tisdag 1 december 2009

Hatar att jag älskar dig!

Jag skulle ju förfan inte gråta mer över dig. Jag skulle ju bara glömma allt, radera alla minnen och gå vidare mot nya äventyr. Hur fan gick det då? Hur fan ska det gå när jag inte klarar mig mer än nån vecka innan jag MÅSTE se så du mår bra och att allt är okej! Jag måste skärpa mig, för detta är fan inte okej. Allt för många tårar har runnit på min kind för dig och fler får det snart inte bli. Jag tänker på massa minnen hela tiden från den tiden. Från den tiden då vi grillade tillsammans med våra kompisar och du bara satt och höll om mig hela kvällen, från den tiden då vi bara låg på ditt rum och höll om varandra och tiden bara stannade, från den tiden då du fick mig att LE! Idag har leendet svalnat och kvar är ensamheten, denna förbannade jävla ensamhet som snart dödar mig! Även om någon annan är vid min sida finns ensamheten och saknaden kvar och det är inte rättvist. Det är inte rätt att jag inte ska kunna gå vidare. Jag MÅSTE, jag VILL! Men hur? Ingen annan kan ju få mig att känna den tryggheten? Ingen annan kan ju få mig att känna mig så uppskattad som du fick mig att känna.
Allt du sa till mig, alla allvarliga samtal vi hade om då tiden, nuet och framtiden. Allt stöd du gav mig när det var som svårast. Vart tog det vägen? Vart tog dina förbannade jävla ord vägen? Var det bara en lek? En farlig lek som fick ditt liv att kännas lite mer spännande just då? En ful lek då du satte allt på spel. Du kunde förlora så mycke men ändå sa du det...

Jag kräver bara fem små ord, fem ord och sedan kan jag gå vidare och glömma. Hur svårt kan det vara? För det är väl vad du vill? Att jag glömmer dig och går vidare så du slipper känna att jag fortfarande, efter all denna tid, behöver dig? Det är helt galet, att efter den lilla tid vi hade tillsammans så hann jag verkligen inse (allt för sent) att det skulle kunna bli något bra. Att Vi skulle kunna ha något bra tillsammans då jag verkligen behöver dig.

Jag tycker verkligen inte synd om mig själv, det gör jag inte. Det var jag som sumpade detta från början, det var jag som gjorde fel. Men du borde inte ha sagt allt det du sa om du inte menade det, du borde bara gjort som du sa att du skulle göra och aldrig mer säga ett ord till om det ändå var så det skulle sluta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar