Klockan ringer. Drar upp persiennen lite försiktigt för att slippa drabbas av eventuell ljuschock. Men jag kan vara lugn, regnet öser ner och om jag hade varit uppmärksam hade jag hört smattrandet mot rutan. Jag drabbas av någon slags känsla av att allt försvinner - synen flackar och någon slags sus har uppenbarats i det jag hör. Jag drar snabbt ner persinennen igen och lägger mig snabbt i sängen igen innan jag svimmar på riktigt. Somnar om och väcks fem minuter senare av att klockan ringer igen. Trots mina nio och en halv timmars sömn känns det som att jag inte sovit på flera veckor. Är trött som bara den. Jag trycker snabbt på snooze på väckarklockan, även kallas mobilen, och somnar om i ytterligare fem minuter. Nästa gång klockan ringer tycker jag inte längre på snooze utan istället på avstängningsknappen. Nu är det verkligen dags att gå upp. Bussen går om femtio minuter och jag har faktiskt en bit att gå till hållplatsen i regnet. Som om jag vorde i en dvala går jag upp, sköljer av ansiktet med kallt vatten för att vakna till liv lite. Efter tio minuter är jag som en helt annan människa. Jag rusar runt i hela huset för att hitta alla grejer som måste med till skolan, jag hittar snabbt något att ha på mig, sminkar mig lite fort och sedan rusar jag till bussen. Väl på bussen blir jag genast trött igen. Slumrar till en stund och vaknar lagom till att jag är framme på centralstationen. Fortfarande trött. Resten av dagen likaså... Varje dag har jag samma ånger och önskan - jag borde stannat kvar i sängen.
Jag sklle seriöst kunna sova livet ut, jag blir aldrig pigg, aldrig. Och det blir inte bättre av att jag nu sitter i skolan med feber och enormt svullna lymfkörtlar. Har de flesta tecknen på körtelfeber men hoppas på att det inte är det. Har absolut inte tid att ligga hemma och vara sjuk ytterligare en vecka! Alla pratar ju om att körtelfeber smittas via kyssar, men jag kan vänligen tala om att det även smittas via handskaknigar osv så jag behöver faktiskt inte ha kysst någon! ;) Så det så...
Nu ska jag leta upp skolsystern som antagligen inte ens existerar. Inte sett någon hittils i alla fall och jag har ju trots allt snart gått på denna skolan i ett år.
Hejhoppgummisnopp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar