Jag är så himla glad över att jag har Felicia! Hon hjälper mig igenom ALLT. Exakt allt! Det finns ingenting jag inte kan berätta för henne och det finns ingenting jag inte vill berätta för henne. Så fort det är något som händer - positivt som negativt är det som en reflex att det är henne jag ringer till eller sms:ar först för att berätta. Jag älskar henne och jag är så himla lyckligt lottad över att jag har en sådan vän och att jag kan känna ett sådant förtroende till henne. Ikväll har hon verkligen suttit och ältat mitt problem tillsammans med mig och hon visar verkligen att hon bryr sig. Jag kommer alltid att älska dig Felicia Nilsson, du är min vän i vått och torrt och jag vill aldrig mista dig. Vem skulle jag då vända mig till? Vem skulle jag då se som min allra bästa vän? Du är bara sååååå himla bra!
Och nu sitter jag här i min ensamhet. Lyssnar på den där jävla låten som för över ett år sedan kom att bli den låt som jag, varje gång jag lyssnar på, tänker på dig! Jag kan känna din doft, jag kan komma ihåg saker som du sa och fram för allt kunde jag komma ihåg min lycka.. Varje gång telefonen vibrerar, varje gång någon loggar in på msn och varje gång jag tittar mig bakom axeln önskar jag att det är du som är där.. Jag har blivit knäpp i huvudet, jag har blivit lika känslosam som alla andra. Jag gråter samtidigt som jag ler. Ler åt mina minnen. Helt ärligt vet jag inte vad jag ska ta mig till. Detta är sjukt! Det är ohållbart. Jag måste skärpa till mig, jag måste se det jag har i mitt liv istället för att hoppas på att få det jag vill ha som jag kanske aldrig kommer att få.
De orden du gav mig, jag tänker på det hela tiden och jag kan inte släppa det.
Du gav mig förhoppningen om att det skulle bli bra igen, att vi skulle kunna prata som vanligt igen. Visa mig att du är den trovärdiga person jag alltid vetat att du är. Visa mig att jag har rätt! Jag skulle göra allt för att ha rätt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar