Jag tycker det är helt sjukt hur en människa kan få en att känna sig så som en människa kan få mig att känna. Jag har väldigt svårt för att låta folk (killar) komma mig nära, endast när jag känner mig 100 procent trygg låter jag det ske. Det är inte ofta det sker kan jag säga. Jag blir rädd för att visa en negativ sida av mig själv, men framför allt blir jag rädd för att bli sårad eller att själv såra. Därför tar jag alltid avstånd innan det går för långt. Att låta någon ta på min mage eller mina ben är ett stort steg för mig. Jag blir osäker på mig själv och på min kropp och låter inte det ske. Jag vänder ofta bort mitt huvud från personer för att dem ska "slippa" se mig. Det är sjukligt jag vet. Men, med en viss person har jag inga problem med något av detta. Jag kan säga och göra exakt vad jag vill utan att skämmas. Jag kan ligga och kolla denna personen i ögonen i flera timmar om det skulle vara så, jag skulle inte ha några problem med det. Jag känner mig 120 procent säker i denna persons sällskap. Trots att det kan gå massa med månader, till och med mer än ett år mellan det att vi ses så finns den tryggheten där från första sekund. Det är ovärderligt för mig. Ingen har tidigare gett mig den tryggheten.
Jag har egentligen inget syfte med detta. Men jag tycker det är skrämmande men samtidigt härligt att känna så. Skrämmande för att jag är rädd att aldrig kommer kunna känna så igen, och härligt för att det helt enkelt är det. Jag sabbade min chans när jag hade den, men bara för det behöver inte du göra det ;-) Ta tillvara på det som är bra i livet och släpp det aldrig! Du kommer ångra dig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar