det andra" gjorde den sjukdomen att min kropp producerade en massa extra penicilin av sig själv och därför blev jag aldrig förkyld. Det är faktiskt ganska häftigt tycker jag, att kroppen kan fatta att den måste börja massproducera ett ämne för att hjälpa kroppen överleva. Hur som helst var jag inte förkyld en enda gång under den perioden och så fort allt började bli bättre blev jag förkyld. Så det som min läkare berättade för mig visade sig verkligen vara sant. Häftigt. Nu har jag haft mig några rejäla förkyldningar efter det.. Det första som hände var väl att jag fick halsfluss, sedan något okänt virus och nu antagligen ytterligare ett... Usch och fy och blä säger jag bara! Jag hatar att hosta slem, vara täppt i näsan och ibland knappt kunna andas!

I natt hade jag världens sjukaste dröm. Först drömde jag att det var bråk mellan ettor och tvåor på min skola och att ettorna kom hem till mig och slog sönder varenda fönsterruta som fanns. Efter som det var vinter var det KALLT! Jag var livrädd att det skulle komma tjuvar och jag delade med mig av min rädsla för mina föräldrar som sa "bara för att du är rädd att det ska komma tjuvar så kommer det att komma tjuvar i natt. Men strunta i det och sov istället". Jaha? Shjyssta föräldrar. Bra stöd! Sedan när jag skulle försöka sova hörde jag någon som gick på altanen. Jag gick fram till fönstret, berädd att möta en tjuv. Istället stod Zlatan där! Vi stod och pratade hur länge som helst om allt mellan himmel och jord. Efter det drömde jag att jag satt hemma hos mina grannar och att dem hade skaffat sig en pytteliten hund som vi alla satt och lekte med...!

Hallå!? Har jag haft så hög feber i natt? Varför drömmer jag sådant konstigt? Helt knäppt. Det var som en mardröm och en jättebra dröm, allt i ett liksom. Haha, knepigt..

Nu ska jag äta en bulle, dricka pucko och kolla tv :)

Ikväll är det idol. jippie!

hejsvejs

Studiedag och fortfarande sjuk!

Brrrr! Jag ligger och huttrar i soffan. Skakar som ett asplöv och tror att jag snart kommer på köldskador! Vi pratade om kallbrand förra veckan i skolan. Det är tydligen en sjukdom som härjade förr i tiden. Folk förfrös om tår och andra kroppsdelar och den nerkylda delen blev sedan tvungen att skäras loss. Jag är rädd att kallbranden är påväg tillbaka. Jag är rädd att den kommer drabba mig! Så mycket fryser jag för tillfället. Detta inlägget skriver jag väldigt snabbt, då får mina fingrar jobba snabbt och dem lär därför inte förfrysa. För vem vill bli av med sina fingrar? Allt blir ju så mycket svårare då.

Skämt å sido...! Visst, jag kanske är lite hypokondrisk ibland men jag tror faktiskt inte att en sjukdom som inte visat sig på flera år skulle drabba mig ;) Och jag tror att dem som drabbades frös miljarder gånger mer än mig.

Även denna dagen ligger jag alltså hemma och är sjuk. Det kliar i halsen, näsan är igentäppt, febern kommer och går och jag har svårt att andas! Vill så gärna bli frisk innan i morgon. Blir jag inte det så får jag nog ta mig till vårdcentralen och jag är verkligen inte sugen på att ta massa läskiga blodprov. Gillar inte nålar!

Haft en ganska härlig dag trots alla äckliga symptom. Jag sov till halv elva någon gång, gick upp och tog en kopp te och började sedan läsa i min bok. Det tog mig TVÅ TIMMAR att läsa femtio sidor. Så kan det gå när man gör två saker samtidigt. Hade en trevlig konversation med en perso samtidigt, det var väl mest därför... ;) Jag har även hunnit plugga lite matte, kollat det nysläppta avsnittet av Melrose Place (2009) och sovit lite.

Nu ska jag krypa ner under täcket innan jag fryser ihjäl :)

Nämner inte ett ord om svininluensan för den har blivit överskattad och det behöver faktiskt inte betyda att man har det bara för att man är SVIN SJUK

Det var längesedan! Har inte orkat skriva något det sista då jag haft en massa annat att tänka på. Har inte funnits något roligt att skriva om heller eftersom den senaste tiden mestadels bestått av skola, skola och återigen skola!

Idag blev det dock ingen skola för min del. Jag är hemma och mår, rent ut sagt, skit dåligt! I natt vaknade jag av att jag hade förbannat ont i halsen. Jag kunde inte svälja och det kändes som om jag var mitt inne i en halsfluss sjuka. Varje gång jag försökte svälja kändes det som om mandlarna också var på väg ner, som om jag liksom svalde dem också.. Redan innan jag gick och la mig igår kväll hade jag en extrem huvudvärk som tryckte på som fan. Det snurrade och jag kunde inte annat än att ta en tablett och gå och lägga mig.
Idag har jag alltså varit hemma från skolan. Jag har spenderat i princip hela dagen i soffan och jag mår faktiskt inte bättre för det! Jag fryser jätte mycket, har ont i halsen och huvudet och febern kommer och går lite som den vill tror jag. Men trots det har jag faktiskt fått lite gjort idag i min ensamhet.

Jag har läst 50 sidor av en bok som ska läsas inom ett skolarbete. Känns skönt att 50 sidor av 450 är lästa! Jag har även pluggat lite engelska och gjort mig lite mat. Visserligen har jag bara brett en macka och tagit fram några pepparkakor ur skafferiet, men idag har det faktiskt känts som en rejäl kraftansträngning med tanke på hur jag mår. Bara att kliva upp ur soffan och ta de kanske 20 stegen ut till köket känns som ett rent helvette! Varje gång jag reser mig upp liksom försvinner hjärnans alla förmågor några sekunder. Detta är några smärtsamma sekundrar kan jag be om att få tala om! Det är som att synen, hörslen och balansen försvinner i några sekunder och det kan antingen bära eller brista! Antingen bär det och jag kan hålla mig på fötterna tills dess att det kommer tillbaka igen. Eller så brister det och jag faller ihop på golvet. Än så länge har det bara burit för mig men den dagen det brister, den dagen ska jag allt ta och kolla upp vad det faktiskt är för fel på mig! Hur mycket järnbrist eller blodbrist eller vad det nu är kan en människa egentligen ha?

Då min kropp inte mår så bra mår mitt hår desto bättre! Det är lent och ser helt nyklippt ut. Jag testade något nytt balsam igår som verkligen gjorde underverk. Det mest facinerande är att min syster köppte detta balsam på Ullared när hon var där för några veckorsedan. ULLARED!? Min tanke är alltid att dem bara har skit grejer där. Jag var ärligt talat rädd för att testa detta balsamet först. Det har tagit mig två veckor att vänja mig vid tanken. Det har tagit mig två veckor av beslutsångest för att äntligen besluta mig för att testa det. Jag vet, jag är sjuk. Men jag är livrädd för att testa fel schampoo och balsam. Jag är rädd för att det ska göra håret slitnare eller värst av allt, göra det elektriskt!

Nu känns mina fingrar stelfrusna och jag orkar inte skriva mer. Jag hoppas att mina föräldrar kommer hem och tar hand om mig snart! Jag har svårt att andas nu och min gamla astma medicin jag rotade fram gör att kroppen skakar och har sig. Den liksom lever sitt egna lilla liv. Så om det blivit mycket stavfel så får jag ursäkta mig och hänvisa till min medicin ;)

En sista grej innan jag lägger ner detta ointressanta skrivandet! Jag vill ägna en tanke åt min vän Lisa S som jag inte träffat på oerhört länge men som skickade ett mail till mig häromdagen och bland annat berättade att hon läser min blogg lite då och då, bland annat för att vara med om vad som händer i mitt liv även om vi är dåliga på att höras av nu för tiden. Lisa, om du läser detta så ska du veta att jag tänker på dig! Du ska också veta att jag kommer att göra allt som krävs för att vi ska ses snart, om det så krävs att jag ska behöva hota dig till livet, sparka ner din brevlåda eller eller helt enkelt bara slå dig en signal någon dag ;)
Nu var jag allt lite lustig. Tror att det är medicinen som har börjat verka. Man kan ju börja ifrågasätta vad för vitt pluver som verkligen befinner sig i min inhalator!?!?

Nu blir det te med honung i!

Hejsvejs

Hemskt!

Egentligen har jag ingen lust att skriva något idag. Har haft en jätte dålig dag. Känner massa konstiga känslor som jag inte har känt tidigare. Jag blir rädd för mina egna känslor. Har så mycket blandade tankar och känslor inom mig som bara vill ut. Ilskan jag känner gör att jag bara vill skrika högt och sparka sönder något. Jag är ledsen och gråter ena sekunden och andra sekunden flamsar jag runt och skrattar som om inget har hänt. Dessa tre olika känslorna förföljer mig hela tiden.

Men, det var inte det jag tänkte skriva om.. Jag tänkte att jag nu för en gångs skull har chansen att skriva någonting som faktiskt berör.. Någonting som berörde mig igår så otroligt mycket. Någonting som hände igår i skolan!
Med tanke på den brand som förekom på skolan för några veckor sedan bestämde sig skolan för att ha en så kallad "temadag", den hölls igår. Under fyra timmar skulle man lyssna på fyra stycken föredrag som på ett eller annat sätt hade med temat att göra. Jag lyssnade dock bara på två då den sista jag lyssnade på var så fruktansvärt hemsk att jag inte orkade vara kvar.

Den första föreläsningen hölls av en man som jobbar på GP. Han berättade hur media hanterar situationer som liknar denna men även andra händelser. Någon som verkligen gjorde mig upprörd som han berättade var att han som journalist på mindre än en timma kan leta fram nästan all information om en person. Har han väl fått tag på ett personnummer kan han få reda på exakt ALLT i princip. Detta tycker jag är helt sjukt! Jag anser inte att en simpel (ursäkta uttrycket) journalist har rätten att ta reda på så mycket informantion om en människa. Jag anser endast att polisen på sin höjd ska ha rätt till det. Jag vet inte, jag kanske bara reagerar så för att jag är emot journalister. Eller ah, de flesta i alla fall. Jag tycker inte om sättet de arbetar på, det här med att dom är så nyfikna och ska ha massa "smaskig" information. Många är framfusiga och lite väl "på". Jag har själv inte varit med om en sådan situation men jag har hört om det, och jag kan tänka mig!

Men, nu skrev jag ytterligare en lång text om något som det inte alls var meningen att jag skulle skriva om.
Det jag skulle skriva om var det andra föredraget som hölls. Det handlade om den välkända Backabranden som inträffade för elva årsedan vid Backaplan i Göteborg när 63 unga personer förlorade sina liv och ett hundratal blev skadade. Två personer, en man och en kvinna, som var på den festlokal där branden utlöstes höll ett fantastiskt föredrag för oss elever igår.. Jag blev så fruktansvärt berörd av vad dem hade att säga. Det var hemskt. Det är inte ofta sådant händer i Sverige så de få gånger det händer är det verkligen något som tas på stort allvar och tusentals människor blir berörda och sörjer med de anhöriga osv.
Det är ofattbart hur fyra personer som blivit nekade att komma in på en fest bestämmer sig för att tända eld vid nödutgången bara för att hämnas. Utan en enda tanke på att någon kan dö. Deras avsikt var nämnligen bara att brandlarmet skulle gå så byggnaden var tvugna att tömmas och de festande ungdomarna skulle behöva gå hem. Alltså tanken var från början att sabotera. Inte döda! Men, en byggnad som börjar brinna som bara har två utgångar - nödutgången och huvudentren, som är full av 300 festande ungdomar... Det kan ju bara sluta på ett sätt. Katastrof! Eftersom det brann i nödutången fick alla samsas på att ta sig ut från den 82 cm breda huvudingången. Det kan man ju tänka sig själv, det kan ju bara sluta på ett sätt. Folk blev trampade på, folk blev omkulputtna och folk trängdes.
Den tjejen som var med och häll i föredraget berättade hur dem först inte tog branden på allvar. Man började först lugnt leta efter sina vänner och sina tillhörigheter. Efter en liten stund blev dock paniken ett faktum och alla trängdes mot dörren. Hon berättade hur hon vid ett tillfälle andades in den gitiga röken och kände hur allt inom henne frätte. Hon berättade om hur en överlevnadsinstinkt hjälpte henne ut ur byggnaden och därav räddade hennes liv.
Mannen som också höll i föredraget berättade om hur hans flickvän hade omkommit och om hur nära han själv var på att mista sitt liv. Turligt nog överlevde han, med jag tror det var 32% brännskador och självklart ärr för hela livet.
63 personer omkom. Ett hundratal personer blev svårt skadade. Många förlorade sina barn, syskon, vänner, kusiner, pojk,- eller flickvänner den kvällen. Endast för att fyra killar bestämde sig för att hämnas då de nekats komma in på festen.

Är det verkligen värt det? Är det värt att ha 63 personers död på sitt samvete resten av sitt liv? Är det värt att inte kunna kolla flera hundra personer i ögonen igen då de dödat deras nära?

Måndag, tråkiga jävla måndag!

Skolveckan har dragit igång igen och vem är lyckligare för det än jag? Förhoppningsvis ganska många, om inte måste jag säga att jag lider med alla lärare och rektorer och andra människor som jobbar med att ungdomar ska trivas och ha det kul i skolan. Trivs gör jag, över förväntan faktiskt. Men kul skulle jag inte påstå att jag har. Nya klassen känns bra och idag hade jag ett, för mig, helt nytt ämne - Företagsekonomi hette det om jag inte är helt ute och cyklar. Ganska så roligt var det i alla fall! Mycket roligare än att sitta och läsa om olika sorters djurs härkomst och allt annat tråkigt.

När jag kom hem från skolan slocknade jag framför tvn. Kunde inte sova i natt så det var behövligt att få sig en sovstund! Hoppas jag kan somna inatt nu bara. Har en förmåga att somna som en stock efter att jag fällt några tårar så det lär ju verkligen inte bli några problem ikväll.. Jag önskar verkligen att jag kunde slänga ur mig en hatisk text om dig här. Jag önskar jag kunde skriva om hur ledsen du gö mig och hur mycket jag önskar att jag aldrig mer kommer se dig. Det är så jag borde känna. Men hur ledsen jag än är och hur många tårar jag än fäller då ingen kan se mig så kommer jag aldrig kunna skriva något dumt om dig. Det finns en sida inom mig som bara väntar på att få skrika åt dig att du är en jävla skit som bara gör si och så och tänker si och så. Men den andra halvan av mig tystar ner allt sådant och tycker inte att det är värt det. Innerst inne så vet vi ju hur jag känner så varför säga något annat? Möjligvis för min egen skull, för att jag tillslut kommer att övertala mig själv om att detta kommer gå över, att jag kommer släppa allt so har med dig och göra och bara gå vidare. Hur jag än vrider och vänder på allt så kommer jag inte fram till ett endaste dugg.

Det är dags att bli riktigt jävla självisk när det kommer till detta. Jag har spenderat tillräckligt med tid till att vänta på dig, tillräckligt med tid till att sitta vid datorn och vänta på att du ska logga in på msn eller skicka ett sms. Det är så ur löjligt! När blev jag en sådan här känslosam mes?! Det värsta är att den enda som förlorar på detta är jag själv. Jag förlorar så stort på det genom att jag inte kan sova på nätterna, jag kan periodvis inte äta och jag kan inte sluta tänka på allt du sagt och alla minnen du gett mig.

Hur som helst så finns det inget man kan göra och det är bara att gilla läget. Så det är det jag ska försöka göra nu.

Dressed like this:



Pyamas och sängen! Det är så det får bli.

Skulle göra allt!

Jag är så himla glad över att jag har Felicia! Hon hjälper mig igenom ALLT. Exakt allt! Det finns ingenting jag inte kan berätta för henne och det finns ingenting jag inte vill berätta för henne. Så fort det är något som händer - positivt som negativt är det som en reflex att det är henne jag ringer till eller sms:ar först för att berätta. Jag älskar henne och jag är så himla lyckligt lottad över att jag har en sådan vän och att jag kan känna ett sådant förtroende till henne. Ikväll har hon verkligen suttit och ältat mitt problem tillsammans med mig och hon visar verkligen att hon bryr sig. Jag kommer alltid att älska dig Felicia Nilsson, du är min vän i vått och torrt och jag vill aldrig mista dig. Vem skulle jag då vända mig till? Vem skulle jag då se som min allra bästa vän? Du är bara sååååå himla bra!

Och nu sitter jag här i min ensamhet. Lyssnar på den där jävla låten som för över ett år sedan kom att bli den låt som jag, varje gång jag lyssnar på, tänker på dig! Jag kan känna din doft, jag kan komma ihåg saker som du sa och fram för allt kunde jag komma ihåg min lycka.. Varje gång telefonen vibrerar, varje gång någon loggar in på msn och varje gång jag tittar mig bakom axeln önskar jag att det är du som är där.. Jag har blivit knäpp i huvudet, jag har blivit lika känslosam som alla andra. Jag gråter samtidigt som jag ler. Ler åt mina minnen. Helt ärligt vet jag inte vad jag ska ta mig till. Detta är sjukt! Det är ohållbart. Jag måste skärpa till mig, jag måste se det jag har i mitt liv istället för att hoppas på att få det jag vill ha som jag kanske aldrig kommer att få.

De orden du gav mig, jag tänker på det hela tiden och jag kan inte släppa det.
Du gav mig förhoppningen om att det skulle bli bra igen, att vi skulle kunna prata som vanligt igen. Visa mig att du är den trovärdiga person jag alltid vetat att du är. Visa mig att jag har rätt! Jag skulle göra allt för att ha rätt....

Ett inlägg från lägenheten i stan!

Idag är det lördag. En mycket trist lördag på grund av vädret. Det är grått och regnet hänger i luften.. Hade hellre sett att det var is kallt och snö (det är ju liksom den tiden på året nu). Verkar som om vädergudarna lekt "ombytta roller" eller något de sista åren då klimatet inte alls är som det ska vara.

Igår började jag min nya klass, den verkar jätte bra och alla verkade hur trevliga som helst. Så det känns bra. Efter skolan åkte jag hem till min vän Sarah som jag inte umgåtts med på flera månader på grund av hennes senaste seglarresa med sin klass. Det var jätte trevligt att träffas och prata om allt mellan himmel och jord! Efter så lång tid utan att ha pratat så är det ju klart att man har en himla massa att prata om. Miljontals saker man inte haft möjlighet att prata om det senaste ska liksom ut och du kan ju tänkta dig att man kan spendera väldigt många timmar åt det. Vädret var även igår fruktansvärt så vi placerade oss i varsinn soffa i lägenheten och det var ungefär där vi höll oss hela kvällen. Förutom under en halvtimme då vi gick ner till Ica för att handla. Vi var så sjukt sugna på pepparkaksdeg så det var blandannat vad vi köppte. Åh vad vi kände oss som små igen när vi satt och mölade i oss massa deg. Magen mådde dock inte lika bra....

I morse när jag vaknade bestämde jag mig för att inte åka hem. Istället gick jag hem till min granne som har en lägenhet i stan. Vi har varit nere på stan och gjort lite ärenden. Bland annat har vi varit och köppt sushi så det blir nog snart att äta lite gott. Sedan måste jag hem innan klockan blir för mycket. Vill hinna med lite hemma också!

Tjolahopp!

Löjligt...

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta! Folk är så sorgliga ibland. Istället för att fokusera på det som verkligen är ett problem så är man nojjig över massa annat helt ovesentligt. Det löjligaste som finns är massa "fjortisbråk" och jag är inte över huvudtaget intresserad av att bli inblandad i detta oerhört fåniga som håller på att ske. Jag skiter i allt som har med det att göra och jag gör det jag själv vill. Jag känner inte dig och därför är jag inte skyldig dig någonting. Jag är inte skyldig dig respekt, jag är inte skyldig dig NÅGOT! Jag gör vad jag vill och du gör vad fan du vill. Ingen av oss har den andra att respektera. Att jag skulle ge dig onda blickar eller något liknande är bara bullshit. Det skulle verkligen vara förvånande i så fall då jag inte sysslar med sådant. Jag tycker nämligen att det inte finns något löjligare. Massa korkade blickar som inte leder till någonting. Absolut ingenting! Det är bara slöseri på tid och ork. Det finns så himla mycket vettigare saker.

Tycker det är väldigt lustigt hur två människor som knappt hejat på varandra kan ha så spänt mellan varandra. Det är verkligen helt sjukt.

Påväg mot något bättre!

Klockan är kvart i tio och jag har precis kollat en film. Innan dess har jag sovit från det att jag kom hem från skolan. Och jag kan lova att jag inte sovit så gott på flera veckor! Det var precis som om alla spänningar i kroppen och all ångest bara försvann och jag för första gången på flera veckor kunde slappna av. Hur skönt som helst! Egentligen släppte det mesta idag efter mitt samtal med min lärare jag har varje måndag. Jag berättade om mitt tidigare sammanbrott och om hur jag ser på situationen med min nuvarande inriktning och så vidare. Han tyckte precis som jag och såg inga som helst problem för mig att hoppa över till samhällsklassen. Endast ett samtal med rektorn kvar och sedan vet jag till hundra procent hur det blir.

Det känns så oerhört skönt, att jag vågade övervinna tankarna om att jag är en dålig människa för att jag inte är nöjd med det jag har osv. Nämnde detta för min kompis, Jonas, tidigare idag och han sa ungefär såhär: Det handlar inte om att du är misslyckad utan snarare om att du gått en inriktning nu ett tag och insett att det inte är något för dig!

De orden satt väldigt bra måste jag säga. Det sjukaste är att jag nu har tagit ett beslut utan att diskutera detta med någon annan än min mamma. Vad som än ska hända brukar jag alltid diskutera detta med min bästa vän Felicia. Vi brukar gå igenom fördelar och nackdelar sju miljarder gånger innan vi kommer med ett bra beslut. Men denna gången känns det typ som om det inte finns någon annan utväg, som om detta är det enda rätta.

Hur som helst så kändes det väldigt skönt efter samtalet. Jag och min lärare var överens och jag släppte alla "hard feelings" jag hade emot honom efter förra veckans totala snedsteg från hans sida. Han visar att han bryr sig och att han ställer upp för att göra allt så bra som möjligt.
När jag ko hem fick jag efter många dagars strul äntligen i mig middagen utan att behöva tvinga i mig den och jag kunde lägga mig på sängen och helt slappna av och bara sova bort hela eftermiddagen! Det känns skönt att kunna känna så åtminstone några dagar om året.

Idag är en bra dag. Och jag ska göra morgondagen till en bra dag också, genom att gå och lägga mig nu så jag är pigg i morgon.

L

Måste ha förändring!

De senaste dagarna har jag funderat väldigt mycket över min framtid. Jag känner vilket jävla fel val jag gjorde när jag valde att läsa natur. Det var riktigt dumt av mig. Jag hade chansen att förbättra mitt liv oerhört mycket när jag vågade ta steget och byta linje i vintras. Jag gick helt emot alla tankar jag hade om mig själv då jag bytte skola. Jag kände mig dålig, jag kände att jag gav upp något som hade kunnat vara bra för min framtid. Främst av allt kände jag mig så oerhört svag som inte orkade kämpa för något jag planerat i flera år. Det kändes så fel, som om att jag var ett "problembarn" som inte ens klarade av att fullfölja tre år på en jävla inriktning!
Men såhär med facit i hand ångrar jag inte en sekund att jag bytte. Inte en enda sekund! Jag tror jag hade stressat ihjäl mig om jag fortsatt där.

Men nu då!? Nu är jag där igen. Jag hatar mig själv för att jag inte valde rätt när jag hade chansen. Jag hatar att jag valde natur när jag kunde valt samhäll. Natur har alltid varit det värsta jag vetat och ändå väljer jag det?! Varför? Jo, för jag har alltid trott att det kan ge mig en bättre utbildning och en bättre framtid. Men som jag ser på det nu kommer jag inte få en bättre utbildning eller en bättre framtid. Det är påtagligt hur mina problem med maten börjar komma fram igen då jag stressar för mycket och inte är nöjd med vad jag ådstakommer. Och ju mer jag stressar desto större är chansen att jag får tillbaka mitt magsår. Alltså sitter jag nu här igen och skakar av rädsla för att få tillbaka de två sjukdomarna som är det läskigaste jag varit med om i mitt liv. Allt på grund av att jag valt fel, att jag återigen satte alldeles för höga krav på mig själv. Egentligen är det så lätt, jag kan bara gå till min lärare och säga att jag vill byta till samhälls linjen i stället. Det går, jag kan göra så. Men då ger jag upp återigen! Då känner jag mig återigen som ett "problembarn". Jag vill inte känna så. Jag vill inte känna att jag inte klarar det. Jag VILL klara det. Jag är ju för fan nästan vuxen. Det finns så mycket annat i mitt liv jag vill ha, saker som jag måste vara vuxen och mogen för att få.. Men hur jävla vuxen är man om man inte ens kan fatta ett beslut om sin framtid och sedan hålla sig till det?

Jag lever som i en dvala. Jag ligger vaken på nätterna och skakar av nervositet och mår illa av all press. Jag mår illa dygnet runt och har jätte svårt för att hålla mig frisk. Några veckor till i samma riktning och jag kommer vara tillbaka på ruta ett igen. Jag klarar inte det! Jag vill inte det! Jag sviker varenda en som någonsin trott på mig om jag sumpar allt nu. Men mest av allt sviker jag mig själv. Och jag är rädd för att jag inte kommer klara ytterligare en besvikelse. Jag är rädd att allt kommer gå åt skogen... Jag behöver någon att prata med, jag behöver någon som förstår sig på mig mer än jag själv gör. För just nu är allt så suddigt att jag inte ens vet vad jag gör. Jag vågar inte fortsätta men jag vågar inte heller förändra.

Redo för vuxenlivet!

Oj! Jag är helt slut. De senaste tjugo minuterna har jag pysslar med något som säkert kommer få en och annan att ramla av stolen ;)

Med tanke på att alla andra i min familj inte är hemma nu för tiden. Pappa jobbar kväll idag och mamma är på gymmet och kommer inte hem på ett jäkla tag. Lilla syster är ute och gör säkert ett och annat hon inte borde... Men hur som helst är jag hemma och det är KALLT inne! Fram tills för tjugo minuter sedan låg jag i soffan under en filt och huttrade. Men jag bestämde mig istället för att göra någonting åt saken - nämligen tända en liten brasa. Så jag drog på mig stövlarna och traskade ut i vedboden för att fylla vedkorgen med ved. För det första var jag rädd när jag traskade ut till boden då det var kolsvart ute! För det andra var jag rädd när jag väl kommit in i boden för att plocka ved... Det kan ju faktiskt finnas råttor eller möss boende bland allt bråte! Jag vet inte hur jag skulle reagera om jag fick syn på en mus, eller råtta för den delen! Förmodligen skulle jag skrika så högt att det skulle höras över hela torslanda och sedan skulle jag nog sprungit det snabbaste jag bara kan för att gömma mig på något säkert ställe - för sådana där små gnagare är ju såååå farliga! Nej, jag vet att dem inte är det. Men jag är så fruktansvärt rädd för dem ändå! Hellre trampa på en huggorm än stå öga mot öga med en råtta.
Hur som helst såg jag inget av det och kunde andas ut när jag väl kommit in i mitt trygga hus igen efter att ha kämpat som bara den för att få in en tung jävla korg med massa ved. Jag hoppas verkligen inte grannarna såg mig..

Nu sitter jag i soffan och myser framför en brinnande brasa. Jag tror faktiskt att jag är redo för vuxenlivet så som jag hållt på de senaste dagarna. Damsugit, lagat mat, tänt brasa, tvättat, satt på diskmaskinen osv! Jag är faktiskt fullt kapabel till att klara mig själv. Tro det eller ej! ;)

Egentligen har jag tusen saker att ordna med inför min och Lisas Stockholmsresa i morgon. Men alla kläder jag ska ha med mig hänger på tork så det blir lite svårt att packa just nu. Så jag får sitta i soffan en stund till och vänta på att det ska torka! Sedan får det bli en tidig kväll.. Lisa och hennes mamma kommer och hämtar mig klockan sju i morgon bitti. Hennes mamma ska släppa av oss vid tåget som går klockan åtta.

Idag har jag för övrigt varit inne i stan och köpt mig en kabel till min mobil. Fanskapet till telefon har inte normalstort hörlureintag så jag var tvungen att köpa en kabel för att sedan kunna ha vanliga hörlurar... Efter detta inköp åkte jag snabbt tillbaka till torslanda igen och träffade Felicia. Satt och snackade i några timmar om allt möjligt! :)<3 Bästa vänner är väldigt bra att ha!

Dags att lägga in en vedpinne i spisen!

L

Den rätta

Jag börjar fundera på om jag någonsin kommer kunna nöja mig. Om jag kommer kunna känna att såhär vill jag leva resten av mitt liv, eller åtminstone några år.. Egentligen borde jag vara säker på min sak, säker på att det kommer jag visst klara av. Men min omgivning har fått mig att tveka. Jag tror att folk tänker "Kommer hon någonsin träffa någon som hon håller fast vid?"

Mitt svar är från början helt hundraprocentigt enkelt. Ja, klart jag kommer!
Men det klart att jag börjar tveka när andra människor tvekar på mig. Den dagen jag träffar en kille som jag kan känna mig helt trygg med, en kille som jag låter komma mig nära och som bryr sig. Den dagen kommer jag att hålla mig fast. Kanske har jag redan träffat honom. Kanske inte. Men egentligen, vem bryr sig? Jag är bara sjutton år. Jag har hela livet framför mig. Innan jag träffar någon som jag verkligen kommer älska och som jag verkligen kommer vilja spendera hela mitt liv med kommer jag göra misstag. Det bara är så. Eller, jag skulle kanske inte kalla det misstag. Det är väl helt normalt att man umgås med någon ett tag och sedan inser man att detta inte alls var rätt. Eller så känns det helt rätt och man svävar på moln och helt plötsligt landar man på marken av en duns och vaknar upp av att det inte alls känns lika rätt för den andra.
Man kan inte träffa "Mr. Right" på en gång. Det tar tid, det tar år, det kan ta decennier eller så träffar man honom aldrig... Man kan aldrig veta.

Det finns bara en som jag känt mig 100 procent säker med. Han fick mig att känna mig säker i mig själv. Han kunde röra vid mig utan att jag frös till is och tänkte saker som: ta inte på mig där, jag är fet där osv osv. När någon kan få en att känna sig till freds med sig själv på det viset är det verkligen något alldeles speciellt. Det finns inga ord för det. Jag tror (och hoppas) inte att bara en person kommer kunna få mig att känna så. Men för att jag ska kunna finna ro i ett förhållande MÅSTE han få mig att känna så.

Ingen är perfekt och man kommer alltid finna vissa fel på vem man än träffar, det är självklart. Men vem har inte någon gång tänkt saker som, Han är för ung, för gammal, för tjock, för smal, för lång eller för kort? Vem har inte någon gång äcklats av en killes hemska humor eller skratt? Men å andra sidan, vem har inte någon gång kännt sig totalt överlycklig i någons sällskap och tyckt att personen är helt perfekt. Hans humor är precis som min, han ser skit bra ut och han luktar gott. Men sedan efter ett tag hittar man något man stör sig på. Det kan vara något litet, såsom att hans tånaglar är för långa eller att hans kläder är fula. Alltid kommer man hitta något som inte är bra. Men man måste lära sig att leva med bristerna och istället fokusera på det som är bra. Så länge man trivs ihop och att man känner tryggheten till varandra så ska man vara väldigt lycklig!

Detta är min syn på lycklig kärlek.

Sov gott!

L

Matvrak!?

Nu har jag kommit hem från farmor och farfar. Blev inte att jag var där så länge. Kom på eftermiddagen igår och åkte hem efter frukosten i morse. Hade massa att göra här hemma så hade lite riktigt tid att vara där.
Tog tåget hem i morse. Det var ingen rolig resa kan jag säga. Efter att inte ha sovit så mycket i natt då jag sov i samma rum som farmor som snarkade som bara den tänkte jag att jag kunde ta igen mig på tåget.. Men icke! Jag satte mig i fel vagn märkte jag ganska så fort. En unge satt framför mig och tjatade med sin farmor hela vägen till Göteborg. Hon var inte tyst en minut! Jag var inte på humör för att lyssna på en 3 årings synpunkter på pyramider, Afrika och allt annat mellan himmel och jord. När hon högt och tydligt började sjunga en sång på engelska trodde jag att jag skulle bli tokig. Men jag klarade det!

Igår kväll när Martin äntligen kom hem från sitt gym åkte vi hem till honom med en hel påse med godsaker som farmor köpt. Vi mölade först i oss en påse chips, sedan proppade vi i oss revben och efter det damsugare och godis. Jag tänkte att jag inte skulle äta något mer på hela veckan då jag åt så mycket igår. Men idag när jag kom hem sa pappa att jag och Frida skulle åka bort till pizzerian och köpa oss en pizza. Väl hemma igen slängde jag i mig HALVA pizzan på mindre än tio minuter. Jag tror det är fel på mig! Allvarligt fel också.. Usch! Fast å andra sidan har jag städat massvis nu på dagen och jag har hört att damsugaren kan göra att man gör sig av med några hekton!

Ikväll ska jag kolla film med Felicia och Johan. Men innan dess ska jag käka middag med mamma, pappa och Maria... Som sagt, en jävla massa ätande.

Om du känner någon som behöver gå upp i vikt - säg till mig så skickar vi upp personen till min farmor i några dagar. Jag lovar att det funkar!

L

Ett litet ensamt troll i skogen!

Ja, det är ungefär vad jag känner mig som just nu, ett litet ensamt troll i skogen! Jag har varit sjuk de två senaste dagarna och bestämde mig därför för att åka hem till min farmor och farfar som bor ute i skogen utanför Stenungsund.

Farmor och farfar skulle iväg på party ikväll så just nu sitter jag ensam hemma hos dom och väntar på att pappas bror Martin ska komma och hämta mig. Han är just nu på gymmet den grisen ;) Och här får jag sitta ensam och skrämma upp mig själv.
Jag har någon konstig reflex att när ett hus är i en viss storlek så blir jag jätte nojjig av att vara ensam i det. Detta huset är ett exempel. Det är inte överdrivet stort men det finns masssa små rum och skrymslen överallt att jag blir helt paranoid och tror att det ska gömma sig ett spöke bakom nästa hörn typ.. Det är lite jobbigt. Jag hoppas verkligen att Martin kommer snart!

Men jag har varit med om mycket mycket värre i ett annat hus. Mina grannar (dem är som min mormor och morfar) har en gammal ombyggd tågstation på österlen i Skåne där dom bor för det mesta. En gång när jag var där så skulle jag vara ensam på stationen fram tills 01:00 på kvällen då dem skulle på någon tillställning. Huset är cirka 300 kvadratmeter stort plus att tomten är gigantisk och de närmsta grannarna bor typ tre km bort. Gissa om jag var skräckslagen när mörkret lade sig och jag kunde höra alla olika sorters djur utanför! Som grädde på moset spökar det PÅ RIKTIGT i huset. Jag satt ihop tryckt i soffan på övervåningen och trappan var cirka fem meter ifrån mig. Hela tiden lät det som någon var påväg upp för trappan. Och hundskrället jag hade med mig i huset gick och gömde sig på toaletten så där satt jag ensam och övergiven helt skräckslagen! Efter denna incident har jag alltid gjort klart för mig att dem inte kommer lämna mig ensam i det huset en minut när jag åker dit.

Martin har forfarande inte kommit hem och jag som läängtar efter alla godsaker farmor köppt till mig och Martin som vi ska ha ikväll när vi är emsamma. Snacka om att skämma bort oss säger jag bara! Tidigare under dagen när jag pratade med henne på telefon frågade hon mig om jag ville ha något godis ikväll när jag kom. Jag sa att det var ganska lugnt men att hon gärna fick köpa en liten chokladmit åt mig. När jag kom hit hade hon köpt revben, potatismos, chips, damsugare, kanelbullar, godis, naturgodis, choklad och maaassa annat gott så som vindruvor.

Nu kom martin! Frossa dags!

ha en fin kväll, det ska jag!

Sarahs hemkomst!

Idag har varit en jättemysig dag. Hade satt klockan på 06:00 men var helt slut när jag vaknade av alarmet att jag ställde om den och sov i ytterligare två timmar. SKÖNT! Väl framme i skolan får vi reda på att två av dagens fyra lektioner är inställda. Men då den första och sista lektionen på dagen inte var inställda fick vi ändå vara i skolan mellan tio och halv fem. Men slapp dag som fan. Drog in till stan och åt thaimat som Gurpans mamma bjöd på. Sedan drog vi tillbaka till skolan och såg film och lite sådant.

Efter skolan åkte jag till Mölndal. Åkte hem till min kompis Sarahs mamma, Carina. Jag skulle nämligen åka med Carina och David (Sarahs bror) till Landvetter för att hämta upp Sarah som i två månader varit ute och seglat omkring i Europa med skolan. Detta var ett kärt återseende kan jag lova! Några tårar rann på min kind av lycka av att få krama henne igen! Men mellan det att jag kom till Carina och tills dess att vi skulle åka till Landvetter flygplats var det några timmar som skulle spenderas. Carina bjöd på kaffe och mackor (med julskinka! Mums!!!) och vi satt och pratade om exakt allt möjligt i över två timmar. Jätte mysigt! Jag fullkomligt äääälskar Sarahs mamma. Hon är hur underbar som helst. Går att prata med henne om exakt allt. Och likheten mellan henne och Sarah är fruktansvärt stor! Nästa år när Sarah åker iväg på en långresa igen så ska jag nog faktiskt umgås lite mer med Carina , då känns det som man har Sarah med sig i alla fall ;)

Det var i alla fall otroligt skönt att se Sarah igen. Klar man har oroat sig när man läst om stormar dom varit mitt inne i och så vidare. Det var en lättnad att se henne vara precis som förrut.





När jag och Gurpan var inne i stan idag gick vi in på Peak och fann denna jackan som vi båda föll för. Den var skit tuff och materialet var något av det goaste jag kännt. Tänkt dig dun fast hundra gånger mjukare. Okej, det var dun men en väldigt speciell variant av dun. Denna jackan kan bli min för 4000 kronor. Känns rätt ovärt att lägga så mycket på en jacka (tror mina föräldrar delar min åsikt på den punkten;)) så det får nog bli att jag äger denna jacka i mina drömmar. Det negativa med den var att om man haft på sig den och sedan tagit av sig den och därefter tagit i något som leder ström så kan jag garantera sig att man får små stötar! Detta var jag och gurpan med om några gånger när vi testade jackan och det var ganska irriterande.

Nu är det sova! Puss och godnatt

Panikångest

Jaha, nu gick det visst någon dag utan att jag skrivit. Kanske detta beror på att jag mått väldigt bra de senaste dagarna och att jag varit till freds med omgivningen. För mig är det nämligen lättast att skriva när jag är irriterad, sårad, arg eller ledsen. Det är då jag behöver skriva av mig. Det är då jag skriver en lång jävla text som jag egentligen inte väntar mig att någon läser. Men jag skriver den inte för din skull utan för min. För att skriva av mig lite tankar utan att behöva PRATA om dem. Det är ungefär det som kommer ske under resten av meningarna i detta inlägg, för denna dagen har varit förbannat jävla irriterande.

Jag kom på mig själv med att vara på väg att få ett sammanbrott för en stund sedan när jag stod i duschen. Jag kom på mig själv med att inte andas! Visst, det klart att jag andades, annars hade jag nog inte legat i sängen och skrivit detta nu. Men det var en hysterisk andning, ungefär som man kan se på tv när tjejer ska föda barn och dom liksom andas små korta snabba andningar. Liksom som om man har panik. Har haft panikångest tidigare så det var väl något liknande som kom igen.
Jag var tvungen att sätta mig ner på golvet och endast fokusera på att andas normalt. Detta på grund av att denna kvällen inte blev precis som jag velat.
Det funkar inte att ni lever kvar i dåtiden! Ni måste fatta att jag förändrats. Jag är inte den där jätteduktiga skolgillande tjejen längre. Jag är LESS. Men jag är samtidigt så fruktansvärt stolt över mig själv. Jag ska vara glad över att ens kommit in på ett gymnasium efter de tuffa åren jag gått igenom. Jag ska vara glad att jag ens lever och inte tog död på mig själv av de sjuka ideal jag levde efter. Men ni, ni fattar verkligen inte det. Ni vill tro att jag är exakt den människan jag var innan jag blev sjuk. Den duktiga tjejen med topp betyg i allt. JAG ÄR INTE HON LÄNGRE! fatta det. Den tjejen försvann i samma stund som den tjejen blev sjuk och låg hemma hälften av skoltiden och därför missade hur mycket som helst. Den tjejen dog då, hon finns inte kvar längre. Poff! Där var hon borta. Jag har accepterat det, men framför allt har jag INSETT det, men ni har inte ens kommit till den punkten. Jag är så enormt jävla stolt över mig själv, att jag fortfarande kämpar och orkar. Jag berättar aldrig om motgångar för er för jag VILL verka som om allt är bra och för att jag klarar allt till hundra procent. Den press jag har på mig själv nu är inte hållbar. Jag får spel av minsta lilla motgång.

I natt ska jag försöka sova en hel natt utan att vakna av att jag nästan spyr för jag är så stressad. Jag SKA göra det, jag MÅSTE göra det.

Lite positivt har ju faktiskt hänt idag också såklart. Jag träffade Felicia efter skolan och var med henne en stund. Blir ju inte att man ses lika mycket nu då det är så mkt med skolan. Men man får ta tillvara på tiden man har. Jag vet att jag är ganska frånvarande för tillfället och mest hemma och pluggar, men jag älskar dig mest Felicia och jag finns här även om du inte ser mig lika mycket ;)

Resten av veckan ska jag försöka andas och intala mig själv att ta det lugnt och sansat. Då blir nog dagarna bättre. Och jag älskar mina föräldrar över allt annat även om dom inte fattar ett enda dyft ibland. Tror dem är rädda att "face the reality" (hittade ingen bra svensk översättning).

Nu ska jag sova!

nana sött allihop.
L

Dagen går mot sitt slut!

Godafton..

Sitter i soffan och Lisa blev precis upphämtad av sin pojkvän som spelat poker hemma hos Oscar några hus längre bort. Känner mig verkligen på slapphumör så ikväll har jag och Lisa legat i soffan och kollat Idol. Helt rätt att rösta ut Camilla. Det var änna dags nu, hon sjunger bra men är jätte konstig! Mysigt att bara ta det lugnt och disskutera allt från folks uppträdande till Obamas syster ;)

Suttit och kollat lite av Idol Eftersnack. Jag säger bara en sak. Vem FAAAN är det som gett KATRIN ZYTOMIERSKA rollen som program ledare. Jag, Lisa och mamma satt och tittade på varandra med ovanligt stora ögon och alla tänkte exakt samma sak - Har hon ingenting innanför öronen?
Jätte krokad utgav hon sig för att vara. Hon sa massa konstiga och väldigt stötande saker i tv om idolerna. Sedan så var hon jätte korkad i övrigt också. Men på ett vänster så erkände hon faktiskt detta själv... Kommer inte exakt ihåg vad hon sa men hon antydde inprincip att hon inte var ett ljushuvud. Och nej, det kan jag verkligen hålla med om! Över 30 år och beter sig som min lillasyster typ. Jaja, tittarsoffror tittarsiffror... Det är väl allt dem tänker på. Då får man säga vad som helst.

Haft feta huvudvärken under eftermiddagen. Antar att det beror på att jag följde med Gurprinder till en nagelsalong förrut för att göra henne sällskap när hon skulle prova på nagelförlängningen. Är nästan helt säker på att huvudvärken kom utan alla starka frätande dofter som fanns där från alla olika sorters medel. Måste säga att det var intressant och se hur någon lägger så mkt tid och energi på att förlänga någons naglar. Tjejen som fick äran att fixa med Gurpans naglar såg verkligen ut att tycka att detta var en extremt viktig arbetsuppgift.
Själv tycker jag väl att det är extremt onödigt men samtidigt kan jag förstå att det kan vara en kul grej att göra. Och det blev verkligen hur fint som helst! Istället för vanlig fransk manekyr körde Gurpan på svart glitter på nagelspetsarna, helt rätt! Tog dessvärre inga bilder på det, men OJ så fint det blev.

Detta som jag ska berätta nu tycker jag är lite kul och samtidigt extremt intressant. Gurpan berättade att hon ska med sin mamma på någon slags Indisk fest i morgon. Och jag fick förfrågan om att eventuellt följa med. Jag har inte bestämt mig ännu och det var inte säkert att det gick. Men fatta ändå vad coolt det hade varit! Jag menar, man måste ha på sig indiska kläder på ett sådant evenemang. Det innebär ju någon sjal liknade dress. Inte så stor erfarehet om hur dem ser ut exakt men min "imagination" (tappade det svenska ordet) säger mig att dem är ganska fräcka. Täng er mig i en sådan. Tycker det hade varit hur intressant som helst. Och vem vet, kanske jag konventerar efteråt? Men som sagt, vet inte om det blir av.

Kanske blir att dra in till stan på dagen och träffa Serhat och Rebin tillsammans med Gurpan =) Efter det kanske min dagliga dos av henne är mättad! Haha, nej nu var jag taskig. Måste säga att detta är en sådan suuupergo vän att det inte är sant. Skrattar så jävla mycket med henne, vi hittar för det mesta på något sjukt. Och enligt Serhat är vi tydligen de mest äkta tjejerna på skolan ;) Så något bra tillför vi ju världen i alla fall! Det känns ju bra.

Nu ska jag sova, är trött som en gris! (vet dock inte exakt hur trötta dem är)

L

Mysdag!

Vaknade i morse av att jag var jätteförkyld. På grund av gårdagens händelse i skolan så fik vi ledigt idag, så det passade ju bra. Legat i soffan och kollat massa filmer och bara myst :)

Igår när jag var påväg hem från skolan ringde pappa och sa att han och jag ska åka till Sälen om sex veckor. Så idag när vi båda var hemma satte vi oss ner och kollade stugor. Blir nog att beställa i morgon. Ser verkligen fram emot skidåkning! Det är något av det bästa som finns!

ha det!

L

Vattenläcka

Jag slapp min otroligt långa skoldag som jag pratade om att jag inte skulle orka tidigare! Detta på grund av att skolan helt plötsligt började läcka en himla massa vatten.

Jag satt inne i ett klassrum och snackade med några kompisar och när jag skulle gå därifrån så ser jag plötsligt hur rektorn står med en mopp och försöker svabba bort någon svart vätska som låg på marken. Det kom bara mer och mer och plötsligt kom en lärare inspringande och sa att vi var tvugna att gå ner. Det var en vattenläcka och det forsade ner fatten från våning tre ända ner till våning ett så småningom. Efter att ha stått utanför skolan en stund fick vi veta att vi var tvugna att gå hem, till ungefär alla elevers glädje! Skolan är även avstäng i morgon och ingen vet hur det blir framöver.

Mitt kemiprov jag har pluggat ihjäl mig till som vi skulle ha idag blev därför inte av. Nu känner jag bara att jag skiter i skolan dessa två kommande dagar och återkommer som "pluggis" någon annan dag. Slappa, sova, äta chips och kolla film är vad jag ska göra ikväll.

L