Så fort något som påminner om dig dyker upp så sätter det sig en klump i magen som kan stanna i flera timmar. Vissa gånger till och med en hel dag... Mitt humör kan gå från toppen till botten på bara några sekunder. Det är helt sjukt! Jag fattar verkligen inte vad det är inom mig som gör att detta händer. Det är inte okej, det är inte bra och det är framför allt så jävla smärtsamt! Anledningen till att det blir värre och värre med tiden är för att det blir mer och mer påtagligt. Du är som ett myggbett man kliar på vilket gör att såret aldrig läker! Hur mycket jag än inte vill se dig kan jag inte sluta titta efter dig, hur mycket jag än bara vill glömma så finns minnet alltid kvar.

Tänk att världen bara stannar upp, att du absolut inte vet vad du ska säga eller göra. Tänk att du inte vet om du ska skratta eller gråta, springa iväg eller ta ett steg fram. Tänk dig känslan av att hjärtat åker upp i halsgropen. Det är så jag känner när du är i närheten...

puss

En av de där dagarna..

Kan börja med att säga att gårdagens kräftskiva var trevlig! Fick pratat lite med Nena, inget som händer ofta nu förtiden.. Kul att höra om hennes nya skola osv. Mindre kul att jag åkte på stryk av en 8-åring! Lilla fräcka Jonte gav mig en och annan käftsmäll under maten men det får man väl tåla!? ;)

Med tanke på min fruktansvärda trötthet från dagen innan så var jag rätt slö. Jag och Tobbe tog oss en liten promenad efter middagen. När vi kom hem insåg vi att vi inte skulle orka med att sitta och lyssna på "gamlingarnas" pratande hela kvällen så beslutade oss för att istället sätta på en film. Han skulle upp tidigt nästa morgon för att åka och träffa sin, förhoppningsvis, nya arbetsledare och jag var trött som sagt. Därför passade en film oss utmärkt! Dessvärre var det ingen höjdare till film. Det blev "Män som hatar kvinnor".. Den var ganska utflippad skulle jag säga. Men slutet var bra. Synd att dom skulle dra ut på filmen i över två timmar! Mitt i filmtittandet tog vi oss i alla fall en kaffe paus för att umgås lite med de andra också. Min syster gjorde oss för övrigt sällskap i filmtittandet innan hennes värld typ föll samman. Hatar att se dig så ledsen.. Finns faktiskt här om det är ngt. Även om jag i vissa fall gör det hela så otroligt mycket värre! Hur som helst så var det en lugnt och trevlig kväll i övrigt!

Idag ligger jag hemma och laddar inför morgondagens skola. I morgon har jag känslan av att allt verkligen kommer att dra igång på riktigt - i fredags var det väldigt soft. Känns som att jag detta året beöver extra krafter för att klara av att vara där. Att eventuellt behöva se vissa saker gör mig lite smått rädd för mig själv för hur kommer jag att reagera? Vad är det som ska sägas och vad ska inte sägas? Eller ska det sägas något över huvudtaget? Antagligen inte.

Sitter och skrattar lite smått för mig själv över hur knäppa vissa personer kan vara. Hur dem verkligen inte fattar hur förda bakom ljuset de blir av sina nära och kära. Kul att se hur vissa människor litar på någon som man själv aldrig skulle få för sig att lita det minsta på. Det är ju så världen ser ut men det är väldigt kul att se måste jag säga.

Idag är en sådan där dag som jag inte alls trivs med min kropp.. Kanske därför jag inte gått upp ur sängen ännu, risken för att råka stöta på en spegel är ju ganska stor då och då blir allt bara ännu värre. Har blivit ganska van vid detta och vet hur jag ska hantera det så det löser sig! Men usch vad jag verkligen inte vill kliva ur min säng där allt känns så tryggt och lugnt.

Kate Voegeles låt "You can't break a broken heart" är väldigt bra tycker jag för tillfället och jag tror att väldigt många känner att dom kan relatera till den. Lyssna på den vettja! Den är sorglig men extremt bra.

Dags att sova vidare..

puss

Trött lördag..

Jaha, kan väl börja med att säga att första skoldagen faktiskt kändes ganska bra. Skönt att komma tillbaka till rutinerna och kul att träffa alla igen. Tror nog inte jag kommer låta lika positiv när läxor och grejer börjar rulla in.. För att få ett trevligt slut på dagen bestämde vi oss för att kröka lite hemma hos Lisa på kvällen. Det började väldigt trevligt. Jag, Lisa, Felicia, Måns och Niklas spelade ölspelet. Sedan tittade Tobbe förbi. Eftersom han bor i Linköping träffar man ju inte honom varje dag. Kvällen var trevlig men efter ett tag fick jag i mig lite för mycket dricka. Kvällen kunde fått ett bättre slut. Tack alla för hjälpen!

Jag älskar mina undernara tjejer Lisa och Felicia! Igår pratade vi om så himla mycket saker och man förstår verkligen vilka som finns där för en. Ni är grymma! Man lär sig mer och mer att älska och uppskatta det man har, och jag har ju verkligen ingen anledning till att inte göra det. Jag är lyckligt lottad att ha de vänner jag har!

Jag har så himla många tankar och funderingar just nu att jag håller på och blir tokig. Men lägger undan de tankarna för idag och ska snart iväg på Kräftskiva. Hoppas på en trevlig kväll. Ska hålla mig nykter men ska supa ner Tobbe destå mera! Jag ska nog vara glad om jag ens lyckas hålla mig vaken hela kvällen. Är sjukt bakis och enormt sliten vilket även min mamma märk. "Jävlar vad blek du är idag! Hur bakis är du egentligen" var hennes reaktion när hon kom hem från jobbet nyss. Får väl på något sätt försöka rycka upp mig och försöka få lite färg tillbaka. Kanske hjälper att äta något nyttigt eller nåt. Vad vet jag?

Dags att ta tag i dagen!

xoxo

Arg..

Just nu sitter jag på mitt rum och vill bara kasta musen till datorn åt helvette. Jag vill sparka på något och riva ner alla saker på mitt rum! Anledningen till detta är att jag är arg! Om jag bara visste exakt varför dock. Jätte konstig känsla har jag av både ilska och ledsamhet! Tårarna bränner i ögonvrån men varför?

Torsdag..

Är så himla glad för Jessicas skull som födde dottern Isabelle den 4 augusti. Kul att man fick ta del av denna nyhet och jag önskar verkligen Jessica och hennes nya familj all lycka i framtiden.
Självklart suger det att hennes relation med min farbror tog slut, det gjorde ju även att vår fina relation tog slut.. Tråkigt att inte kunna prata med henne något mer för hon var verkligen till stor hjälp när hon var delaktig i vår familj. Hon stöttade mig och min syster när min mormor dog och hon tog med oss på massa kul saker! Men vissa saker tar slut och det är bättre att fokusera på nuet!

Måste även skänka en tanke åt alla som idag och många dagar framöver kommer att sörja bortgången av Stina. Mammas ingifta moster, mina sysslingars mormor/farmor och den fantastiska Rolfs fru.. Fick nyss höra den tråkiga nyheten av mamma och jag sörjer tillsammans med resten av släkten.

I morgon är det dags för skola igen. Fan va kul! Eller kanske inte.. Det ska bli ganska skönt att komma in i rutinen igen men åh vad jag kommer sakna sommarlovet! Men jag har ju mina sköna tjejer med mig i skolan hela dagarna så det gör ju i alla fall dagarna lite roligare :) Men fyfan vad jag bara önskar att man hade sommarlov hela tiden! Jag saknar Tylösand och de härliga dagarna jag spenderar där varje år. Alla problem blir som bort spolade och man bara njuter av livet och musiken. Önskar att livet kunde vara så hela tiden. När jag är i tylösand och bor på hotellet ser en dag ut följande:

Man vaknar vid nio tiden för att hinna med att äta en supergod frukost innan frukosten stängs klockan tio. Frukosten består av allt du någonsin kan tänka dig. Det finns exakt allt i frukostväg! Man njuter av frukosten i denna mysiga sal med utsikt över havet. Under tiden man äter frukost så tar städerskorna hand om rummet. Dem bäddar, byter ut handdukar och frächar upp i rummet helt enkelt. Är det fint väder efter frukosten går man ner och lägger sig på stranden. Oftast är det väldigt mycket folk på stranden och man ligger i princip som packade sillar där nere. Men det hör till! Det ger känslan av att man är på en turistort. Är det dåligt väder så åker man antingen in till stan och kollar var affärerna har att erbjuda eller så gör man som jag gärna gör, går till spa avdelingen! Där njuter man av lugnet i nån timma tills det är dags för lunch! Då tar man sig en hamburgare på Leif's lounge och sedan är det dags för höjpunkten för dagen! Nämnligen after beach! På after beachen samlas hundratals med folk som vill njuta av en och en halv timmas musikupplevelse av hög kvalitet. Att stå där bland dessa hundratals människor och njuta av musik är något helt fantastiskt! Efter after beachen så väntar några timmars slappande och sedan är det middags dags! Tylösand har massa topp restauranger att välja på och det är altså några av dessa man väljer att besöka! Efter restaurang besöket går man tillbaka till hotellet och sätter sig i pianobaren och umgås med folk och har fruktansvärt trevligt! Har man åldern inne kan man sedan gå på nattklubben vilket är väldigt populärt!

Ungefär så ser en dag ut på tylösand och jag bara ÄLSKAR det!

nu är det dags att sluta drömma om det förflutna och fånga dagen ;)

Puss

Är DU pojkvänsmaterial åt min bästa vän Felicia!?

Detta går egentligen lite emot mina principer och tankar om hur min blogg egentligen ska vara. Men vafan, leva lite "farligt" är ju bra ibland!

Nu undrar ni säkert vad sjuttsingen detta handlar om. Men det ska ni snart få veta.

Jag har turen att ha en bästa kompis som heter Felicia Nilsson. Hon är en väldigt underbar tjej på 17 år och har nästan allt man kan önska sig. En precis påbörjad frisör utbildning, en jättefin familj och såklart mig som kompis. Jag menar hallå!? Bättre grunder för ett bra liv kan man ju inte ha! Eller?

Det enda jag önskar är att hon träffar en fin kille att dela sitt liv med, det är verkligen vad hon förtjänar. Kanske är det just du? Felicia har, till skillnad från mig, väldigt höga krav och tar inte vilken skit som helst (haha, nu ska inte mina f.d killar ta illa up dock!). Jag anser att det är väldigt svårt att sätta fingret på exakt hur en kille till Felicia ska vara... Men han ska vara trevlig men samtidigt lite farlig, han får inte vara tråkig men inte fjantigt rolig heller. Killen måste ha utseendet med sig och jag är inte riktigt säker på vad Felicia definerar som snygg. Men snygg ska han vara iaf! :) Han ska vara intresserad av ett seriöst förhållande och inget velande!

Nu kanske ni vill ha en större inblick om hur Felicia är som person. Och det kommer nu:
Felicia är en mörkhårig skönhet och inte allt för lång ;) Hon kan uppfattas som ganska blyg men det är helt fel! När man väl lär känna henne är hon en rolig prick som gillar att flamsa. Hon är ganska pedant men inte så man stör sig. Hon är noga med sitt utseende och hennes val av kläder. Men det är ju bara positivt?! :) På fyllan är hon helt crazy och munnen går i ett, men på ett positivt sätt. Fråga alla, men kanske inte Jonas för där kan ni nog få ett lite mer annorlunda svar! Haha.
Hon är smart och förstående. Jag vänder mig alltid till henne när jag har problem och det är alltid hon som löser dem, vilket jag är mycket tacksam för.

Känner du dig träffad och tror att du skulle passa ihop med denna tjejen så hör av dig! Eller känner du kanske någon som skulle passa henne bra, säg till för fan!

Detta var allt för denna gång, hoppas Felicia får många napp nu ;)

Puss på er

Delete

Tänk att det är så lätt som att trycka på en delete knapp och någon kan i princip försvinna ur ens liv... Tänk hur svårt det kan vara att trycka på en enda knapp, bara för att man nu kanske förlorar någon eller något för alltid. Det är svårt samtidigt som det är så sjukt jävla lätt!

Du sa att vi alltid skulle finnas för varandra på ett eller annat sätt, du sa att vänskapen alltid skulle finnas kvar! Jag litade på dig och jag älskade dig! Vänskapen var allt jag bad om, allt jag önskade just då.. Du räddade mig från så mycket saker och du var ljuset i mitt liv. Även om det var mitt beslut att bryta upp så skulle vi ju alltid finnas till för varandra i svåra stunder!? Det sa du till mig, det litade jag på. Men istället för att hålla dig till ditt ord tryckte du på den där jävla delete knappen och jag var helt borta från ditt liv. Jag behöver dig, men framför allt BEHÖVDE jag dig!? Du peppade mig till det "bättre", du fick mig att acceptera mig själv och du fick mig att känna ett välbehag jag aldrig gjort innan.

Nu har det gått ett långt tag sedan du tryckte på delete och nu är det även dags för mig att göra detsamma. Skälen är många och invecklade och jag kan knappt se dem själv. jag har ju alltid varit arg över att du gjorde det jag nu tänker göra.. Jag har alltid tyckt att det inte löser några problem. Men har kommit till en annan insikt nu. Varför ska du radera mig men jag inte dig? Jag förtjänar att leva det liv du lever, förtjänar att älska någon på det sätt som du gör!

Det är dags nu... Jag tycker på knappen. Knappen ger ifrån sig ett klickljud och vips så var du borta! Det är nu bara ett tomrum kvar.
Svårare än så var det inte, även om det känslomässigt var extremt svårt och även om en tår föll nerför min kind..

Det räddar mig att tänka att man faktiskt kan återställa sin papperskorg varesig det gäller tankemässigt eller annat... Jag tror på att en dag kommer du finnas där igen och stödja mig i mina beslut och handlingar. Kanske inte just idag, kanske inte just i morgon... Men i framtiden kommer du vara min vän. Även om det inte är helt säkert måste jag i alla fall få inbilla mig det. Allt blir så himla mycket lättare då.

Seg söndag idag. Mår inte riktigt bra så är hemma och vilar. Större delen av dagen har jag och syrran legat på varsinn sida av soffan och sovit. Det funkar det med, så att säga!

Övriga delen av helgen har varit rätt härlig. I fredags åkte jag och Felicia in till Liseberg för att kolla Nrj In The Park. Det var helt okej! De flesta artisterna var väl inte direkt mina favoriter men Dead By April var bra! Träffade även lite folk där inne jag inte sett på ett tag, bland annat Isak! Kul att träffa honom, var ett tagsedan. Stötte även på Leo osv.. Vi stannade inte så länge utan drog istället hem till Måns på masthugget. Jag och Felicia spelade Jim Rummy med Måns och Max. Det var kul för jag vann, haha!

Idag har jag faktiskt hunnit med att slutföra mitt sista arbete som ska göras klart innan skolstarten. Så nu är jag klar med allt och kan njuta av sista veckan innan skolan börjar. Eller ah, har i alla fall tills på fredag på mig. Fått förfrågan om att åka ner till Skåne, så får se hur det blir med det.

Jag längtar till nästa helg!

xoxo

Här kommer alla känslorna på en och samma gång...

... Ja det gör dom verkligen. Blev lite mycket saker att tänka på nu. Vädigt roligt dock :)

Idag har jag inte mått något vidare. Vaknade i morse och orkade helt enkelt inte dra mig upp ur sängen. Så istället för att tvinga kroppen att resa sig upp låg jag helt enkelt kvar. Hade jobbigaste huvudvärken och enormt ont i hela kroppen. Tänkte att nu var nog svininfluensan i krokarna. Men känner mig bättre nu så förhoppningsvis var det ingen fara.

Det finns så mycket som skrämmer mig nu, känslor som kommer och går som jag bara är så himla rädd för. Största rädslan är att jag ska såra någon igen, eller att bli sårad igen.. Jag tvivlar alldeles för mycket på mig själv och mina känslor. Måste få ett slut på det! Så mycket fint man kan missa av att känna så.

Förövrigt var jag i skolan igår och gjorde samhällsprovet som jag var tvungen att göra som ig-prövning. Efter enormt mycket nervositet och stress över detta i flera veckor så klarade jag i alla fall av detta och det känns enormt skönt. Men tanke på att jag mitt i terminen bytte skola och linje var det osäkert om jag skulle få fortsätta tvåan eller om jag skulle gå om ettan. Men jag kan med stor lättnad och glädje säga att det blir årskurs TVÅ för mig nu och det kan ju inte bli bättre! Skolstart nästa fredag (28/8), egentligen på torsdag men eftersom att jag inte har lektioner på torsdagar så är jag ledig.

Känner att det är dags att börja vända tillbaka dygnet nu, kanske inte just ikväll pga att jag sovit större delen av dagen, men i morgon kanske?

Jag saknar Lisa Ulfwi måste jag bara tillägga innan jag lägger ner detta skrivandet!

puss

Jahopp... Då har man spenderat två dagar med att plugga. Det har gått förvånansvärt bra, är ganska nöjd med min insats! Svårt att ta tag i alt sådant igen efter över två månaders ledighet, men ett måste är ett måste... I morgon blir det att åka in en sväng till skolan och göra ett prov som jag missade förra terminen och efter det har jag ytterligare en och en halv veckas sommarlov! Känns faktiskt inte så farligt att skolan börjar snart igen. Kan vara ganska skönt med ite rutiner - åtminstånde för min hälsas skull.

Jag kan inte förstå hur svårt det kan vara för folk att förstå saker å ting ibland. Hur många gånger måste man egentligen förklara en och samma sak för att folk ska fatta!? Jag är som jag är och jag har vissa åsikter och viljor, sluta försöka ändra det...

Idag beställde pappa en ny mobil åt mig så förhoppningsvis kommer den i morgon. Äntligen blir jag av med den rosa lilla skrutten som jag på så många sätt lyckats göra sönder. Den får gå i arv till syrran nu istället. Grattis till henne!

Just nu sitter jag och funderar på en av mina allra bästa vänner, Sarah Hansson. Det suger att vi inte haft alls lika mycket tid åt att träffas sedan vi började på olika skolor förra hösten. Men jag älskar henne och kommer alltid finnas för henne när hon behöver mig! Allt hon gjort för mig uppskattar jag så enormt mycket. Hon var med och tog hand om mig när jag var som sjukast. Hon kommer ihåg mer av mitt liv under det året än vad jag själv gör. Största delen av den tiden är helt svart för mig, jag minns inte mycket. Bara stora saker som hände men inga mindre händelser. Det är Sarah som hjälpt mig att fylla i alla frågetecken, hjälpt mig att minnas! Nu åker hon bort ifrån mig i två månader och jag önskar henne all lycka! Gud vad jag kommer sakna henne när hon under två månader seglar om kring i Europa med sin klass!

Nu ska jag kolla igenom papprena en sista gång tills i morgon.

xxx

Ge mig, ge mig, ge mig nåt mer!

Hallå elleeeer, som vi säger här i Göteborg!

Kändes som att det var dags att skriva något här en kväll som denna. Tänkte passa på nu när jag är på toppenhumör för det har jag inte varit så mycket det sista. All ångest inför skolstarten och mitt "självstuderande" jag skulle gjort i sommar som ännu inte riktigt blivit av har gjort mig galen de sista dagarna. Illamåendet, tårarna och min oförmåga att ta tag i saker å ting har liksom varit ett faktum det sista. Men just nu är de tankarna ganska djupt begravna någonstans i mig att jag inte riktigt orkar bry mig. Just nu mår jag BRA! Så bra att jag nyss gick in till min syster och började strippa. Hon trodde jag blivit galen. "Vad är det med dig, är du full eller?" var hennes första kommentar. "Nej, jag är bara glad" blev mitt svar. Jag anser faktiskt att det är okej att vara lite löjlig ibland. Även om jag hatar att säga det så är jag ju faktiskt bara 17 år..

Tidigare denna kväll blev det One Tree Hill maraton. Såg lite olika avsnitt hit och dit, inte i någon direkt ordning men det passade mig bra. Det enda jag var riktigt intresserad av att se var sista avsnittet i säsong 6 oc det fick jag se också! Det var jättesorgligt.

Kan även inflika att jag var inne på Göteborgskalaset och kollade på Eurpoe igår. Det var hur jävla grymt som helst! Aldrig sett så mycket folk på en sådan liten yta tidigare tror jag. Tror till och med att detta slår Tylösand, även om det är svårt att tro. Då menar jag folkmängden, inte kvaliteten på bandet.
För att skryta lite nu då så måste jag nog säga att jag och Sarah såg denna fantastiska konsert bäst av alla på hela avenyn! När jag gick upp till avenyn för att möta Sarah (aldeles för sent) så var det redan fullt med folk. Som tur är jobbar Sarahs mamma, Carina, på konserthuset vilket gjorde så att vi med en vakt och Carinas hjälp tog oss igenom folkmassan och kom in på konserthuset och upp på dess balkong där "viphyllan" hölls och därifrån fick se på konserten. Vi både hörde och såg fantastiskt bra, vilket vi ska vara väldigt glada över då det var många som knappt hörde över huvudtaget. Borde haft en bättre ljudtekniker..

Nej nu ska jag dra något gamlat över mig.

kyss och smek!

Rädslan gnager..

Min mage säger ifrån hela tiden. Går inte en sekund utan illamående och bara tanken på den där laxbiten som ligger på tallriken och väntar på mig just nu får mig att vilja kräkas. Jag känner mig själv såpas väl att jag vet att det är något i omgivningen som är fel när det blir såhär. Tyvärr kan jag inte riktigt sätta fingret på det idag, och det är det jävligaste... Rädslan är enorm! Vill inte tillbaka in i den onda cirkeln. Men min styrka är större denna gång och jag ska försöka tro på mig själv.

Nog sagt om det! Ikväll blir det Göteborgskalaset och Europe på scen! =) Är riktigt taggad. Ska möta upp Sarah och massa inne i stan. Det blir nog lyckat!

xoxo

Allt och ingenting

Jag kan förstå de som inte fattar varför man skriver blogg och jag kan absolut förstå de som tycker att det man skriver är helt ointressant. Men jag tror att det för många, åtminstone för mig, mer handlar om att få ut det man har i tankarna och så vidare. Det handlar inte alltid om att det är viktigt för en att massa människor läser bloggen. Missförstå mig inte nu - det är jättekul att folk läser! Men för min del handlar det inte om att jag gör detta för någon annans skull för att jag tror att ni tycker mitt liv och det jag skriver är väldigt intressant, för det är inte det det handlar om!

Det var det jag först och främst ville klargöra.

Sedan vill jag tacka alla som förgyllde min födelsedag igår. Kul med lite uppvaktning! Det blev en herrans massa pengar och lite färre paket men det var ju pengar jag mest av allt behöver. Så i morgon blir det eventuellt att åka in och köpa en ny mobil telefon! Efter det ska jag in på göteborgskalaset med Felicia. Fick förövrigt ett jättefint armband av henne igår med en jättefin diamant! Tack så mycket, JAG ÄLSKAR DIG! <3

Så himla synd att jag såg en viss person ute igår.. Det liksom sänkte mitt humör så enormt mycket. Aldrig ser man denna person annars, men jojo igår av alla dagar skulle bli annorlunda. Efter allt vi sagt om vänskap och hit och dit inser jag nu att det bara är bullshit! Vänner är inget vi kommer vara. Jag vill inte vara din vän och du visar inte längre något intresse heller för den delen. Allt de du sagt till mig för lite mer än ett halvårsedan, jag tror inte längre på ett enda ord av det! Jag orkar inte bry mig längre, det är inte värt det. Jag har väl egentligen bara mig själv att skylla i för sig. Men om man ska vara vänner så är inte detta hur man behandlar dom.


Jag gråter. Den där jävla klumpen i magen av stress. Jag orkar inte, jag kan inte känns det som! Magkänslan säger att hur mycket jag än försöker så är det helt jävla omöjligt. Hur mycket jag än vill kämpa så kan jag inte! Måste lära mig att hantera stressen och känslan av att allt är så himla fel. Jag vill att allt ska kännas rätt, att det ska kännas som att allt faller på plats. Jag VET att jag inte klarar av stress, men hur fan lär man sig att hantera det då?
hejdå

Musik - det absolut bästa som finns

Jag älskar musik! Jag skulle inte kunna leva utan musik känns det som. Det finns inget som kan göra mig så glad som när jag lyssnar på vissa låtar. Självklart finns det de låtar som kan göra mig ledsen också men det är för att de kanske påminner mig om något ledsamt eller att jag helt enkelt kan referera till texten i låten.

Det bästa som finns är live musik. Att se några stå på scen och göra sin grej och hur man i publiken verkligen kan känna hur dessa musiker brinner för det dom gör, det får mig att rysa i hela kroppen. När jag står i publiken och lyssnar på band som spelar kan jag verkligen släppa allt runt omkring och bara känna att det är nuet som gäller - musiken, bandet, glädjen och jag. Jag har ett behov av att känna den glädjen jag gör under ett live uppträdande, att se artisterna göra sin grej och att få vara en del av det. Att få vara en del av alla applåder, att få sjunga med och att få vara en del av den "folk fest" som är runt scenen. Kan inte tänka tanken på att aldrig få gå på en konsert.

Musik i allmänhet har varit med och räddat mig från både det enda och det andra. Framför allt alla live uppträdanden jag varit på i mitt liv har gjort mycket positivt genom mina år. Den gjädjen jag kan känna av att vara på en spelning kan jag inte känna någon annan gång. När jag mycket sjuk för något årsedan så var den gjädjen till stor hjälp! Den gav mig ork att dra mig ur det jobbiga.

Jag och min syster växte praktiskt taget upp nedanför scenen. Så jäkla många spelningar vi varit på va! Det är inte klokt. Vi har även vuxit upp med att jämt och ständigt (oberoende av tid på dygnet) få lyssna på musik på hösta nivå. Varje kväll då det varit dags att somna har jag och min syster gjort det till bakgrunden av musiken pappa spelat i vårat uterum. Det är väl helt enkelt pappas "fel" att jag blivit som jag blivit. Rock är väl det som spelats mest men även alla andra sorters genrer har vi fått höra genom alla år så man har väl blivit något av en "allätare".

Min dröm är att få chansen att jobba inom musikbranchen, varför inte vara omgiven av det man älskar även under arbetstid? Jag avundas er som är det! Bättre kan det ju inte bli.

xoxo

Man måste göra lite knäppa grejer ibland för att känna att man lever.
Är inte så jättebra på det, men ska bättra mig.

Våga vara lite knäpp ibland och skit i vad alla andra ska tro!

Bättre än såhär blir det inte idag så godnatt

xxxo

Vi måste hjälpa!

Min dröm är att få göra någon riktig nytta här i världen...

Vi går runt här i våran rika del av världen och har det så himla bra (även om vi ibland inte inser det). Självklart har vi alla våra problem och självklart drabbas vi av hemska saker så som sjukdomar och annat. Men liksom... kolla på den sämre delen av världen. Där folk inte ens har riktiga hus att leva i, där man bor ute i ingenstans och det enda som finns runt omkring är nån liten uppbyggd hydda där en hel del folk ska trängas för att få sova på natten.
När jag tänker i de banorna börjar jag gråta. Många här hemma i den bättre delen går runt och klagar på att deras mobiltelefoner är "ute" och man behöver en ny, tro mig - jag är en av dom. När jag då och då sätter mig ner och tänker efter inser jag att de problemen jag har gällande mobiltelefoner, tv apparater, läxor osv skäms jag... Jag menar, vissa människor har inte tillgång till detta.. Vissa har inte råd att gå till skolan! Jag menar, för mig är det en självklarhet att kunna gå till skolan. Visst, det finns dagar jag AVSKYR skolan och skulle göra vad so helst för att slippa. Men gud så glad jag ska vara för att jag har möjligheten att få en utbildning.

Det som gör mig mest upprörd är alla dessa små barn i till exempel Afrika som man kan se på tv som sitter mitt ute i ingenstans på en jordplätt utan kläder och solen steker på dom. Man kan se på barnen att de knappt fått någon mat på så länge. Många av dessa stackars barnen har blivit av med sina föräldrar och deras liv är egentligen helt meningslöst.
Jag önskar att jag kunde göra alla dessa barns liv meningsfulla! Jag önskar att jag kunde ta hem alla dessa barn till mitt hus och slänga i mat i deras munnar, ge dom en hel hög kläder var och se till så det fick en bra skola att gå i och en familj att känna sig tillhörig i.

En sak som gjorde mig förbannad för ett tag sedan var när jag såg en dokumentär om en skola i ett fattigt land. Eller det var väl snarare skolorna i allmänhet i det specifika landet. I det landet får man inte gå i skolan om man inte har en skoluniform. Detta leder till att väldigt många barn i det landet inte kan gå i skola bara för att dom inte har råd att köpa sig en skoluniform!? Det är ju helt sjukt! I ett fattigt land är väl skoluniformer något av det minst relevanta som finns! Jag menar, vi i Sverige har inte ens krav på skoluniform och vi hade klarat av det finansiellt sätt enket! Jag blir så sur när något som en skoluniform gör så att hundratals barn inte kan gå i skolan.


Jag menar , kolla bilden jag lagt ut ovanför! Vi kan inte tillåta att NÅGON lever under sådana förhållanden. Man kan se på axeln hur jävla smal denna lilla tjej är. Och flugan på huvudet! Det är inte ett tecken på att allt är som det ska... Åtminstone tycker inte jag det. Det är ett tecken på svineri!

I nuläget kan jag erkänna att jag inte gör ett enda skit för att göra världen till en bättre plats att leva på för alla dessa fattiga stackars människor. Har en dröm om att åka och jobba so volontär någon gång i framtiden. Men man måste faktiskt inte göra så jätte mycket för att hjälpa. Det räcker med att kanske skänka några hundratals kronor om året till någon hjälporganisation eller så kan man skicka över kläder man inte längre använder. Det gör ju mycket större nytta än att bara slänga kläderna!

Jag lovar att innan jag dör ska jag ha gjort någon nytta här i världen för alla dessa stackars fattiga! Även om det inte sker idag, i morgon eller nästa vecka så ska det ske någon dag! Jag anser att alla vi i de rika länderna i världen har en skyldighet att hjälpa de fattiga - det har vi råd med!

xoxo

/ upprörd tjej

Den där rösten, den som sa åt mig vad jag fick och inte fick göra. Den som sa vad som var rätt och vad som var fel. Den som tjöt i mitt huvud så fort jag tog ett steg för nära det som är vanligt för de flesta andra. Rösten som slog sig till ro inne i mig och höll på att krossa mig totalt. Den som ville se mig livslös.

Den rösten har jag kämpat emot hur länge som helst och jag tänker fortsätta kämpa! Vill inte låta den få övertaget om mig igen. Jag har redan gett den för många år av mitt liv. Jag känner hur den börjar ta över vissa dagar. Idag är en sån dag och då måste jag kämpa lite extra, kan inte låta den genomskinliga monstret vinna! Eller kan jag det kanske...

------------------------------------------------------

Haft jättemysigt på Orust :)

Saknaden är stor

I mina drömmar lever du fortfarande
I mina drömmar håller du mig i din famn när jag är ledsen och säger att allt kommer bli bra igen
I mina drömmar sitter vi vid matbordet och skrattar åt alla småsaker vi brukade tycka var roliga
I mina drömmar killar du mig i pannan och säger att du älskar mig precis innan jag somnar i din säng, precis som förr

Och varje gång jag vaknar blir jag lika besviken.

Mormor, jag saknar dig..