Tjeeena!

Då var man hemkommen från Sälen igen då och det känns verkligen urtrist! Älskar att vara där uppe. Det känns liksom som om "verkligheten" försvinner lite. Man glömmer alla problem, skolan och allt annat tråkigt och nödvändigt. Det blir lite som en annan värld, en kravlös värld där man bara gör saker som är kul, dvs åker skidor, lyssnar på livemusik och umgås med härligt folk. Längtar redan till nästa skidresa som blir vecka 6. Då är vi typ 20 pers som drar dit tillsammans. Det kommer bli grymt :-)

Jag hatar de första dagarna efter att jag kommit hem från en resa av något slag. Jag hatar känslan av att allt blir vardag igen och att all stress och press kommer tillbaka. Önskar att jag alltid kunde leva som jag gör där uppe. Utan krav och bara kunna göra det jag känner för. Jag skulle lätt kunna leva bland musik och skidbackar dygnet runt hela tiden. Det är något som verkligen skulle göra mig lycklig. Men riktigt så kan man ju inte leva. Man måste ta hand om det viktiga i livet också, såsom skolan. Jag har väldigt lätt att drömma mig bort i en låtsas värld och har sedan svårt att acceptera det "riktiga" livet. Jag är helt fantasikst grym på att sitta och dagdrömma om massa konstiga saker som jag önskar vore sanna. Det sjuka är att även om det vore sant så skulle jag ändå inte vara helt nöjd, istället skulle jag sitta och drömma om något annat. Jag tror inte att någon någonsin kommer vara helt hundra procent nöjd med sitt liv och därför tror jag att det är viktigare att försöka acceptera och, framförallt, nöja sig med det man har.

Nu sitter inte jag här och gnäller över att mitt liv är jätte dåligt. Det är snarare tvärt om. Jag har underbara vänner, en familj som jag älskar och som älskar mig. Jag behöver inte jobba för att få mycket av det jag vill ha och jag har fått chansen att förbättra mitt liv genom att bli en frisk och kry person. Men ÄNDÅ sitter jag och funderar över hur jävla mycket bättre livet kan vara. Jag funderar över vart den perfekta killen är, när han ska dyka upp. För på den punkten blir jag aldrig nöjd. Jag finner alltid massa fel och osäkerheten på mig själv tar övertaget. Alla söker sig alltid till det bättre istället för att nöja sig med det man har. Det är antagligen något som männskligheten alltid kommer hålla på med. Tyvärr tror jag bara att den som förlorar på det är än själv. Man lämnar det som är bra för en bakom sig för att ge sig ut efter något bättre. Men ibland kanske det inte dyker upp? Ibland kanske man har det som verkligen är rätt för en utan att inse det. När man väl inser det så är det för sent.

Tror att detta vädret måste förvandlas till det bättre! Ingen kan ju seriöst må bra av detta pissvädret. Jag blir så sjukt opepp och trött av allt regn och rusk. Vill vara en björn och gå i ide denna tiden på året och vakna upp lakom till våren och värmen.

hejhoppgummisnopp.

Sälen part 2

Sista kvällen i Sälen nu. Haft riktigt goa dagar här måste jag säga! Roligare kväll än igår har jag inte haft på länge och idag fick jag riktigt bra skidåkning trots att jag var lite bakis sedan igår och super trött! Men ner för backen åkte jag! Massa gånger, och oj va kul det var. Jag älskar skidåkning, det är ungefär den enda fysiska påfrestningen jag tar mig ann varje år ;-)

Kvällen igår började med Idol (såklart). Efter att ha sett alla framträdanden så gick jag och pappa till Högis och satte oss i pianobaren. Efter en stund fick vi sällskap av Adam och Eric. Blev bjuden på lite dricka och hade det allmänt trevligt. Inget direkt ös till en början men mycket trevligt! Efter ett tag kom även Sebastian och hans tre kompisar. Så helt plötsligt satt man omringad av ganska många, ganska fulla killar ;-) Satt där en liten stund och sedan hängde jag med Adam och Eric till nattklubben för att kolla ett band som skulle spela där. Hoffmaestro hette dem. Aldrig hört talas om dem tidigare men dem var sjukt bra! Det blev ett jälvla ös och lite mer dricka! Efter ett tag kom även Sebastian, pappa och resten av gänget för att kolla på bandet.

Orkar inte skriva något mer nu för jag ska kolla på Beck. Men kvällen var mycket rolig, synd att tiden går så fort! Hade gärna haft en repris av gårdagen även ikväll men är sjukt sliten och ska nog för mitt eget bästa inte resa mig ur soffan.

Imån är det hemfärd som gäller, saknar mamma och Felicia!

puss

Sälen

Klockan är 13.30 och jag sitter INNE i fjällstugan och slappar lite. Har nog aldrig tidigare hänt att man sitter inne vid denna tiden då man är i sälen men vädret är inte det bästa ska jag tala om! Det finns ingen snö i terrängen och det är bara några få backar där det finns snö. Men det går faktiskt att åka skidor i dem, det ska vi göra i morgon! Idag har det regnat/snöat som bara den. Det har liksom legat på tvären så det piskar i ansiktet så fort man sätter foten utanför huset.

Vi har under dagen tagit oss en liten biltur. Vi hamnade i Norge! Ingen snö där heller.. Höll på att köra över en hund som kom springandes. Det var ungefär det enda livet vi såg under de två timmarna i bilen. Det är helt dött här uppe nu. Visst, det finns några tappra människor som åker skidor trots regnvädret och det finns några som gör som vi, bara driver runt. Har aldrig varit med om ett så dött Sälen innan! Tittade ut genom fönstret nu och nu snöar det på riktigt. Inget snöblandat äckel regn utan RIKTIG snö :-) Härligt! Det förbättrar ju helt klart morgondagens möjligheter!

Har fetaste huvudvärken så ska nog vila mig ett tag innan det blir afterski på högfjällshotellet med det goa gänget Duojag. Har lovar Eric att om han fixar fram en hårtork till mig så lovar jag att ta över hans arbete som ljudtekniker idag... För bandets skull hoppas jag verkligen inte att han lyckats med sitt uppdrag! ;-) Men för min del hade det ju varit en rolig upplevelse. Ha ha!

Ingenting är rättvist

Det finns ingen rättvisa i världen. INGEN! Det blir så tydligt när en människa som alltid varit frisk, alltid varit snäll mot alla och som alltid har gjort allt för sina nära och kära helt plötsligt dör. Från ingenstans bara trillar ihop och dör. Det är så hemskt att någon blir ifråntagen sitt liv utan någon som helst chans att få säga farväl. Sådant gör mig så arg och så ledsen på samma gång.

Mina små änglar på andra sidan av detta parhus har i helgen förlorat sin älskade morfar. Helt från ingenstans. En underbar man har gått förlorad. Efter sig har han lämnat fru, barn, barnbarn och vänner som alltid kommer älska honom och glädjas åt alla minnen. Men alla kommer alltid att behöva leva med att de aldrig fick chansen att ta farväl, det är inte rättvist.

Om jag någon gång undrat om det finns någon god man ovanför oss som vakat över oss och som kallas Gud har jag nu insett att det är omöjligt. Då skulle aldrig sådana här saker hänt.

R.I.P

Vamps!

Idag är jag äntligen frisk! Och idag ska jag äntligen ta mig ut ur detta huset för första gången på en vecka! Det ska bli skönt :)

Jag och min bästa vän Felicia (som jag för övrigt saknar som fan) ska gå på bio idag. Tror ingen kan gissa vilken film det är vi ska se så jag säger det rakt ut: New Moon. Tror inte att någon vet vilken film detta är, det är någon liten skitfilm som visas på bio men som ingen vill se;) Nej, skämt å sido. Verkar inte som om någon film på jätte länge fått lika mycket uppmärksamhet som denna. Mina förväntningar är skyhöga och jag vill inte bli besviken, för då kommer jag förhoppningsvis ligga och gråta hela kvällen.

Jag har alltid haft någon slags förkärlek till vampyrer. Det började nog när jag var liten och för första gången såg Buffy The Vampire Slayer. Angel, en "snäll" vampyr som är med i den serien är en av mina största kärlekar! Och nu är det Edward Cullen som gäller. Vampyerer är så sexiga, så lugna (inte då dem är hungriga), och så betryggande på något vis. Jag skulle inte tacka nej till att ha en vampyr som vakade över mig!


Edward! Hot, hot, hot



Men jag funderar på om min älskade Angel tar priset ändå!

Ligger fortfarande sjuk..

God morgon!

Det är lördag, jag är fortfarande inte helt frisk och live suger. Nej, det sista var överdrivet. Jag börjar friskna till och jag ser väldigt mycket fram emot i morgon då jag och Felicia ska gå på bio och se New Moon. Det ska bli skönt att komma ut ur huset för första gången på nästan en hel vecka.

Sitter och kollar på The Hills nu. Jag HATAR Spencer! Det värsta är typ att jag skulle kunna se mig själv bete mig som honom. Det sägs ju att man ogillar dem som är lik än själv, he he ;)! Nej, så illa är det inte. Jag är inte alls lik honom!.... Eller? Nej.
Trots att det är lördag, och trots att klockan bara är 13.00 har jag faktiskt fått gjort lite nytta idag. Jag har hunnit läsa 20 sidor (än så länge) i min bok och jag har under en timme suttit oh planerat nästa veckas alla skolarbeten. Varit inne på skolans hemsida och kollat alla arbetsgångar, sedan suttit och skrivit in allt som ska göras i min planeringsbok. Min lärare kommer bli riktigt stolt över mig på måndag då jag visar detta för honom. Då kanske jag får en liten stjärna i kanten ;) Brukar annars alltid strunta i att skriva i planeringen och försöka komma ihåg allt i minnet i stället. Jag kan lova dig att inte ens en tredjedel av allt komms ihåg i min hjärna....

Har bestämt mig för att verkligen koncentrera mig på skolan till 100% nu. Det kommer göra att jag till viss del slutar tänka på allt annat och tar det som det kommer istället. Det kommer bli bra detta här. Tillslut. Och i veckan blir det ju faktiskt bara tre skoldagar. Sedan blir det skidor! Det ser jag verkligen fram emot. Detta är första gången jag och min pappa ensamma åker iväg någonstans över en helg, det ska bli intressant hur detta kommer gå. Vi är så lika han och jag. Vi är ganska slöa och gör lite som vi vill. När mamma är med så är det alltid hon som styr upp allt ihop. Det är hon som ställer klockan så vi kommer upp i tid på morgonen. Det skulle inte förvåna mig om jag och pappa kommer ut i backarna i tid till att liftarna stänger, nu när vi ska klara oss själva. Det blir väl jag som får ta "mamma ansvaret" för pappa kan man inte lita på! :D


Detta är en bild jag tog när vi var i sälen och åkte snöskoter för två årsedan



Jag och Felicia på våran skidresa förra året! Supertrevligt! Tills jag blev supersjuk och inte kunde resa mig ur soffan... Men fram tills dess var det det roligaste på länge! :)



Blev även en skirdresa med detta gänget plus föräldrar och Lisa förra året. Även detta var supertrevligt! :)



Jag och Lisa tog oss en åk i Väggen. Första gången för min del. När jag väl var nere var jag lika vit som en snögubbe ;)



Jag, Natalie och Elsa! Jag har hört att det är myyycket idomin på läpparna som gäller när man är i Sälen! Stämmer detta eller? ;) Fina tjejor!



Vad är en skidsemester utan After ski? Tom! Detta är ett fantastiskt band med fantastiska killar. Anders har på denna bilden fräckat till sig lite och kör på hip hop style! ;)

Nu blev det ett långt inlägg med en himla massa bilder. Måste skärpa till mig på den fronten. Men ibland blir jag så inne i det att jag inte kan sluta!

Nu ska jag fortsätta studera Spencers hemska personlighet!

Trevlig helg!

Sjukaste drömmen.

Börjar fundera på om det är dags att gå till läkaren snart kanske. Jag blir ju inte frisk!? Det kanske är något virus eller något som slagit till i min lilla kropp. Jag hatar att vara såhär himla förkyld!! Jag är inte van vid det. Under de åren jag var sjuk i "det andra" gjorde den sjukdomen att min kropp producerade en massa extra penicilin av sig själv och därför blev jag aldrig förkyld. Det är faktiskt ganska häftigt tycker jag, att kroppen kan fatta att den måste börja massproducera ett ämne för att hjälpa kroppen överleva. Hur som helst var jag inte förkyld en enda gång under den perioden och så fort allt började bli bättre blev jag förkyld. Så det som min läkare berättade för mig visade sig verkligen vara sant. Häftigt. Nu har jag haft mig några rejäla förkyldningar efter det.. Det första som hände var väl att jag fick halsfluss, sedan något okänt virus och nu antagligen ytterligare ett... Usch och fy och blä säger jag bara! Jag hatar att hosta slem, vara täppt i näsan och ibland knappt kunna andas!

I natt hade jag världens sjukaste dröm. Först drömde jag att det var bråk mellan ettor och tvåor på min skola och att ettorna kom hem till mig och slog sönder varenda fönsterruta som fanns. Efter som det var vinter var det KALLT! Jag var livrädd att det skulle komma tjuvar och jag delade med mig av min rädsla för mina föräldrar som sa "bara för att du är rädd att det ska komma tjuvar så kommer det att komma tjuvar i natt. Men strunta i det och sov istället". Jaha? Shjyssta föräldrar. Bra stöd! Sedan när jag skulle försöka sova hörde jag någon som gick på altanen. Jag gick fram till fönstret, berädd att möta en tjuv. Istället stod Zlatan där! Vi stod och pratade hur länge som helst om allt mellan himmel och jord. Efter det drömde jag att jag satt hemma hos mina grannar och att dem hade skaffat sig en pytteliten hund som vi alla satt och lekte med...!

Hallå!? Har jag haft så hög feber i natt? Varför drömmer jag sådant konstigt? Helt knäppt. Det var som en mardröm och en jättebra dröm, allt i ett liksom. Haha, knepigt..

Nu ska jag äta en bulle, dricka pucko och kolla tv :)

Ikväll är det idol. jippie!

hejsvejs

Studiedag och fortfarande sjuk!

Brrrr! Jag ligger och huttrar i soffan. Skakar som ett asplöv och tror att jag snart kommer på köldskador! Vi pratade om kallbrand förra veckan i skolan. Det är tydligen en sjukdom som härjade förr i tiden. Folk förfrös om tår och andra kroppsdelar och den nerkylda delen blev sedan tvungen att skäras loss. Jag är rädd att kallbranden är påväg tillbaka. Jag är rädd att den kommer drabba mig! Så mycket fryser jag för tillfället. Detta inlägget skriver jag väldigt snabbt, då får mina fingrar jobba snabbt och dem lär därför inte förfrysa. För vem vill bli av med sina fingrar? Allt blir ju så mycket svårare då.

Skämt å sido...! Visst, jag kanske är lite hypokondrisk ibland men jag tror faktiskt inte att en sjukdom som inte visat sig på flera år skulle drabba mig ;) Och jag tror att dem som drabbades frös miljarder gånger mer än mig.

Även denna dagen ligger jag alltså hemma och är sjuk. Det kliar i halsen, näsan är igentäppt, febern kommer och går och jag har svårt att andas! Vill så gärna bli frisk innan i morgon. Blir jag inte det så får jag nog ta mig till vårdcentralen och jag är verkligen inte sugen på att ta massa läskiga blodprov. Gillar inte nålar!

Haft en ganska härlig dag trots alla äckliga symptom. Jag sov till halv elva någon gång, gick upp och tog en kopp te och började sedan läsa i min bok. Det tog mig TVÅ TIMMAR att läsa femtio sidor. Så kan det gå när man gör två saker samtidigt. Hade en trevlig konversation med en perso samtidigt, det var väl mest därför... ;) Jag har även hunnit plugga lite matte, kollat det nysläppta avsnittet av Melrose Place (2009) och sovit lite.

Nu ska jag krypa ner under täcket innan jag fryser ihjäl :)

Nämner inte ett ord om svininluensan för den har blivit överskattad och det behöver faktiskt inte betyda att man har det bara för att man är SVIN SJUK

Det var längesedan! Har inte orkat skriva något det sista då jag haft en massa annat att tänka på. Har inte funnits något roligt att skriva om heller eftersom den senaste tiden mestadels bestått av skola, skola och återigen skola!

Idag blev det dock ingen skola för min del. Jag är hemma och mår, rent ut sagt, skit dåligt! I natt vaknade jag av att jag hade förbannat ont i halsen. Jag kunde inte svälja och det kändes som om jag var mitt inne i en halsfluss sjuka. Varje gång jag försökte svälja kändes det som om mandlarna också var på väg ner, som om jag liksom svalde dem också.. Redan innan jag gick och la mig igår kväll hade jag en extrem huvudvärk som tryckte på som fan. Det snurrade och jag kunde inte annat än att ta en tablett och gå och lägga mig.
Idag har jag alltså varit hemma från skolan. Jag har spenderat i princip hela dagen i soffan och jag mår faktiskt inte bättre för det! Jag fryser jätte mycket, har ont i halsen och huvudet och febern kommer och går lite som den vill tror jag. Men trots det har jag faktiskt fått lite gjort idag i min ensamhet.

Jag har läst 50 sidor av en bok som ska läsas inom ett skolarbete. Känns skönt att 50 sidor av 450 är lästa! Jag har även pluggat lite engelska och gjort mig lite mat. Visserligen har jag bara brett en macka och tagit fram några pepparkakor ur skafferiet, men idag har det faktiskt känts som en rejäl kraftansträngning med tanke på hur jag mår. Bara att kliva upp ur soffan och ta de kanske 20 stegen ut till köket känns som ett rent helvette! Varje gång jag reser mig upp liksom försvinner hjärnans alla förmågor några sekunder. Detta är några smärtsamma sekundrar kan jag be om att få tala om! Det är som att synen, hörslen och balansen försvinner i några sekunder och det kan antingen bära eller brista! Antingen bär det och jag kan hålla mig på fötterna tills dess att det kommer tillbaka igen. Eller så brister det och jag faller ihop på golvet. Än så länge har det bara burit för mig men den dagen det brister, den dagen ska jag allt ta och kolla upp vad det faktiskt är för fel på mig! Hur mycket järnbrist eller blodbrist eller vad det nu är kan en människa egentligen ha?

Då min kropp inte mår så bra mår mitt hår desto bättre! Det är lent och ser helt nyklippt ut. Jag testade något nytt balsam igår som verkligen gjorde underverk. Det mest facinerande är att min syster köppte detta balsam på Ullared när hon var där för några veckorsedan. ULLARED!? Min tanke är alltid att dem bara har skit grejer där. Jag var ärligt talat rädd för att testa detta balsamet först. Det har tagit mig två veckor att vänja mig vid tanken. Det har tagit mig två veckor av beslutsångest för att äntligen besluta mig för att testa det. Jag vet, jag är sjuk. Men jag är livrädd för att testa fel schampoo och balsam. Jag är rädd för att det ska göra håret slitnare eller värst av allt, göra det elektriskt!

Nu känns mina fingrar stelfrusna och jag orkar inte skriva mer. Jag hoppas att mina föräldrar kommer hem och tar hand om mig snart! Jag har svårt att andas nu och min gamla astma medicin jag rotade fram gör att kroppen skakar och har sig. Den liksom lever sitt egna lilla liv. Så om det blivit mycket stavfel så får jag ursäkta mig och hänvisa till min medicin ;)

En sista grej innan jag lägger ner detta ointressanta skrivandet! Jag vill ägna en tanke åt min vän Lisa S som jag inte träffat på oerhört länge men som skickade ett mail till mig häromdagen och bland annat berättade att hon läser min blogg lite då och då, bland annat för att vara med om vad som händer i mitt liv även om vi är dåliga på att höras av nu för tiden. Lisa, om du läser detta så ska du veta att jag tänker på dig! Du ska också veta att jag kommer att göra allt som krävs för att vi ska ses snart, om det så krävs att jag ska behöva hota dig till livet, sparka ner din brevlåda eller eller helt enkelt bara slå dig en signal någon dag ;)
Nu var jag allt lite lustig. Tror att det är medicinen som har börjat verka. Man kan ju börja ifrågasätta vad för vitt pluver som verkligen befinner sig i min inhalator!?!?

Nu blir det te med honung i!

Hejsvejs

Hemskt!

Egentligen har jag ingen lust att skriva något idag. Har haft en jätte dålig dag. Känner massa konstiga känslor som jag inte har känt tidigare. Jag blir rädd för mina egna känslor. Har så mycket blandade tankar och känslor inom mig som bara vill ut. Ilskan jag känner gör att jag bara vill skrika högt och sparka sönder något. Jag är ledsen och gråter ena sekunden och andra sekunden flamsar jag runt och skrattar som om inget har hänt. Dessa tre olika känslorna förföljer mig hela tiden.

Men, det var inte det jag tänkte skriva om.. Jag tänkte att jag nu för en gångs skull har chansen att skriva någonting som faktiskt berör.. Någonting som berörde mig igår så otroligt mycket. Någonting som hände igår i skolan!
Med tanke på den brand som förekom på skolan för några veckor sedan bestämde sig skolan för att ha en så kallad "temadag", den hölls igår. Under fyra timmar skulle man lyssna på fyra stycken föredrag som på ett eller annat sätt hade med temat att göra. Jag lyssnade dock bara på två då den sista jag lyssnade på var så fruktansvärt hemsk att jag inte orkade vara kvar.

Den första föreläsningen hölls av en man som jobbar på GP. Han berättade hur media hanterar situationer som liknar denna men även andra händelser. Någon som verkligen gjorde mig upprörd som han berättade var att han som journalist på mindre än en timma kan leta fram nästan all information om en person. Har han väl fått tag på ett personnummer kan han få reda på exakt ALLT i princip. Detta tycker jag är helt sjukt! Jag anser inte att en simpel (ursäkta uttrycket) journalist har rätten att ta reda på så mycket informantion om en människa. Jag anser endast att polisen på sin höjd ska ha rätt till det. Jag vet inte, jag kanske bara reagerar så för att jag är emot journalister. Eller ah, de flesta i alla fall. Jag tycker inte om sättet de arbetar på, det här med att dom är så nyfikna och ska ha massa "smaskig" information. Många är framfusiga och lite väl "på". Jag har själv inte varit med om en sådan situation men jag har hört om det, och jag kan tänka mig!

Men, nu skrev jag ytterligare en lång text om något som det inte alls var meningen att jag skulle skriva om.
Det jag skulle skriva om var det andra föredraget som hölls. Det handlade om den välkända Backabranden som inträffade för elva årsedan vid Backaplan i Göteborg när 63 unga personer förlorade sina liv och ett hundratal blev skadade. Två personer, en man och en kvinna, som var på den festlokal där branden utlöstes höll ett fantastiskt föredrag för oss elever igår.. Jag blev så fruktansvärt berörd av vad dem hade att säga. Det var hemskt. Det är inte ofta sådant händer i Sverige så de få gånger det händer är det verkligen något som tas på stort allvar och tusentals människor blir berörda och sörjer med de anhöriga osv.
Det är ofattbart hur fyra personer som blivit nekade att komma in på en fest bestämmer sig för att tända eld vid nödutgången bara för att hämnas. Utan en enda tanke på att någon kan dö. Deras avsikt var nämnligen bara att brandlarmet skulle gå så byggnaden var tvugna att tömmas och de festande ungdomarna skulle behöva gå hem. Alltså tanken var från början att sabotera. Inte döda! Men, en byggnad som börjar brinna som bara har två utgångar - nödutgången och huvudentren, som är full av 300 festande ungdomar... Det kan ju bara sluta på ett sätt. Katastrof! Eftersom det brann i nödutången fick alla samsas på att ta sig ut från den 82 cm breda huvudingången. Det kan man ju tänka sig själv, det kan ju bara sluta på ett sätt. Folk blev trampade på, folk blev omkulputtna och folk trängdes.
Den tjejen som var med och häll i föredraget berättade hur dem först inte tog branden på allvar. Man började först lugnt leta efter sina vänner och sina tillhörigheter. Efter en liten stund blev dock paniken ett faktum och alla trängdes mot dörren. Hon berättade hur hon vid ett tillfälle andades in den gitiga röken och kände hur allt inom henne frätte. Hon berättade om hur en överlevnadsinstinkt hjälpte henne ut ur byggnaden och därav räddade hennes liv.
Mannen som också höll i föredraget berättade om hur hans flickvän hade omkommit och om hur nära han själv var på att mista sitt liv. Turligt nog överlevde han, med jag tror det var 32% brännskador och självklart ärr för hela livet.
63 personer omkom. Ett hundratal personer blev svårt skadade. Många förlorade sina barn, syskon, vänner, kusiner, pojk,- eller flickvänner den kvällen. Endast för att fyra killar bestämde sig för att hämnas då de nekats komma in på festen.

Är det verkligen värt det? Är det värt att ha 63 personers död på sitt samvete resten av sitt liv? Är det värt att inte kunna kolla flera hundra personer i ögonen igen då de dödat deras nära?

Måndag, tråkiga jävla måndag!

Skolveckan har dragit igång igen och vem är lyckligare för det än jag? Förhoppningsvis ganska många, om inte måste jag säga att jag lider med alla lärare och rektorer och andra människor som jobbar med att ungdomar ska trivas och ha det kul i skolan. Trivs gör jag, över förväntan faktiskt. Men kul skulle jag inte påstå att jag har. Nya klassen känns bra och idag hade jag ett, för mig, helt nytt ämne - Företagsekonomi hette det om jag inte är helt ute och cyklar. Ganska så roligt var det i alla fall! Mycket roligare än att sitta och läsa om olika sorters djurs härkomst och allt annat tråkigt.

När jag kom hem från skolan slocknade jag framför tvn. Kunde inte sova i natt så det var behövligt att få sig en sovstund! Hoppas jag kan somna inatt nu bara. Har en förmåga att somna som en stock efter att jag fällt några tårar så det lär ju verkligen inte bli några problem ikväll.. Jag önskar verkligen att jag kunde slänga ur mig en hatisk text om dig här. Jag önskar jag kunde skriva om hur ledsen du gö mig och hur mycket jag önskar att jag aldrig mer kommer se dig. Det är så jag borde känna. Men hur ledsen jag än är och hur många tårar jag än fäller då ingen kan se mig så kommer jag aldrig kunna skriva något dumt om dig. Det finns en sida inom mig som bara väntar på att få skrika åt dig att du är en jävla skit som bara gör si och så och tänker si och så. Men den andra halvan av mig tystar ner allt sådant och tycker inte att det är värt det. Innerst inne så vet vi ju hur jag känner så varför säga något annat? Möjligvis för min egen skull, för att jag tillslut kommer att övertala mig själv om att detta kommer gå över, att jag kommer släppa allt so har med dig och göra och bara gå vidare. Hur jag än vrider och vänder på allt så kommer jag inte fram till ett endaste dugg.

Det är dags att bli riktigt jävla självisk när det kommer till detta. Jag har spenderat tillräckligt med tid till att vänta på dig, tillräckligt med tid till att sitta vid datorn och vänta på att du ska logga in på msn eller skicka ett sms. Det är så ur löjligt! När blev jag en sådan här känslosam mes?! Det värsta är att den enda som förlorar på detta är jag själv. Jag förlorar så stort på det genom att jag inte kan sova på nätterna, jag kan periodvis inte äta och jag kan inte sluta tänka på allt du sagt och alla minnen du gett mig.

Hur som helst så finns det inget man kan göra och det är bara att gilla läget. Så det är det jag ska försöka göra nu.

Dressed like this:



Pyamas och sängen! Det är så det får bli.

Skulle göra allt!

Jag är så himla glad över att jag har Felicia! Hon hjälper mig igenom ALLT. Exakt allt! Det finns ingenting jag inte kan berätta för henne och det finns ingenting jag inte vill berätta för henne. Så fort det är något som händer - positivt som negativt är det som en reflex att det är henne jag ringer till eller sms:ar först för att berätta. Jag älskar henne och jag är så himla lyckligt lottad över att jag har en sådan vän och att jag kan känna ett sådant förtroende till henne. Ikväll har hon verkligen suttit och ältat mitt problem tillsammans med mig och hon visar verkligen att hon bryr sig. Jag kommer alltid att älska dig Felicia Nilsson, du är min vän i vått och torrt och jag vill aldrig mista dig. Vem skulle jag då vända mig till? Vem skulle jag då se som min allra bästa vän? Du är bara sååååå himla bra!

Och nu sitter jag här i min ensamhet. Lyssnar på den där jävla låten som för över ett år sedan kom att bli den låt som jag, varje gång jag lyssnar på, tänker på dig! Jag kan känna din doft, jag kan komma ihåg saker som du sa och fram för allt kunde jag komma ihåg min lycka.. Varje gång telefonen vibrerar, varje gång någon loggar in på msn och varje gång jag tittar mig bakom axeln önskar jag att det är du som är där.. Jag har blivit knäpp i huvudet, jag har blivit lika känslosam som alla andra. Jag gråter samtidigt som jag ler. Ler åt mina minnen. Helt ärligt vet jag inte vad jag ska ta mig till. Detta är sjukt! Det är ohållbart. Jag måste skärpa till mig, jag måste se det jag har i mitt liv istället för att hoppas på att få det jag vill ha som jag kanske aldrig kommer att få.

De orden du gav mig, jag tänker på det hela tiden och jag kan inte släppa det.
Du gav mig förhoppningen om att det skulle bli bra igen, att vi skulle kunna prata som vanligt igen. Visa mig att du är den trovärdiga person jag alltid vetat att du är. Visa mig att jag har rätt! Jag skulle göra allt för att ha rätt....

Ett inlägg från lägenheten i stan!

Idag är det lördag. En mycket trist lördag på grund av vädret. Det är grått och regnet hänger i luften.. Hade hellre sett att det var is kallt och snö (det är ju liksom den tiden på året nu). Verkar som om vädergudarna lekt "ombytta roller" eller något de sista åren då klimatet inte alls är som det ska vara.

Igår började jag min nya klass, den verkar jätte bra och alla verkade hur trevliga som helst. Så det känns bra. Efter skolan åkte jag hem till min vän Sarah som jag inte umgåtts med på flera månader på grund av hennes senaste seglarresa med sin klass. Det var jätte trevligt att träffas och prata om allt mellan himmel och jord! Efter så lång tid utan att ha pratat så är det ju klart att man har en himla massa att prata om. Miljontals saker man inte haft möjlighet att prata om det senaste ska liksom ut och du kan ju tänkta dig att man kan spendera väldigt många timmar åt det. Vädret var även igår fruktansvärt så vi placerade oss i varsinn soffa i lägenheten och det var ungefär där vi höll oss hela kvällen. Förutom under en halvtimme då vi gick ner till Ica för att handla. Vi var så sjukt sugna på pepparkaksdeg så det var blandannat vad vi köppte. Åh vad vi kände oss som små igen när vi satt och mölade i oss massa deg. Magen mådde dock inte lika bra....

I morse när jag vaknade bestämde jag mig för att inte åka hem. Istället gick jag hem till min granne som har en lägenhet i stan. Vi har varit nere på stan och gjort lite ärenden. Bland annat har vi varit och köppt sushi så det blir nog snart att äta lite gott. Sedan måste jag hem innan klockan blir för mycket. Vill hinna med lite hemma också!

Tjolahopp!

Löjligt...

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta! Folk är så sorgliga ibland. Istället för att fokusera på det som verkligen är ett problem så är man nojjig över massa annat helt ovesentligt. Det löjligaste som finns är massa "fjortisbråk" och jag är inte över huvudtaget intresserad av att bli inblandad i detta oerhört fåniga som håller på att ske. Jag skiter i allt som har med det att göra och jag gör det jag själv vill. Jag känner inte dig och därför är jag inte skyldig dig någonting. Jag är inte skyldig dig respekt, jag är inte skyldig dig NÅGOT! Jag gör vad jag vill och du gör vad fan du vill. Ingen av oss har den andra att respektera. Att jag skulle ge dig onda blickar eller något liknande är bara bullshit. Det skulle verkligen vara förvånande i så fall då jag inte sysslar med sådant. Jag tycker nämligen att det inte finns något löjligare. Massa korkade blickar som inte leder till någonting. Absolut ingenting! Det är bara slöseri på tid och ork. Det finns så himla mycket vettigare saker.

Tycker det är väldigt lustigt hur två människor som knappt hejat på varandra kan ha så spänt mellan varandra. Det är verkligen helt sjukt.

Påväg mot något bättre!

Klockan är kvart i tio och jag har precis kollat en film. Innan dess har jag sovit från det att jag kom hem från skolan. Och jag kan lova att jag inte sovit så gott på flera veckor! Det var precis som om alla spänningar i kroppen och all ångest bara försvann och jag för första gången på flera veckor kunde slappna av. Hur skönt som helst! Egentligen släppte det mesta idag efter mitt samtal med min lärare jag har varje måndag. Jag berättade om mitt tidigare sammanbrott och om hur jag ser på situationen med min nuvarande inriktning och så vidare. Han tyckte precis som jag och såg inga som helst problem för mig att hoppa över till samhällsklassen. Endast ett samtal med rektorn kvar och sedan vet jag till hundra procent hur det blir.

Det känns så oerhört skönt, att jag vågade övervinna tankarna om att jag är en dålig människa för att jag inte är nöjd med det jag har osv. Nämnde detta för min kompis, Jonas, tidigare idag och han sa ungefär såhär: Det handlar inte om att du är misslyckad utan snarare om att du gått en inriktning nu ett tag och insett att det inte är något för dig!

De orden satt väldigt bra måste jag säga. Det sjukaste är att jag nu har tagit ett beslut utan att diskutera detta med någon annan än min mamma. Vad som än ska hända brukar jag alltid diskutera detta med min bästa vän Felicia. Vi brukar gå igenom fördelar och nackdelar sju miljarder gånger innan vi kommer med ett bra beslut. Men denna gången känns det typ som om det inte finns någon annan utväg, som om detta är det enda rätta.

Hur som helst så kändes det väldigt skönt efter samtalet. Jag och min lärare var överens och jag släppte alla "hard feelings" jag hade emot honom efter förra veckans totala snedsteg från hans sida. Han visar att han bryr sig och att han ställer upp för att göra allt så bra som möjligt.
När jag ko hem fick jag efter många dagars strul äntligen i mig middagen utan att behöva tvinga i mig den och jag kunde lägga mig på sängen och helt slappna av och bara sova bort hela eftermiddagen! Det känns skönt att kunna känna så åtminstone några dagar om året.

Idag är en bra dag. Och jag ska göra morgondagen till en bra dag också, genom att gå och lägga mig nu så jag är pigg i morgon.

L

Måste ha förändring!

De senaste dagarna har jag funderat väldigt mycket över min framtid. Jag känner vilket jävla fel val jag gjorde när jag valde att läsa natur. Det var riktigt dumt av mig. Jag hade chansen att förbättra mitt liv oerhört mycket när jag vågade ta steget och byta linje i vintras. Jag gick helt emot alla tankar jag hade om mig själv då jag bytte skola. Jag kände mig dålig, jag kände att jag gav upp något som hade kunnat vara bra för min framtid. Främst av allt kände jag mig så oerhört svag som inte orkade kämpa för något jag planerat i flera år. Det kändes så fel, som om att jag var ett "problembarn" som inte ens klarade av att fullfölja tre år på en jävla inriktning!
Men såhär med facit i hand ångrar jag inte en sekund att jag bytte. Inte en enda sekund! Jag tror jag hade stressat ihjäl mig om jag fortsatt där.

Men nu då!? Nu är jag där igen. Jag hatar mig själv för att jag inte valde rätt när jag hade chansen. Jag hatar att jag valde natur när jag kunde valt samhäll. Natur har alltid varit det värsta jag vetat och ändå väljer jag det?! Varför? Jo, för jag har alltid trott att det kan ge mig en bättre utbildning och en bättre framtid. Men som jag ser på det nu kommer jag inte få en bättre utbildning eller en bättre framtid. Det är påtagligt hur mina problem med maten börjar komma fram igen då jag stressar för mycket och inte är nöjd med vad jag ådstakommer. Och ju mer jag stressar desto större är chansen att jag får tillbaka mitt magsår. Alltså sitter jag nu här igen och skakar av rädsla för att få tillbaka de två sjukdomarna som är det läskigaste jag varit med om i mitt liv. Allt på grund av att jag valt fel, att jag återigen satte alldeles för höga krav på mig själv. Egentligen är det så lätt, jag kan bara gå till min lärare och säga att jag vill byta till samhälls linjen i stället. Det går, jag kan göra så. Men då ger jag upp återigen! Då känner jag mig återigen som ett "problembarn". Jag vill inte känna så. Jag vill inte känna att jag inte klarar det. Jag VILL klara det. Jag är ju för fan nästan vuxen. Det finns så mycket annat i mitt liv jag vill ha, saker som jag måste vara vuxen och mogen för att få.. Men hur jävla vuxen är man om man inte ens kan fatta ett beslut om sin framtid och sedan hålla sig till det?

Jag lever som i en dvala. Jag ligger vaken på nätterna och skakar av nervositet och mår illa av all press. Jag mår illa dygnet runt och har jätte svårt för att hålla mig frisk. Några veckor till i samma riktning och jag kommer vara tillbaka på ruta ett igen. Jag klarar inte det! Jag vill inte det! Jag sviker varenda en som någonsin trott på mig om jag sumpar allt nu. Men mest av allt sviker jag mig själv. Och jag är rädd för att jag inte kommer klara ytterligare en besvikelse. Jag är rädd att allt kommer gå åt skogen... Jag behöver någon att prata med, jag behöver någon som förstår sig på mig mer än jag själv gör. För just nu är allt så suddigt att jag inte ens vet vad jag gör. Jag vågar inte fortsätta men jag vågar inte heller förändra.