måndag 31 augusti 2009

Så fort något som påminner om dig dyker upp så sätter det sig en klump i magen som kan stanna i flera timmar. Vissa gånger till och med en hel dag... Mitt humör kan gå från toppen till botten på bara några sekunder. Det är helt sjukt! Jag fattar verkligen inte vad det är inom mig som gör att detta händer. Det är inte okej, det är inte bra och det är framför allt så jävla smärtsamt! Anledningen till att det blir värre och värre med tiden är för att det blir mer och mer påtagligt. Du är som ett myggbett man kliar på vilket gör att såret aldrig läker! Hur mycket jag än inte vill se dig kan jag inte sluta titta efter dig, hur mycket jag än bara vill glömma så finns minnet alltid kvar.

Tänk att världen bara stannar upp, att du absolut inte vet vad du ska säga eller göra. Tänk att du inte vet om du ska skratta eller gråta, springa iväg eller ta ett steg fram. Tänk dig känslan av att hjärtat åker upp i halsgropen. Det är så jag känner när du är i närheten...

puss

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar