De senaste dagarna har jag funderat väldigt mycket över min framtid. Jag känner vilket jävla fel val jag gjorde när jag valde att läsa natur. Det var riktigt dumt av mig. Jag hade chansen att förbättra mitt liv oerhört mycket när jag vågade ta steget och byta linje i vintras. Jag gick helt emot alla tankar jag hade om mig själv då jag bytte skola. Jag kände mig dålig, jag kände att jag gav upp något som hade kunnat vara bra för min framtid. Främst av allt kände jag mig så oerhört svag som inte orkade kämpa för något jag planerat i flera år. Det kändes så fel, som om att jag var ett "problembarn" som inte ens klarade av att fullfölja tre år på en jävla inriktning!
Men såhär med facit i hand ångrar jag inte en sekund att jag bytte. Inte en enda sekund! Jag tror jag hade stressat ihjäl mig om jag fortsatt där.
Men nu då!? Nu är jag där igen. Jag hatar mig själv för att jag inte valde rätt när jag hade chansen. Jag hatar att jag valde natur när jag kunde valt samhäll. Natur har alltid varit det värsta jag vetat och ändå väljer jag det?! Varför? Jo, för jag har alltid trott att det kan ge mig en bättre utbildning och en bättre framtid. Men som jag ser på det nu kommer jag inte få en bättre utbildning eller en bättre framtid. Det är påtagligt hur mina problem med maten börjar komma fram igen då jag stressar för mycket och inte är nöjd med vad jag ådstakommer. Och ju mer jag stressar desto större är chansen att jag får tillbaka mitt magsår. Alltså sitter jag nu här igen och skakar av rädsla för att få tillbaka de två sjukdomarna som är det läskigaste jag varit med om i mitt liv. Allt på grund av att jag valt fel, att jag återigen satte alldeles för höga krav på mig själv. Egentligen är det så lätt, jag kan bara gå till min lärare och säga att jag vill byta till samhälls linjen i stället. Det går, jag kan göra så. Men då ger jag upp återigen! Då känner jag mig återigen som ett "problembarn". Jag vill inte känna så. Jag vill inte känna att jag inte klarar det. Jag VILL klara det. Jag är ju för fan nästan vuxen. Det finns så mycket annat i mitt liv jag vill ha, saker som jag måste vara vuxen och mogen för att få.. Men hur jävla vuxen är man om man inte ens kan fatta ett beslut om sin framtid och sedan hålla sig till det?
Jag lever som i en dvala. Jag ligger vaken på nätterna och skakar av nervositet och mår illa av all press. Jag mår illa dygnet runt och har jätte svårt för att hålla mig frisk. Några veckor till i samma riktning och jag kommer vara tillbaka på ruta ett igen. Jag klarar inte det! Jag vill inte det! Jag sviker varenda en som någonsin trott på mig om jag sumpar allt nu. Men mest av allt sviker jag mig själv. Och jag är rädd för att jag inte kommer klara ytterligare en besvikelse. Jag är rädd att allt kommer gå åt skogen... Jag behöver någon att prata med, jag behöver någon som förstår sig på mig mer än jag själv gör. För just nu är allt så suddigt att jag inte ens vet vad jag gör. Jag vågar inte fortsätta men jag vågar inte heller förändra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar